Språkforskaren: Hårdnande politisk retorik splittrar Finland

Det politiska språkbruket i Finland blir alltmer konfrontativt visar pågående forskning, vilket synts även i retoriken. Bland annat blir språket mer militariserat, innehållet fokuserat på hotscenarier och jargongen inriktad på splittring.

Vy över det vita presidentpalatset i Finland. Bilar i förgrunden.

Presidentens slott i Helsingfors. Foto: Alexander Maximov/Mostphotos

– Man kan se en tydlig ökning av antalet antagonistiska konfrontationer mellan olika grupper, säger Kristiina Savola, doktorand i finska vid Stockholms universitet.

Stegvis utveckling

Hennes pågående avhandling fokuserar på konfrontativ politisk retorik i Finland. Enligt Kristiina Savola har retoriken i den finska politiken hårdnat succesivt under hela det senaste decenniet. Bland annat som ett resultat av att det högerradikala partiet Sannfinländarnas retorik fått mer utrymme i olika medier.

– På språklig nivå återspeglas det genom att gränserna för vad som är lämpligt att säga har blivit otydligare och att begrepp som maahanmuuttokriittinen (’invandringskritisk’) och suvakki, nedlåtande benämning för så kallade toleranta personer, har blivit vanliga i det allmänna språkbruket.

Militarisering av språket

Den säkerhetspolitiska diskursen har också blivit mer dominerande i språket efter Rysslands invasion av Ukraina. Ett exempel på det är enligt Kristiina Savola den snabba förändringen av den kollektiva synen på Nato, vilket under våren 2022 ledde till Finlands Nato-ansökan.

– I forskningssammanhang har man börjat prata om samhällets och språkets militarisering och en förstärkning av militära värden och militär retorik i samhället. Det har även skett en förändring i beskrivningen av relationen mellan Finland och Ryssland, något som beskrivs som en övergång från "idealism" och "naivitet" till "realism".

Natofrågan dominerar

Eftersom presidentens roll är att leda landets utrikes- och säkerhetspolitik blir detta extra tydligt i samband med presidentvalet. Utvecklingen mot en militarisering av språket, debatten och samhället syns genom att militära teman dominerar kandidaters valkampanjer och valdebatter.

– Vissa kandidater talar om "Nato-Finland" och trycker på Finlands roll som ny Nato-medlem och som en del av den västerländska försvarsgemenskapen. Kandidaternas retorik betonar även relationen mellan Finland och Ryssland tydligare, vilket har varit valdebattens huvudsakliga konfrontationslinje.

Vad ser du i din forskning kopplat till utvecklingen?

– I mitt bloggmaterial från Finlands parlamentsval 2015 kan man se att konfrontationer är särskilt förekommande mellan regerings- och oppositionspartier. I synnerhet tar politiker i oppositionspartier som Vänsterförbundet och De Gröna ställning på ett konfrontativt sätt, vilket man kan se som en del av deras roll som regeringens motståndare. Även det högerradikala Sannfinländarnas politiker håller under åren 2015–2017 fast vid sin oppositionella underdog-position, trots att de sitter i regeringen. Politikerna i regeringspartierna Samlingspartiet och Centerpartiet fokuserar däremot på en folkförenande diskurs och undviker konfrontationer mellan människogrupper. Det som är intressant i deras bloggar är snarare att de beskriver konfrontationer som en politisk utmaning och istället starkt betonar medborgarnas ansvar för Finlands välfärdsstats ekonomi.

Konflikter även historiskt

Enligt Kristiina Savola är det samtidigt viktigt att komma ihåg att konflikter är en av grundpelarna i demokratisk politik även historiskt. Populistiska rörelser har varit en del av det finska politiska systemet sedan 1960-talet och kommer till uttryck genom olika former av konfrontationer mellan värden, ideologier, händelser, fenomen, människogrupper och individer. På politikers bloggar är konfrontation ett vanligt tankemönster och en politisk strategi med populistiska inslag. Även vänsterpartiernas retorik har sin grund i arbetarrörelsens kampretorik, som bygger på konfrontation mellan arbetare och mer välbeställda grupper.

– I mitt material ser jag framför allt populistisk retorik i Sannfinländarnas och vänsterns och de gröna politikernas texter. Medan Sannfinländarna skapar konfrontationer mellan det finska folket och olika elitgrupper försvarar vänsterpolitiker med känsloargument underprivilegierade och missgynnade människogrupper mot regeringen och andra socialt starkare grupper.

Hot en pådrivande faktor

Konfrontationer är enligt Savola även tydligt kopplade till pågående upplevda kriser och efterdyningarna av den ekonomiska tillbakagången 2008.

– Dessa krisers påverkan på det finska samhället beskrivs genom olika hotscenarier, som är vanligt förekommande genom hela materialet. En tydlig konfrontationslinje skapas mellan det finska folket och de asylsökande som anlände till Finland och Europa under 2015.

Hur tror du att utvecklingen av retoriken kommer att påverka valet?

– I presidentvalsretoriken betonas snarare presidentens uppgift som värdeledare och man ser därför oftast inga starka konfrontationer mellan kandidaterna. De vill gärna positionera sig som hela folkets representanter.

Enligt Kristiina Savola leder det ofta till en folkförenande retorik och att kandidaterna tar avstånd från sin partitillhörighet. Bland annat återspeglas det i kandidaternas valslogans, som Li Anderssons (Vänsterförbundet) "Hela folkets president", Pekka Haavistos (De Gröna, valmansförening) ”Ett gemensamt Finland” och Alexander Stubbs (Samlingspartiet) "Den enande faktorn". Valslogans i sig har ofta en populistisk karaktär eftersom de riktar sig till alla medborgare. Den nuvarande finska politiska diskursen präglats därför av en debatt om att den ideologiska uppdelningen av medborgarna är ett resultat av ojämlikhet och världskriser. Presidentens roll har under valet lyfts som en folkets ”väckare” och förenare.

– Just nu ser det ut som att de kandidater som har starkaste väljarstöd enligt opinionsundersökningar, Stubb och Haavisto, gör ganska försiktiga retoriska val och gör sitt bästa för att inte ta några retoriska risker.

Ett undantag

Undantaget är Sannfinländarnas Jussi Halla-aho, som under de senaste veckorna har klättrat till en tredje plats i opinionsundersökningarna. I sin kampanj har han fokuserat på Sannfinländarnas värderingar och retorik och talat mycket om vikten av yttrandefrihet och inre säkerhet.

– Men även han har varit försiktig med sina retoriska val. Hans valslogan ”Finland måste vara ett tryggt rum” kan tolkas referera till både inrikes- och utrikespolisk trygghet och även som en ironisk referens till woke-diskursens begrepp safe space. I slutändan blir det intressant att se om den försiktiga strategin kommer att vinna valet.

Vad ser du om du spanar framåt?

– Det blir intressant att se hur inställningen till Nato och Ryssland utvecklas efter valet och hur det i sin tur påverkar den nationella diskursen i framtiden. Det blir även intressant att följa vilken hållning den blivande presidenten kommer att ta i säkerhetspolitiska frågor. När det gäller det konfrontativa språkbruket blir det intressant att följa om det blir ännu mer konfrontativt framöver kopplat till pågående världskriser och språkets militarisering.