Klimatfärdplanen – universitetets väg mot koldioxidneutralitet

Klimatfrågan är vår tids stora ödesfråga. Vi står inför oerhörda utmaningar, i Sverige och i världen, för att komma till rätta med utsläppen av växthusgaser och anpassa oss efter ett förändrat klimat i enlighet med rekommendationer i 2022 års rapporter från FN:s klimatpanel IPCC. Såväl nationellt som inom EU och internationellt sluts nya avtal och lagar tar form för att få ner koldioxidutsläppen till acceptabla nivåer. Samtidigt utvecklas nya tekniker för att minska utsläpp och för att ta hand om den koldioxid som redan finns i atmosfären. Men det räcker inte med lagstiftning och teknikskiften – det krävs också förändrade beteendemönster, hos individer, hushåll, myndigheter och företag. IPCC:s 6:e utvärderingsrapport visar dock att de samlade internationella och nationella åtgärderna hittills ändå inte är tillräckliga för att målet om att begränsa temperaturen till 1,5 grader C i Parisavtalet ska nås. 

Astrid Söderbergh Widding rektor för Stockholms universitet. Foto: Sören Andersson.

Universiteten har en särskild roll i att hantera samhällets klimatutmaningar, framförallt genom sina kärnuppdrag att generera ny kunskap via forskning, förmedla kunskap via utbildning och samverka med omgivande samhälle. Det är även av vikt för vår trovärdighet i samhället att universiteten själva minskar sina koldioxidutsläpp i linje med det som forskningen visar är nödvändigt. Det innebär betydande utmaningar och påverkar alla delar av verksamheten. Svenska universitet och högskolor har här visat ett starkt engagemang för att, som central samhällsaktör genom både det interna och externa arbetet, bidra till det av riksdagen fastställda klimatmålet om att nå koldioxidneutralitet senast 2045.  

För att påskynda universitetets klimatarbete signerade vi i juni 2019 FN:s avtal om globala hållbarhetsmål för högre utbildning (Climate Emergency Letter), och universitetet har därmed förbundit sig att vara koldioxidneutralt redan 2040. Den föreliggande klimatfärdplanen för perioden 2020–2040 vilar på hållbarhetsmålen i Agenda 2030, men har samtidigt ett bredare samhälleligt perspektiv som inkluderar även skrivningar och målformuleringar i exempelvis i Sveriges klimatpolitiska ramverk och i den europeiska gröna given och EU:s klimatlag.

”Universiteten har en särskild roll i att hantera samhällets klimatutmaningar”

Arbetet med att ställa om Stockholms universitet och samhället i stort har pågått under en längre tid. Min förhoppning är att klimatfärdplanen ska skapa både en kompass och ett tydligt stöd för ambitionsnivån och takten i arbetet, som är beroende av det stora engagemanget från hela universitetet, men också speglar universitetets starka profil i dessa frågor. 

Sist men inte minst vill jag rikta ett särskilt tack till Miljörådet under ledning av Magnus Breitholtz, som ansvarat för arbetet med att ta fram klimatfärdplanen, med stöd av en referensgrupp som varit behjälplig i arbetet – Lennart Bergström, Karin Bäckstrand, Line Gordon, Johan Kuylenstierna, Alasdair Skelton och Cynthia de Wit– samt av Nathaniel Morris och Lena Söderlundh vid den centrala miljöfunktionen samt miljösamordnare Paul Glantz. Min önskan och förhoppning är att alla chefer, medarbetare och studenter tillsammans ska bidra till att Stockholms universitet framgent intar en ledande roll i den nödvändiga utvecklingen för det framtida klimatarbetet, i riktning mot ett mer hållbart och resurseffektivt samhälle. 

Astrid Söderbergh Widding
rektor för Stockholms universitet

Hantering av universitetets egna utsläpp

Fastigheter

• Säkerställa att det finns centrala resurser för en effektiv och ändamålsenlig planering av framtida lokalbehov, med fokus på att utnyttja befintliga lokaler framför nybyggnation.
• Utreda hur befintliga lokaler, inklusive undervisningslokaler, utnyttjas inom hela universitets förhyrda fastighetsbestånd.
• Säkerställa att klimathänsyn är en central del tidigt i byggprocessen.
• Identifiera, prioritera och genomföra energibesparingsåtgärder i de lokaler som hyrs av universitetet i dialog med hyresvärden. 

Inköp av varor och tjänster

• Utreda hur samordningen av transporter av varor kan effektiviseras med avseende på minskade klimatutsläpp, genom exempelvis kravställande i samband med avtalsteckning vid upphandling.  
• Utreda produktgrupper vars livslängd kan förlängas genom utökad brukslängd alternativt återbruk samt identifiera krav/kriterier som medför incitament för ökad livslängd. 
• Skapa eller införskaffa centrala system för återbruk av inventarier och laboratorieinredning. 

Tjänsteresor

• Institutioner och avdelningar bör säkerställa tillgången till utrustning och lokaler för att kunna genomföra digitala möten, workshops, disputationer och konferenser, med hybridlösning som alternativ. Förvaltningen bör säkerställa stöd för centralt tillhandahållna digitala verktyg. 
• Säkerställa att policyn för möten och resor efterlevs på samtliga institutioner och avdelningar. 
• Säkerställa att den årliga utsläppsminskningen från flygresor på samtliga institutioner och avdelningar minskar i linje med målet om 25 % utsläppsminskning för hela universitetet till 2025 jämfört med basåret 2019. I de fall där utsläppsminskningarna inte är tillräckliga bör universitetet utveckla effektiva och ändamålsenliga styrmedel för att påskynda förändringsarbetet. 
• I kontinuerlig dialog med upphandlad resebyrå ytterligare förbättra och förenkla möjligheterna att kunna välja markbundna alternativ som tåg istället för flyg vid tjänsteresor inom Sverige och Europa.

Negativa utsläpp

• Föra en kontinuerlig dialog med Akademiska hus och Stockholm Exergi om en eventuell vidare samverkan avseende fjärrvärmeförsörjning som genererar minusutsläpp.

