Universiteten behövs i hållbarhetsarbetet

Stefan Swartling Peterson, Kevin Noone och Nina Wormbs diskuterade tvärvetenskap. Foto: Jens Lasthein

Vid tre tillfällen har Stockholms universitet tidigare arrangerat Hållbarhetsforum i Aula Magna. Detta som ett sätt lyfta den roll akademin tillsammans med näringsliv och andra samhällsaktörer kan spela i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Förra årets arrangemang gjordes tillsammans med de två kollegorna inom universitetsalliansen Stockholm trio (där Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, KTH och Stockholms universitet ingår) samt Stockholm Environment Institute (SEI). Det gick under namnet Sustainable planet, sustainable health – how science-based solutions can drive transformative change och hölls i det nya universitetsområdet Albano.

När Stockholm trio i år uppmärksammade hållbarhetsfrågorna med en stor konferens den 4 oktober var arrangemanget åter tillbaka i Aula Magna vid Stockholms universitet. Denna gång under namnet Sustainability Forum och rubriken ”Universities and the 2030 Agenda: taking stock and moving forward". Cirka 450 besökare fanns på plats och minst lika många följde evenemanget digitalt under dagen.

Halvvägs till år 2030

Dagen inleddes med att skådespelaren Hannes Meidal från Dramaten läste Stig Dagermans ”Vårt behov av tröst är omättligt”. Centralt i detta verk är tro – eller bristen på tro – om framtiden. Förmågan att tro på att vi ska kunna uppnå de 17 hållbarhetsmål (och delmål) som FN år 2015 satte upp i förhoppningen att de uppnås till år 2030 var också ett genomgående tema under dagen.

I sitt välkomsttal påminde Stockholms universitets prorektor Clas Hättestrand om att det nu enbart återstår sju år till 2030. Åsa Persson, forskningschef vid SEI, redogjorde sedan för statusen på arbetet med att uppnå hållbarhetsmålen. Hon är en av 15 forskare som på uppdrag av FN tagit fram Global Sustainable Development Report 2023 som är en utvärdering av den globala statusen på arbetet med att uppnå hållbarhetsmålen.

Små framsteg för att nå hållbarhetsmålen

Åsa Persson från SEI talade om statusen på arbetet med att nå hållbarhetsmålen.
Foto: Jens Lasthein

Det var en dyster bild Åsa Persson gav. Endast för 15 procent av målen pågår måluppfyllnaden enligt plan. Det rör sig då främst om målen som har med hälsa och välbefinnande samt infrastruktur (som tillgång till el och internet) att göra. Nästan hälften (48 procent) av målen bedöms enbart delvis fortskrida enligt plan och i 37 procent av målen anses arbetet ha stagnerat eller gå åt fel håll.

De mål Åsa Persson anser fokus nu bör ligga på för att arbeta med är att Minska ojämlikheten (mål 10) samt Fred, rättvisa och starka institutioner (mål 16). Eftersom de olika målen är kopplade till varandra kan fokus på dessa mål även få positiva effekter på de andra målen.

Åsa Persson betonade att det är en stor utmaning att nå målen till år 2030 – och att det finns behov av att öka takten i arbetet. Men hon ser ändå positiva tecken som att medvetenheten ökat om de problem som finns samt att det finns intresse hos näringslivet att medverka i omställningen.

– För att nå framgång måste det byggas upp en kapacitet för omställning, det måste finnas framförhållning och en vilja att gynna innovationer och investeringar som leder till hållbarhet, sade Åsa Persson.

Enligt henne kan vetenskapens främsta bidrag till denna process vara att diagnosticera problemen, identifiera vilka de främsta hindren är som behöver undanröjas samt att hitta lämpliga och kostnadseffektiva vägar framåt – men också att kritiskt granska både arbetet med målen och målramverket i sig självt.

Brister i global hållbarhetspolitik

Karin Bäckstrand, Jonas Ebbesson och Åsa Wikforss i den första paneldiskussionen.
Foto: Jens Lasthein

Dagens första panelsamtal hade rubriken “Achieving the Sustainable Developments Goals: Compliance, Implementation and Legitimacy”. Där deltog Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning; Jonas Ebbesson, professor i miljörätt och Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi – samtliga vid Stockholms universitet.

