Erika Höghede, kursadministratör vid Nationalekonomiska institutionen:
– Södra huset är allt annat än jante och lagom i sitt stöddiga uttryck. Kunskap om dåtid, nutid och framtid, finns liksom destillerad där, i den där malliga färgen. Jag tänker att jag är oerhört priviligierad som får jobba i den blågröna lagunen som erbjuder så många en framtid.
Gunnel Engwall, professor vid Romanska och klassiska institutionen, prorektor vid Stockholms universitet åren 1994–2003 och tillförordnad rektor 2003–2004:
– Jag har trivts mycket väl i Södra huset. Särskilt roligt har det varit med de breda korridorerna på plan tre, där många studenter har suttit och arbetat. Jag har också verkligen uppskattat konsten, inte minst Baertlings nonfigurativa målningar. Tänk att vi i Kårstyrelsen fick vara med om en ceremoni med ett första spadtag år 1965. Vi tyckte då att det var både konstigt och spännande att fara ut till Frescati från Holländargatan och hade svårt att se framför oss det stora campus med sprudlande verksamhet som planerades och som det sedan blev.
Jonas Nordell, professor i civilrätt, Juridiska institutionen:
– Ordet smultronställe är väl kanske inte det som man i första hand förknippar med Södra huset, men visst finns det platser och miljöer i detta mastodontbygge som är väl värda att minnas, uppmärksamma och fästa blicken på.
Under studietiden på 1980-talet var Café 6-an, som låg längst bort i F-huset, en refug – fristat – tusculum – för alla som ville koppla av en stund. Det var mörkt, murrigt och väl inrökt och med de ursprungliga sofforna från 1960-talet. Där möttes inte endast studenterna, utan även professorer och takhöjden för den akademiska friheten var hög. Men det var då.
– I dag skulle jag vilja fästa uppmärksamheten på en plats i Södra huset som kanske går många förbi i det dagliga universitetslivet. Otaliga är de diskussioner som jag har fört över tid med kolleger och andra om Södra husets arkitektoniska brister och förtjänster. Visst präglas huset av många, långa, mörka och anonyma korridorer, men det har sina förtjänster här och var om man bara vill se dem. En dogm som inte bör underskattas är att när något blir tillräckligt gammalt, så uppfattas det som vackert. Under senare år har uppfattningarna redan börjat svänga. David Helldén uppfattas i dag som en av de främsta företrädarna för en brutalistisk eller konstruktivistisk arkitektur, där man till exempel kan se de bärande elementen i byggnaden. Därför vill jag uppehålla mig i något som är Södra husets hjärta och ger dess puls, nämligen korridoren på plan 3 mellan C- och D-huset. Där har man brutit upp taket och låtit ljuset flöda in från söder i två plan. Samtidigt har väggarna försetts med en serie magnifika oljemålningar av Olle Bærtling (1911–1981). I sitt måleri sökte han sig vartefter allt längre ifrån det figurativa. I målningarna ville han frigöra sig från det materiella, vilket kommer till uttryck inte endast i färgvalet, utan även i deras vinklar som söker sig utanför verkens ramar. I sin så kallade Prolog till ett manifest till öppen form skrev han: ”Allt är rörelse, allt rör sig. Någon stabil punkt finns ej i universum.” Med det i åtanke är det väl värt att som lärare stanna upp ett ögonblick på gången mellan planen när det är paus mellan föreläsningarna i hörsal C 6 och se studenterna som samlas där. Det är ju för dem som vi lärare finns i Södra huset.
Lamin Njie, servicetekniker, Fastighetsavdelningen:
– Att få arbeta i salarna runtom Södra huset och träffa folk är något som jag alltid ser fram emot. Det bästa med mitt jobb är när jag kan hjälpa studenter och lärare, då jag får möjligheter att träffa samt interagera med många olika sorters människor. In a nutshell, hela Södra huset är mitt smultronställe.
Vendela Blomström, universitetsadjunkt och ämnes- och verksamhetsansvarig för avdelningen Svenska som främmande språk, Institutionen för svenska och flerspråkighet:
– Jag skulle säga att ett av mina favoritställen i Södra huset är Café Prego vid biblioteket. Där görs den godaste latten i stan och man får den till och med extra varm när man ber om det – något som förgyller även den gråaste februaridagen. Sedan är jag dessutom särskilt förtjust i Språkstudions lokal ”Språkparken”, dels för att det är en inspirerande och välkomnande miljö där (lokalens inredning men även språkstudions personal är ju en del av miljön), dels för att det är en viktig plats för många av våra internationella studenter och medarbetare som bland annat kan delta i språkcaféer där.
Christophe Premat, docent i franska, Romanska och klassiska institutionen:
– Jag kan förstå att man vill titta på landskapet utanför Södra huset när man går över korridoren från C5 till B5. Varför inte ta fem minuter för att upptäcka biblioteket på Nordiska Latinamerikainstitutet? Det finns inget mer stimulerande än att vandra genom bibliotekets hyllor. Någonstans mellan raderna av böcker om Kuba och Mexiko finns gamla arkiv och till och med kartor över Latinamerika på 1800-talet. Har ni hört talas om till exempel Juan Bosch, Dominikanska republikens tidigare president som också var författare? Ni hittar hela hans verk där! Men också andra kuriosa och fascinerande boksamlingar! Där är mitt smultronställe och jag känner idag ett frenetiskt behov av att bläddra i riktiga böcker och otroliga arkiv, särskilt när digitalisering har blivit ett mantra.
Läs mer om Nordiska Latinamerikainstitutets bibliotek: https://www.lai.su.se/about-us/library
Pär Brännström, utredare, Ledningssekretariatet, Rektors kansli:
– När jag arbetade på plan 3 var mitt smultronställe helt enkelt att gå ut i den långa korridoren genom hela Södra huset. Att supa in allt ”liv” där ute kändes uppiggande som kontrast till kontoret några meter bort!
Agneta Sundman Claesson, administrativ chef, Statsvetenskapliga institutionen:
– Ett av mina smultronställen är utanför F-huset, utgången från plan 5. Under vår och sommar möts man av grönska och utsikt mot två vackra äldre byggnader: Gula Villan och Skogstorpet. Direkt utanför F-huset finns bänkar och bord för de som vill passa på att ta vara på solen när den väl visar sig. När temperaturen letar sig över 20+ kan man se studenter och personal som tar med sig filt för att ha picknick i gräset. Pulsen är mycket lägre här än jämfört med A-huset där det är mycket spring ut och in. Kan det ha med att göra att vi har nära till en liten skogsremsa längs med huset?
Läs även artikeln ”Södra huset: 50-åring som åldrats med värdighet”