Universitetets bidrag till ett hållbart och resurseffektivt samhälle

Utveckling av nya kurser och program

• Inventera kurs- och programutbud inom hållbarhetsområdet och vid behov påbörja utvecklingsarbete för att ta fram nya kurser/program.  
• Identifiera och reducera administrativa hinder för utveckling av nya tvärvetenskapliga och fakultetsövergripande utbildningar.
• Undersöka behovet av kompetensutveckling inom hållbarhet hos lärare och forskare som är intresserade av att kunna adressera tvärvetenskapliga miljö- och klimatfrågor i sin undervisning. 
• Undersöka samhällets behov av och möjligheten att utveckla uppdragsutbildningar inom klimatområdet inom ramen för livslångt lärande.

Studenter och studentinflytande

• Öka kännedomen om och bredare marknadsföra hållbarhet inom kurser och program på universitetets utbildningsportal. 

Akademiska samarbeten

• Tillhandahålla centrala resurser för att möjliggöra samarbeten med andra lärosäten för att driva nationella och internationella forsknings- och samverkansprojekt inom klimat- och hållbarhetsområdet.

Samverkan

• Kartlägga och synliggöra universitetets befintliga arenor för samverkan som är kopplade till hållbarhet.
• Säkerställa att hållbarhet och klimat är en central del i universitetets samverkansarbete.
• Tydliggöra och presentera de unika styrkor Stockholm trios gemensamma hållbarhetsarbete har för samverkan med det omgivande samhället genom att ta till vara på de styrkor som de tre lärosätena besitter. 

Global klimatstrejk med FridaysForFuture 25 mars 2022. Foto: Ingmarie Andersson.

1.1 Globala åtaganden och perspektiv

I september 2015 antog världens stats- och regeringschefer en ny utvecklingsagenda och globala mål för hållbar utveckling. Agenda 2030 består av 17 globala mål för hållbar utveckling som syftar bland annat till att utrota fattigdom, stoppa klimatförändringarna, främja utbildning och skapa fredliga och trygga samhällen. I december samma år undertecknade världens länder Parisavtalet, som är ett internationellt avtal under FN med syfte att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader, men helst under 1,5 grader. Alla länder rapporterar in nya skärpta åtaganden för nationella utsläppsminskningar under Parisavtalet för översynen var 5:e år. 

I den första delrapporten, tillhörande den sjätte huvudrapporten (AR6), från FN:s klimatpanel (den vetenskapliga grunden), publicerad 2021, framgår det att den globala medeltemperaturen har ökat med 1,1 grader sedan industrialismens början. Uppvärmningen fram till 2020 går dock betydligt snabbare över land, 1,6 grader, jämfört med över hav, 0,9 grader. I den tredje delrapporten från FN:s klimatpanel (åtgärder för att begränsa klimatförändringarna), publicerad 2022, är budskapet tydligt – klimatläget är akut, gapet för att ligga i linje med 1,5-gradersmålet växer och utsläppen ökar globalt samtidigt som drastiska utsläppsminskningar istället krävs. 

1.2 EU:s klimatpolitik

På EU-nivå presenterade kommissionen i slutet av 2019 den gröna given, en färdplan för klimatneutralitet och en ny tillväxtstrategi. Den syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med förbättrad livskvalitet för dagens och framtidens generationer. Det ska i sin tur leda till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Den gröna given bekräftar kommissionens ambition att Europa ska bli den första klimatneutrala kontinenten senast 2050. EU:s medlemsstater beslutade i april 2021 om en ny europeisk klimatlag, vilket innebär att den befintliga politiska ramen kompletteras genom att en långsiktig färdriktning fastställs och klimatneutralitetsmålet för 2050 förankras i EU:s lagstiftning. Som en del av den gröna given, presenterade den Europeiska kommissionen under 2021 "Fit for 55", som är en palett av åtgärder och lagförslag för att realisera EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser från 1990 års nivåer med 55 % till 2030. Lagstiftningspaketet syftar till att definiera vägen för EU:s ambition att uppfylla sitt bidrag under Parisavtalet och inkluderar alla delar av den gröna given, inklusive EU:s nya klimatanpassningsstrategi. 

Inom EU finns idag ett system för handel med utsläppsrätter (Emissions Trading System, ETS), som omfattar cirka 750 svenska anläggningar inom industri och energiproduktion och 13 000 anläggningar i hela EU. Målet med ETS är att sänka utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser och är ett avgörande styrmedel för att EU ska nå de egna klimatmålen och internationella åtaganden inom Parisavtalet. I ”Fit for 55”-paketet föreslås en översyn av flera delar av EU:s klimatlagstiftning, däribland ETS. ETS täckte tidigare ungefär 40 % av de totala utsläppen i EU, den reviderade versionen ämnar öka denna andel med införandet av ytterligare sektorer som sjöfart, samt ett nytt ETS för transporter och byggnader från 2026. Kommissionen föreslår också en successiv utfasning av den fria tilldelningen av utsläppsrätter inom luftfarten med start från 2025 och att full auktionering tillämpas 2027. 

1.3 Sveriges klimatpolitik

Sverige har som internationell pionjär på miljöområdet en lång tradition av att sätta upp och arbeta mot högt ställda mål inom miljöområdet och det svenska miljömålssystemet består idag av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål samt ett antal etappmål inom områdena avfall, biologisk mångfald, farliga ämnen, hållbar stadsutveckling, luftföroreningar och klimat. Under 2017 antog Sverige också ett klimatpolitiskt ramverk som trädde i kraft 1 januari 2018, som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det övergripande långsiktiga målet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, vilket gäller de territoriella utsläppen. För att nå nettonollutsläpp får kompletterande åtgärder tillgodoräknas. De direkta utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium ska dock vara minst 85 procent lägre än utsläppen år 1990. Utöver det ska utsläppen inom transportsektorn minska med 70 % fram till 2030 jämfört med 2010. I och med att den europeiska kommissionens ”Fit for 55”-paket lanserades drygt fyra år efter den svenska klimatlagen och klimatmålen, blir det under kommande år intressant att följa implementeringen av kommissionens föreslagna åtgärder på nationell nivå. 

Om miljöberedningens förslag, där ledamöter från samtliga svenska riksdagspartier står bakom, går igenom kommer Sverige bli först i världen med att sätta långsiktiga mål för konsumtionsbaserade utsläpp. Enligt förslaget ska de totala utsläppen från konsumtion vara netto noll år 2045. Det handlar bland annat om utrikesflyg och import av varor och tjänster som står för mer än hälften, 60 %, av de utsläpp som svenskarna orsakar. 