Karin Bäckstrand talade om de brister som finns i utformandet av global hållbarhetspolitik som i styrelseformer, legitimitet och implementering. Hon talade även om hur vårt beroende av kol försvårar omställningen till hållbarhet och om hur tillbakagången för antalet demokratiska regimer i världen har en negativ påverkan på arbetet.

Jonas Ebbesson reflekterade kring lagstiftning, regler och normer på hållbarhetsområdet. Hållbarhetsmålen är i sig inte lagligt bindande men de har ändå stor politisk effekt. Och när de omvandlas till lagstiftning på nationell eller internationell nivå blir det avgörande för att uppnå hållbarhetsmålen.

Skilj på forskarnas och beslutsfattarnas roller

Åsa Wikforss talade kring vetenskap och policyarbete. Hon betonade att det gäller att skilja på de roller forskare och beslutsfattare har, i en demokrati är det inte forskare som sätter målen eller tar besluten. Hon talade även om faktaresistens och hur särintressen försöker att politisera och ifrågasätta fakta.

I den efterföljande diskussionen berördes frågor som hur forskarna ska nå fram till politikerna med sitt budskap och forskarna roll. Karin Bäckstrand lyfte då att vetenskapen enbart är en av politikernas beslutsgrunder, ”experter ger råd och regeringar bestämmer”.

Paneldeltagarna var även eniga om behovet av mer tvärvetenskapliga inslag i forskning och utbildning.

Tvärvetenskap och ”wicked problems”

Tvärvetenskap var även temat för den andra paneldiskussionen – ”Transdisciplinary Approaches to a Sustainable Future”. Här deltog Stefan Swartling Peterson, professor i global hälsa vid Karolinska Institutet; Kevin Noone, professor i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet, och Nina Wormbs, professor i teknikhistoria vid KTH.

Kevin Noone inledde med att tala om “wicked problems”. Det är problem som är svåra eller omöjliga att lösa. Dessa problem har inte någon tydlig definition, inget sluttillstånd eller slutmål och ofta mer än en orsak. Enligt honom är antropocen, den tidsepok vi nu befinner oss i med stor mänsklig påverkan på vår planet, fylld av ”wicked problems” där det inte finns strukturer för att hantera dessa problem. Kevin Noone påpekade även att universitet generellt är dåliga på att belöna medarbetare som ägnar sig åt undervisning och samverkan med det omgivande samhället – då meriterings- och belöningssystemen främst är inriktade på forskningsdelen.

Går att engagera sig på olika sätt

Nina Wormbs lade till att klimatfrågorna är ett ”super-wicked problem” där de som skapat problemet ska lösa det, där det inte finns en central auktoritet och där det är bråttom. Hon betonade också betydelsen av att forskarna kan kommunicera forskningsresultat genom att översätta till skalor och exempel som berör. På en fråga från publiken om hur studenter kan tänka kring att aktivera sig i hållbarhetsfrågor svarade Nina Wormbs:
– Kunskap är viktig, men det går att engagera sig på olika sätt. Gå med i den grupp eller i det sammanhang du känner dig mest attraherad av och arbeta där.

Stefan Swartling Peterson betonade betydelsen av civilsamhället– men även att universiteten måste ha en mer aktiv roll i kampen för ett hållbart samhälle.

Kulturen viktig i hållbarhetsarbetet

Samtalet avslutade med en fråga från en student om kulturens betydelse i hållbarhetsarbetet. Alla panelisterna intygade att kulturen har en viktig roll att spela. De lyfte även flera exempel från universiteten inom Stockholm trio på satsningar där frågor om kultur och hållbarhet möts.

Under eftermiddagen arrangerades fyra parallella seminarier. Dessa var:

• SDG 3 – Dimensions of sustainable health within planetary boundaries
• SDG 4: Knowledge for sustainability: education, enduring engagement and life-long learning
• SDG 11 – 2030 In sight: Towards sustainable cities here and now
• SDG 12 – Post fashion

Se inspelningen från Sustainability Forum
Lär dig mer om de globala hållbarhetsmålen på globalgoals.org