Med avseende på de territoriella utsläppen, ska Sverige alltså senast år 2045 nå nettonollutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Klimatpolitiska rådet har i fyra årliga rapporter granskat regeringens klimatpolitik. Varje år har regeringen fått kritik för att takten i omställning är för långsam, vilket även lyftes i senaste rapporten 16 mars 2022. Rådet slår fast att den nuvarande politiken inte räcker för att nå klimatmålen. 

1.4 Svenska lärosätens klimatarbete

För att nå målet om koldioxidneutralitet 2045 krävs en transformation av hela samhället och många tekniksprång måste genomföras på kort tid. Utöver detta krävs också olika beteendeförändringar för hållbar konsumtion från individnivå upp till samhällsnivå. En stor del av arbetet för att nå målet ligger hos näringslivet. Genom regeringens initiativ Fossilfritt Sverige har olika industribranscher tagit fram sammanlagt 22 färdplaner för hur de ska bli fossilfria. Kunskap om klimat, miljö och hållbarhet är viktigt för att nå det övergripande målet om klimatneutralitet inom alla branscher och universiteten spelar en central roll för kunskapsförsörjning och kompetensutveckling. 

Förutom viktiga bidrag till klimatarbetet genom forskning och utbildning ingår samtliga svenska universitet och högskolor i Lärosätenas klimatnätverk (tidigare Klimatramverket), som sedan hösten 2021 drivs i regi av Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Det betyder att lärosätena åtar sig att (i) fortsätta bidra till att samhället kan nå uppsatta mål genom utbildning, forskning och samverkan, (ii) minska klimatpåverkan i linje med samhällets åtaganden som de kommer till uttryck i nationella och internationella överenskommelser, (iii) ange långtgående mål för klimatarbetet och avsätta resurser för att nå dessa mål och göra uppföljningar och (iv) tydligt kommunicera klimatarbetet för att inspirera och sprida kunskap till samhällsmedborgare och andra aktörer. 

Utöver dessa mer frivilliga initiativ har regeringens styrning av lärosätenas klimatarbete blivit kraftfullare, inte minst vad gäller tjänsteresor. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2022 avseende svenska universitet och högskolor ska exempelvis samtliga lärosäten redovisa hur de arbetar för att ta tillvara de erfarenheter av vad pandemin inneburit i fråga om minskade utsläpp från tjänsteresor. Lärosätena ska särskilt beskriva vad de kan göra för att fortsätta utveckla arbetssätt som innebär alternativ till fysiska möten för att minska miljö- och klimatpåverkan, samtidigt som verksamhetens behov, lärosätets geografiska läge och andra förutsättningar beaktas. Uppföljningsbara mål till 2025 i förhållande till 2019 ska redovisas för tjänsteresor på ett sätt som leder till mindre miljö- och klimatpåverkan. 

1.5 Stockholms universitets klimatarbete

I juni 2019 undertecknade Stockholms universitet, som första svenska lärosäte, FN:s avtal om globala hållbarhetsmål för högre utbildning (Climate Emergency Letter), vilket innebär att Stockholms universitet har förbundit sig att:

1. Vara koldioxidneutralt 2040, 
2. Mobilisera fler resurser för lösningsorienterad klimatforskning och kompetensskapande, 
3. Utveckla miljö-och hållbarhetsutbildningar över disciplinära gränser. 

Som ett led i denna ambition antog Stockholms universitet i december 2020 en klimatfärdplan. Även om hållbarhetsmålen ovan utgör en övergripande målbild samt skapar en tydlig struktur för universitetets klimatarbete inom såväl kärnverksamhet som verksamhetsstöd under kommande 20 år, så har den aktuella klimatfärdplanen ett bredare anslag och tar hänsyn även till skrivningar och målformuleringar i exempelvis det svenska klimatpolitiska ramverket, lärosätenas klimatramverk, EU:s klimatlag och den europeiska gröna given. Syftet med denna utblick är att tydliggöra universitetets viktiga roll för en positiv samhällsutveckling och för arbetet med att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling.  

I universitetets tidigare strategier, för perioden 2020–2022, fanns följande målsättningar kopplade till det strategiska området miljö och hållbar utveckling:

Strategisk målsättning 

Universitetet har en tydlig hållbarhetsprofil som bidrar till en hållbar utveckling samt minskad miljö- och klimatpåverkan

Övergripande målsättningar

Universitetet bidrar till att dess ny- och ombyggnation ligger i linje med nationella och regionala klimat- och miljömål. Universitetets inköp och nyttjande av varor, produkter och tjänster genomförs utifrån ett hållbarhetsperspektiv för ett effektivt resursutnyttjande. Universitetets tjänsteresor med flyg minskar till förmån för markbundna resor.

I de nuvarande strategierna för Stockholms universitet 2023–2026 finns fyra strategiska områden som långsiktigt sätter ramarna för hela verksamheten. Ett av dessa områden lyder ”En samhällskraft som bidrar till demokrati och hållbar utveckling”. För detta strategiska område anges att universitetets verksamhet ska präglas av en tydlig och utvecklad hållbarhetsprofil, som bidrar till en hållbar utveckling främst genom sin forskning och utbildning, men också genom ett minskat miljö- och klimatavtryck från den egna verksamheten. 

Det övergripande ansvaret för att uppnå koldioxidneutralitet 2040 och att universitetet ska bidra till ett klimatsmart och resurseffektivt samhälle ligger på rektor och den övriga universitetsledningen. För att uppnå målen krävs dock insatser från alla delar av universitetet. I enlighet med förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter (samt i enlighet med ISO-standarden 14001:2015) har universitetet ett miljöledningssystem för att hantera sitt miljöarbete på såväl lokal som universitetsövergripande nivå, vilket erbjuder ett strukturerat arbetssätt för att planera, genomföra och följa upp miljöfrågor, inklusive det klimatarbete som fastslås i denna färdplan. 

Efter att den att den första versionen av klimatfärdplanen beslutades av rektor i december 2020 så har förutsättningarna för ett systematiskt klimatarbete avsevärt förbättrats genom en rad administrativa och organisatoriska förändringar. Samtidigt har kunskapen om verksamhetens utsläpp ökat tack vare den nyligen genomförda klimatkartläggning och införandet av ett nytt klimatverktyg som åskådliggör universitets samtliga utsläpp (se avsnitt 3). Likväl är det en utmaning för verksamheten att jobba mot ett mål som ligger två decennier bort med ständigt förändrade förutsättningar, som t.ex. tekniska landvinningar rörande exempelvis transporter och energiproduktion till förändrade sociala normer, beteenden och konsumtionsvanor. Även politiska instrument, som exempelvis ett mer effektivt handelssystem för utsläppsrätter, kan i framtiden förändra förutsättningarna för hur universitetet når sina klimatmål. För att hantera såväl ny kunskap som förändrade förutsättningar revideras klimatfärdplanen vartannat år. Styrningen av verksamheten för att nå bl.a. de globala målen för hållbar utveckling till 2030 och klimatneutralitet till 2040 hanteras via regler, policys, handlings- och åtgärdsplaner med kortare tidshorisonter.

Klimatarbetet utvärderas genom regelbunden uppföljning av utsläppen inom varje område och universitetets åtgärdsplaner och strategiska planer. Såväl områdesnämnder som förvaltningen förutsätts redovisa genomförda och pågående åtgärder med utgångspunkt i föreliggande klimatfärdplan.

Figur 1 nedan synliggör vilka globala överenskommelser, lagar och regler som tagits i beaktande vid framtagande av klimatfärdplanen. Vidare synliggörs också dess integrering i universitetets miljöledningssystem. 

Figur 1. Klimatfärdplanen stakar ut vägen för universitetets klimatarbete under kommande 20-årsperiod. 1) Arbetet styrs av den politik som förs på nationell och global nivå. 2) Förslag till åtgärder som presenteras i klimatfärdplanen hanteras inom ramen för det befintliga miljöledningssystemets struktur och styrning. 3) Arbetet mot att nå koldioxidneutralitet hanteras genom universitetets tvååriga åtgärdsplaner. 4) Uppsatta mål följs sedan upp utifrån direkta och indirekta utsläpp av växthusgaser från bland annat tjänsteresor, energianvändning samt varor och tjänster. 5) Såväl miljöledningssystemet som klimatfärdplanen kommer att revideras kontinuerligt utifrån resultat från uppföljning av uppsatta mål men också utifrån förändrade förutsättningar, som exempelvis beteendeförändringar och ny teknik.

Glaciärforskare Gunhild Ninis Rosqvist och Pia Eriksson vid Stockholms universitets forskningsstation i Tarfala. Foto: Tova Stroeven.

Det övergripande syftet med den aktuella klimatfärdplanen är att staka ut vägen för Stockholms universitets klimatarbete för perioden 2023–2040. 

Klimatfärdplanen beskriver hur universitetet ska nå koldioxidneutralitet 2040 och presenterar dessutom förslag på åtgärder för hur universitetet, via forskning, utbildning och samverkan, kan bidra till att utveckla ett mer hållbart och resurseffektivt samhälle. 

• I avsnitt tre behandlas hur Stockholms universitet mäter utsläppen av växthusgaser samt hur stora de är inom olika utsläppsområden. 
• I avsnitt fyra presenteras universitetets prioriterade utsläppsområden samt mål och förslag på åtgärder för hur utsläppen inom dessa områden kan minska för perioden 2023–2024. 
• I avsnitt fem behandlas universitetets bidrag till ett hållbart och resurseffektivt samhälle via forskning, utbildning och samverkan med omgivande samhälle samt förslag på åtgärder för hur dessa bidrag kan effektiviseras för perioden 2023–2024. 
• I avsnitt sex behandlas ledningens och verksamhetsstödets bidrag till klimatarbetet. 
• I avsnitt sju behandlas ansvarsfördelning och uppföljning av klimatfärdplanen. 

3.1 Hur mäter vi våra utsläpp?

Förordningen om miljöledning i statliga myndigheter (2009:907) kräver av Stockholms universitet som statlig myndighet att vissa utsläpp redovisas. För att uppnå koldioxidneutralitet krävs emellertid en bredare översyn av de utsläpp som universitetets verksamhet ger upphov till. 

Green House Gas Protocol (GHGP) är ett ramverk som används för att identifiera och följa var utsläppen genereras och vilken påverkansmöjlighet, eller rådighet, en verksamhet har. GHGP är primärt framtaget för att användas inom t.ex. produktionsverksamheter inom den privata sektorn, men det är idag möjligt även för andra typer av verksamheter, som exempelvis universitet, att följa detta ramverk. Stockholms universitet använder GHGP för att dela in och gruppera sina utsläpp. 

I stora drag bygger GHGP på tre stycken s.k. scope och inom varje scope finns utsläppskategorier beroende på vilken sektor verksamheten befinner sig inom (se Figur 2):

• Scope 1: Förbränning av fossila bränslen för t.ex. tillverkning i egenägda fabriker eller utsläpp från egenägda eller leasade fordon/maskiner.
• Scope 2: Förbrukning av el, fjärrvärme och fjärrkyla.
• Scope 3: Utsläpp från inköp av varor och tjänster, t.ex. logistik, digitala tjänster, flygresor, taxi, hotellnätter och materialförbrukning.

Figur 2. Ramverket som presenteras i Green House Gas Protocol (GHGP) är användbart för att identifiera och följa var växthusgasutsläppen i en verksamhet genereras samt vilka möjligheter som finns att påverka utsläppen. Scope 1 omfattar direkta utsläpp från förbränning av fossila bränslen för t.ex. tillverkning i egenägda fabriker eller utsläpp från egenägda eller leasade fordon/maskiner. Scope 2 innefattar indirekta utsläpp från förbrukning av el, fjärrvärme och fjärrkyla. Scope 3 åsyftar indirekta utsläpp från inköp av varor och tjänster, t.ex. logistik, digitala tjänster, flygresor, taxi, hotellnätter och materialförbrukning.

GHGP gör en distinktion mellan direkta (scope 1) och indirekta (scope 2–3) utsläpp av växthusgaser. Stockholms universitets utsläpp ligger främst i scope 2 och 3 (cirka 95 %), vilka således är de två scope som klimatfärdplanen främst fokuserar på. Det pågår också ett utvecklingsarbete med att ta fram ett nytt scope (scope 4) som handlar om utsläpp som kan undvikas. Exempel på det kan vara utsläppsminskningar som ligger utanför en produkts livscykel, t.ex. det forsknings- och utvecklingsarbete som gör att en specifik produkt de facto är t.ex. energieffektivare än om produkten inte hade utvecklats. Utifrån denna beskrivning skulle det även vara möjligt att placera nya forskningsrön och den kunskap som genereras genom universitetets forskning och utbildning (se avsnitt 5) inom scope 4. Dessa utsläppskategorier är betydligt svårare att kvantifiera än andra utsläppskategorier, men kan ha stor betydelse för hela samhällets omställning och kan utgöra ett betydande bidrag till ökad resurseffektivitet och minskade utsläpp. En eventuell framtida användning av ett färdigutvecklat ramverk som även omfattar scope 4 och som bättre hanterar utsläpp som kan undvikas kommer att utvärderas i anslutning till senare revideringar av klimatfärdplanen. Oavsett vilket scope som dessa utsläppskategorier placeras inom, så kommer de att behöva beskrivas kvalitativt och baseras på olika scenarier. 

Under 2019 började Stockholms universitet undersöka hur verksamhetens totala utsläpp kan beräknas på ett effektivt och reproducerbart sätt. Ett klimatverktyg beställdes av en extern leverantör och lanserades i början av 2022. Detta klimatverktyg kan ses som en sofistikerad tillämpning av GHGP, som inkluderar utsläpp från samtliga scope (1-3). Verktyget använder tillgängliga primära datakällor från exempelvis den upphandlade resebyrån samt sekundärdata i form av data från universitetets ekonomisystem. Verktyget visar dels hur universitetets utsläpp fördelar sig mellan olika huvudkategorier – exempelvis tjänsteresor, fastigheter och tjänster – dels hur mycket och i vilka kategorier som enskilda institutioner och förvaltningsavdelningar släpper ut. Verktyget är ett stöd för att prioritera åtgärder och att mäta effekten av åtgärderna. Det engagerar även medarbetare som genom verktyget får en fördjupad förståelse för utsläppen på sin egen institution (eller motsvarande). En fullständig rapport om verktygets metoder, resultat och begränsningar finns att läsa på universitetets webbplats.

3.2 Vilka är våra utsläpp?

Stockholms universitets klimatavtryck har legat på en stabil nivå av cirka 37 kton koldioxidekvivalenter (CO₂e) per år mellan 2016 och 2019, men 2020-års klimatavtryck på cirka 26,5 kton CO₂e är 28 % lägre (Figur 3). Det beror givetvis på Covid-pandemin, vilket speglar en omställning av verksamheten där en stor del av det ordinarie arbetet fortsatte samtidigt som tjänsteresorna minskade kraftigt. 
De största utsläppskategorierna för perioden 2016–2019 är (andel av totalt klimatavtryck i genomsnitt inom parentes): 

• Transport och Resor (26 %)
• Fastigheter (25 %)
• Varor (21 %)

I genomsnitt mellan 2016 och 2019 låg klimatavtrycket på 1,4 ton CO₂e per helårsstudent, eller 7,7 ton CO₂e per årsarbetskraft, medan klimatavtrycket för 2020 låg på 0,9 ton CO₂e per helårsstudent, eller 5,4 ton CO₂e per årsarbetskraft.

4.1 Bakgrund

Stockholms universitet arbetar med att begränsa sina direkta och indirekta utsläpp av växthusgaser. Universitetets verksamhet inom forskning, utbildning och samverkan innebär dock att en viss andel av de totala utsläppen med stor sannolikhet återstår år 2040. Exempelvis kommer flyget troligtvis inte vara helt koldioxidneutralt 2040. Det innebär att Stockholms universitet samtidigt måste investera i klimatet genom att skapa negativa utsläpp (halten av växthusgaser i atmosfären sänks), vilket kompenserar de kvarvarande utsläppen. 

För att Stockholms universitet ska nå koldioxidneutralitet 2040 innebär det, rent matematiskt, att utsläppen av växthusgaser måste minska med i genomsnitt fem procent per år mellan år 2020 och 2040, exklusive negativa utsläpp. Stockholms universitets totala utsläpp av växthusgaser under det första pandemiåret 2020 jämfört med perioden 2016–2019 vittnar om att det är möjligt att nå kraftfulla utsläppsminskningar. Samtidigt kan minskningen om 28 % år 2020 nästan uteslutande hänföras till minskat resande. Med andra ord, trots att tjänsteresorna var nära noll och mycket av verksamheten gick på sparlåga, så låg utsläppen inom alla andra kategorier än tjänsteresor nästan på samma nivå som under tidigare år. Det visar på utmaningen att komma till rätta med utsläpp från exempelvis byggnationer och inköp av varor och tjänster. 

Kunskapen om verksamhetens utsläpp av växthusgaser har ökat tack vare nyligen genomförd klimatkartläggning och införandet av ett nytt klimatverktyg som åskådliggör universitets samtliga utsläpp men också genom den miljöutredning som genomfördes under 2020. Dessa kartläggningar och utredningar visar sammantaget att universitetets utsläpp även framledes kommer att ligga inom huvudområdena fastigheter, inköp av varor och tjänster samt tjänsteresor. Prioriteringar av universitetets klimatarbete styrs således av de övergripande målsättningar som beslutades under 2021 och som nu ingår i klimatfärdplanen. Dessa målsättningar fokuserar på att Stockholms universitet ska säkerställa att:

1. ny- och ombyggnation ligger i linje med nationella och regionala klimat-och miljömål, 
2. inköp och nyttjande av varor, produkter och tjänster genomförs utifrån ett hållbarhetsperspektiv för ett effektivt resursutnyttjande,
3. tjänsteresor med flyg minskar till förmån för markbundna resor.

Nedan presenteras, för respektive övergripande målsättning och huvudområde, en kort bakgrund för de utmaningar/möjligheter som finns att nå målet om en 5 % utsläppsminskning per år samt förslag till åtgärder för perioden 2023–2024.

4.2 Fastigheter

Målsättningen som berör klimatsmarta ny- och ombyggnationer är komplex och sannolikt svår att hantera snabbt med enskilda styrdokument. Här krävs ett långsiktigt arbete på bred front på universitetsgemensam nivå för att gradvis förändra processer, organisationsstruktur och beteenden. Samverkan med fastighetsägare är, och kommer även framledes att vara, en central del i att nå effektiva och ändamålsenliga lösningar. För att på sikt nå mer betydande utsläppsminskningar inom området, så kommer den politik som förs såväl på nationell som EU-nivå bli helt central. Inte minst kommer det nya systemet för utsläppshandel (ETS) från 2026, som även inkluderar transporter och byggnader, bli ett centralt instrument. Med universitetets ambition att minska de totala utsläppen med i genomsnitt 5 % per år fram till 2040, finns det skäl att tro att det är svårt att på kort och medellång sikt lyckas på det här området. Det är därför centralt att universitetet under kommande år identifierar på vilka sätt utsläppen från fastigheter kan minskas och att resurser sätts in där de får störst effekt, och samtidigt följer upp att åtgärder efterlevs och får önskad effekt. Parallellt med detta bör utvecklingen på EU-nivå följas för att åtgärder ska kunna anpassas vid förändringar. 

Universitetets lokalförsörjningsplan 2021–2023 har tagit avstamp i klimatfärdplanen. I planen har bland annat poängterats att framtida lokalbehov i första hand bör hanteras inom befintliga lokaler och att nybyggnation bör undvikas i så hög utsträckning som möjligt. 

För att lyckas med detta behöver universitetet, särskilt vid större lokalbehov, adressera klimathänsyn tidigt i byggprocessen (förstudieskede). Konkret kan detta innebära att i större utsträckning efterfråga utsläppsberäkningar eller så kallade livscykelanalyser (LCA) som en del av beslutsunderlaget inför framtida större lokalstrategiska avväganden. På samma sätt som planering av byggnation historiskt har utvärderats utifrån aspekter som ekonomi, ändamålsenlighet och tid behöver utsläpp ingå som en naturlig del. Här skulle exempelvis en befintlig, äldre byggnad, kunna ställas i relation till en potentiell nybyggnation utifrån CO₂e-utsläpp från såväl förvaltningsfasen (energianvändning) och produktionsfasen (material, transporter m.m.). Ett första steg till dessa jämförelser gjordes i samarbete med Akademiska hus under 2020 där en befintlig sekelskiftesbyggnad i Kräftriket jämfördes med en av de nya byggnaderna i Albano. Detta arbete kan vidareutvecklas i dialog med fastighetsägare.

Även inom förvaltningsskedet (i detta fall under den tid universitetet nyttjar lokaler i en byggnad) finns potential kring exempelvis energieffektiviseringsåtgärder i dialog med fastighetsägare samt interna koncept för återbruk av exempelvis möbler och inredning. Energibesparingsåtgärder och ett ökat återbruk är dessutom inte endast bra ur klimatsynpunkt, utan leder även till potentiella ekonomiska besparingar.

Den största potentialen bedöms dock finnas i de lokaler som inte nyttjas till sin fulla kapacitet. Ett effektivt lokalnyttjande är positivt både för ekonomin och miljön. Detta kan innebära en i slutändan lägre hyreskostnad för universitetet (om detta leder till att hyreskontrakt kan sägas upp) samtidigt som den förhyrda ytan minskar, vilket i sig kan leda till exempelvis minskad elförbrukning för universitetet i sin helhet och ytterligare ekonomiska besparingar.

Denna potential kan utnyttjas genom exempelvis ökat samarbete med fastighetsägare kring tekniska lösningar. Det kan konkret handla om att skapa bättre förståelse för hur lokalerna faktiskt nyttjas (mer och bättre data än vad som är tillgängligt i dagsläget) genom att genomföra så kallade sensor- och skanningsprojekt  – för att därigenom kunna planera lokaler på ett optimalt sätt. Vidare är det också viktigt att policys och riktlinjer definieras på universitetsövergripande nivå. Det kan handla om vad som ska gälla vid ny- eller ombyggnationsprojekt av kontorsmiljöer utifrån funktionskrav  eller att definiera regler för lokalbokning som uppmuntrar till effektivisering. 

Förslag till åtgärder för perioden 2023–2024:

• Säkerställa att det finns centrala resurser för en effektiv och ändamålsenlig planering av framtida lokalbehov, med fokus på att utnyttja befintliga lokaler framför nybyggnation.
• Utreda hur befintliga lokaler, inklusive undervisningslokaler, utnyttjas inom hela universitets förhyrda fastighetsbestånd.
• Säkerställa att klimathänsyn är en central del tidigt i byggprocessen.
• Identifiera, prioritera och genomföra energibesparingsåtgärder i de lokaler som hyrs av universitetet i dialog med hyresvärden. 

4.3 Inköp av varor och tjänster

Vid inköp av varor så är det inte bara varorna i sig som har en klimatpåverkan, utan hela processen från produktion till leverans. Förutom att universitetet bör fortsätta sitt arbete med gröna upphandlingar är det centralt att samordningen avseende transporter effektiveras. Det kan exempelvis röra sig om att ha fasta dagar för transporter. Här är det viktigt att det sker en förankring genom dialog mellan central förvaltning och områden och dess institutioner.
Det är också viktigt att universitetet ser till att förlänga livstiden på de produkter och material som köps in. Frågan om återbruk aktualiserar hur universitetets avtal för exempelvis olika IT-produkter ser ut.  

En varugrupp som står för en relativt stor andel (knappt 5 % av universitetets totala utsläpp och ca 25% av varorna före pandemin, år 2019) av universitetets klimatavtryck är ”kemikalier och kemiska produkter”. De organiska kemikalierna utgör i sin tur en stor andel av denna varugrupp och har idag nästan uteslutande ett fossilt ursprung. Att påbörja en upphandlingsprocess av fossilfria alternativ skulle i sig ha ett stort signalvärde att forskarvärlden önskar använda hållbara kemikalier och samtidigt ge en möjlighet för den enskilda forskaren att minska sitt klimatavtryck. Innan en sådan upphandlingsprocess kan påbörjas är det emellertid viktigt att först utreda om det finns ett intresse inom de delar av universitetet som bedriver en kemikalieintensiv forskningsverksamhet.  

Förslag till åtgärder för perioden 2023–2024:

• Utreda hur samordningen av transporter av varor kan effektiviseras med avseende på minskade klimatutsläpp, genom exempelvis kravställande i samband med avtalsteckning vid upphandling.  
• Utreda produktgrupper vars livslängd kan förlängas genom utökad brukslängd alternativt återbruk samt identifiera krav/kriterier som medför incitament för ökad livslängd. 
• Skapa eller införskaffa centrala system för återbruk av inventarier och laboratorieinredning. 

4.4 Tjänsteresor

Den tredje målsättningen rörande tjänsteresor har framhävts i och med regleringsbrevet för budgetåret 2022, som ställer krav på att samtliga svenska universitet och högskolor ska redovisa hur de tar tillvara de erfarenheter av vad pandemin inneburit i fråga om minskade utsläpp från tjänsteresor. Lärosätena ska särskilt beskriva vad de kan göra för att fortsätta utveckla arbetssätt som innebär alternativ till fysiska möten och minskad miljö- och klimatpåverkan, samtidigt som verksamhetens behov, lärosätets geografiska läge och andra förutsättningar beaktas. Uppföljningsbara mål ska redovisas för resande för 2025 i förhållande till 2019 på ett sätt som leder till mindre miljö- och klimatpåverkan. 

Stockholms universitets nya policy för möten och resor från 2021 är ett viktigt verktyg för att minska klimatpåverkan från tjänsteresor. Policyn i kombination med det nya klimatberäkningsverktyget erbjuder goda möjligheter för enskilda institutioner och avdelningar att arbeta med utsläppsminskningar på lokal nivå. Covid-pandemin har redan inneburit ett förändrat beteende vid tjänsteresor, som med stor sannolikhet kommer att bestå efter pandemin. I och med att den nya policyn för möten och resor introducerades under pandemin är det i dagsläget svårt att utvärdera hur effektiv den är för att minska resandet med flyg under mer normala förhållanden. 

Till skillnad från de två andra målsättningarna finns det goda möjligheter att nå 5 % genomsnittlig minskning av utsläppen per år inom det här området. Förutsättningarna har förbättrats genom det förändrade resmönstret och det kraftigt ökade användandet av digitala lösningar för forskning, undervisning och kommunikation under pandemin. Därtill har universitetet nu en skarp policy för möten och resor samtidigt som möjligheterna att ersätta flyg med markbundna alternativ som tåg (där det sedan 2021 exempelvis går att boka Interrail-kort via den upphandlade resebyrån) förbättras kontinuerligt. Detta innebär att det är fullt rimligt att nå en 25% utsläppsminskning från tjänsteresor år 2025 jämfört med basåret 2019. Det medför i sin tur att universitetet kan lägga ett större fokus på att hantera utsläppen inom de övriga två, betydligt mer utmanande utsläppskategorierna (ny- och ombyggnation; inköp och nyttjande av varor, produkter och tjänster). För att möta upp kraven i regleringsbrevet för 2022 tillkommer följande mål för tjänsteresor:

• Stockholms universitet ska nå 25 % minskning av utsläppen från tjänsteresor 2025 jämfört med 2019

Uppföljning av målet görs med hjälp av data tillhandhållna av den upphandlade resebyrån. Data sammanställs tertialvis och rapporteras till universitetsledningen samt områdes- och institutionsledningar.

Förslag till åtgärder för perioden 2023–2024:

• Institutioner och avdelningar bör säkerställa tillgången till utrustning och lokaler för att kunna genomföra digitala möten, workshops, disputationer och konferenser, med hybridlösning som alternativ. Förvaltningen bör säkerställa stöd för centralt tillhandahållna digitala verktyg. 
• Säkerställa att policyn för möten och resor efterlevs på samtliga institutioner och avdelningar. 
• Säkerställa att den årliga utsläppsminskningen från flygresor på samtliga institutioner och avdelningar minskar i linje med målet om 25 % utsläppsminskning för hela universitetet till 2025 jämfört med basåret 2019. I de fall där utsläppsminskningarna inte är tillräckliga bör universitetet utveckla effektiva och ändamålsenliga styrmedel för att påskynda förändringsarbetet. 
• I kontinuerlig dialog med upphandlad resebyrå ytterligare förbättra och förenkla möjligheterna att kunna välja markbundna alternativ som tåg istället för flyg vid tjänsteresor inom Sverige och Europa.

4.5 Negativa utsläpp

Utöver ovannämnda prioriterade områden finns en rad områden där universitetet kan minska sina utsläpp. Liksom i den första versionen av klimatfärdplan från 2020 är ett viktigt område fortsättningsvis den fjärrvärme som används för att värma upp lokalerna som universitetet hyr. 

Med dagens teknik kan negativa utsläpp genereras i begränsad omfattning och det är långt ifrån tillräckligt för att neutralisera alla våra utsläpp – och vi är långt ifrån den tekniska utveckling som det skulle kräva. Klimatkrisen är dessutom så akut att det inte finns tid att invänta den tekniska utvecklingen. De kolsänkor som finns att tillgå idag är i huvudsak naturliga miljöer som absorberar växthusgaser genom biologiska och geologiska processer: exempelvis skogarna, våtmarkerna och haven. Dessa miljöers processer är inte heller tillräckligt stora eller snabba för att kunna absorbera utsläppen i den takt vi skulle behöva. IPCC:s rapport pekar tydligt på dessa begränsningar och på det akuta behovet av att begränsa själva utsläppen.

Stockholm Exergi planerade fram till nyligen för en fullskalig anläggning för produktion av biokol – genom en process och en slutprodukt som genererar negativa utsläpp. Denna satsning förutsatte stora investeringar och krävde samtidigt att intresset från nuvarande kunder var tillräckligt stort. Med ambitionen att vara med och bidra till denna satsning skrev Stockholms universitet tillsammans med Akademiska hus och KTH i slutet av 2020 under en avsiktsförklaring om att köpa fjärrvärme av Stockholm Exergi med minusutsläpp. Under 2021 genomförde Stockholm Exergi emellertid en kartläggning av biokol-marknaden som visade att det inte finns en tillräcklig efterfrågan för att kunna genomföra en investering i den planerade produktionsanläggningen. Detta betyder att möjligheten att köpa fjärrvärme med minusutsläpp från årsskiftet 2023 inte kommer att kunna uppfyllas. 

Istället för en biokol-anläggning har Stockholm Exergi nu riktat in sig på att bygga en anläggning för bio-Carbon Capture and Storage (bio-CCS) vid Värtaverket. Detta blir i så fall Europas första storskaliga anläggning för minusutsläpp, med en målsättning att årligen fånga in 800 000 ton koldioxid. Under 2022 blev det klart att EU:s innovationsfond stödjer projektet med 180 miljoner euro. För att projektet ska kunna realiseras så krävs det ytterligare finansiering i form av såväl statligt stöd som intäkter från försäljning av så kallade Carbon Removal Certificates (CRC) på en frivilligmarknad för negativa utsläpp. Stockholms universitet behöver i nära dialog med Akademiska Hus och Stockholm Exergi följa utvecklingen på området för att om möjligt kunna bidra till att driva på utvecklingen av denna teknologi och i förlängningen kunna köpa fjärrvärme med minusutsläpp.

Förslag till åtgärd för perioden 2023–2024:

• Föra en kontinuerlig dialog med Akademiska hus och Stockholm Exergi om en eventuell vidare samverkan avseende fjärrvärmeförsörjning som genererar minusutsläpp.

5.1 Bakgrund

Utöver målet om att uppnå koldioxidneutralitet 2040, vilket framförallt berör Stockholm universitetets egen miljöpåverkan, har universitet en viktig roll i samhället som förmedlare av utbildning, kunskap och forskning om orsakerna till och verkningarna av ett förändrat klimat. Med andra ord bidrar universitetets kärnverksamhet till samhällets kunskap om och förmåga att hantera klimatutmaningarna och uppnå FN:s globala mål för hållbar utveckling.

Universitetet präglas av en stark grundforskningstradition och av utbildning som är nära knuten till forskningen, vilket ger en hög utbildningskvalitet. Dessutom utförs insatser för att forskningens resultat ska kunna tillämpas, direkt och indirekt, på sätt som leder till en positiv samhällsutveckling och till samhällsnyttiga innovationer. Dessa insatser görs dels av lärarna och forskarna själva, dels av universitetets väl utvecklade organisation för samverkan med det omgivande samhället. Likväl finns här en utvecklingspotential avseende både forskning och kommunikation kring klimat, miljö och hållbarhet – som är särskilt angelägen på grund av klimatkrisen.

Stockholms universitet har, antingen själva eller med bidrag från externa finansiärer, under de senaste tjugo åren gjort strategiska satsningar på forskningsmiljöer som hanterar tvärvetenskapliga forskningsfrågor. Det inkluderar såväl grundforskning som tillämpad forskning och kommunikation av forskningen. Här ingår t.ex. Bolincentret för klimatforskning, Östersjöcentrum, Stockholms universitets centrum för cirkulära och hållbara system (SUCCeSS), Stockholm Resilience Centre (SRC), Miljöhumaniora, Earth System Governance, Navarino Environmental Observatory (NEO), forskningsstationerna Tarfala och Askö och Stockholms miljörättscentrum. Genom dessa och andra satsningar ligger Stockholms universitet i framkant internationellt när det gäller forskning som berör klimat, miljö och hållbarhet.

Beträffande universitetets utbildningar är det forskarna, institutionerna och områdena/fakulteterna som skapar och utvecklar utbildningar utifrån sin forskningskompetens och sina specifika ämnes- och forskningstraditioner. Universitetsledningen behöver samtidigt, i nära dialog mellan universitetets olika nivåer, vidta lämpliga åtgärder som kan behövas exempelvis för att stimulera och underlätta för tvärvetenskapliga och fakultetsöverskridande utbildningsinitiativ och att inrätta uppdragsutbildningar som svarar mot samhällets behov. 
Kraven från omvärlden på att ta klimat- och hållbarhetsutmaningar på allvar har vuxit i styrka under de senaste årtiondena. Här finns för Stockholms universitet både risker och möjligheter. Att inte ta klimatkrisen på tillräckligt allvar, eller att inte kommunicera tillräckligt tydligt att universitetet agerar seriöst, kan skada universitetets anseende. Att universitetet tydligt visar att klimatkrisen tas på allvar kan skapa förtroende och ha positiva effekter på bland annat studentrekrytering.

Stockholms universitet har även en framstående ställning när det kommer till forskningssyntetiserande arbete och forskningssamverkan med det omgivande samhället, som internationell aktör (i IPCC, IPBES, COP:s för klimat och biodiversitet, UN Climate Action Summit eller HELCOM, för att nämna några sammanhang) och som huvudstadsuniversitet – med den närhet till politik, offentlig förvaltning och näringsliv som det innebär.

År 2040 kan verka långt bort, men att ställa om strukturer och genomföra åtgärder som syftar till att uppnå klimat- och hållbarhetsmål är tids- och resurskrävande. Det är därför helt centralt att stötta forskning, utbildning och samverkan på området genom att redan befintligt arbete av hög kvalitet säkras, och nya initiativ påbörjas. Nedan listas ett antal förslag till åtgärder inom ramen för universitetets forskning, utbildning och samverkan. Grundtanken med förslagen att förstärka kärnverksamhetens redan positiva effekter på samhällets utveckling och kompetensförsörjning med avseende på hållbarhet och öka spridningen av kunskap och nya vetenskapliga rön.

5.2 Prioriterade aktiviteter inom kärnverksamheten

Utveckling av nya kurser och program

Som nämnts ovan är det i huvudsak enskilda institutioner som inrättar och utvecklar utbildningar vid Stockholms universitet utifrån de framsteg och skiften som sker inom ämnenas discipliner och forskningsfält. Likväl finns utrymme för utveckling. Universitetet har dessutom avseende miljö och hållbarhet skyldigheten – utifrån Högskolelagens krav – att i sin verksamhet främja en hållbar utveckling. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) genomförde en utvärdering 2017 på uppdrag av regeringen gällande lärosätenas arbete med hållbar utveckling inom utbildningsområdet, bl.a. gällande rutiner för uppföljning och hur lärosätena säkrar och utvecklar arbetet med hållbar utveckling i utbildningarna. Lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling följs upp genom återrapporteringskrav i årsredovisningen.

För att svara mot samhällets akuta behov av att inom alla sektorer genomföra klimatomställningar – parallellt med hållbarhetsmålens tilltagande närvaro i så gott som alla akademiska ämnen – behöver universitet arbeta kontinuerligt med att inventera och synliggöra det utbildningsutbud som rör hållbarhet. I första hand gäller det att synliggöra det för presumtiva studenter, men även för organisationer och företag som är i behov av kompetensutveckling och för livslångt lärande. Här finns utrymme för såväl lokala som centrala initiativ. Universitetets områden och dess fakulteter kan regelbundet och systematiskt inventera sina utbildningsutbud. Från centralt håll kan rutiner skapas och stöd ges för att underlätta för inrättande av nya uppdragsutbildningar. Centrala förvaltningsavdelningar, kan bistå med kommunikationsinsatser för att marknadsföra utbudet av både ordinarie utbildningar och uppdragsutbildningar.

Frågor som berör hållbarhet, inklusive klimat och miljö, är ofta tvärvetenskapliga till sin natur. Hanteringen av sådana frågor kan gynnas av områdes-, fakultets- och institutionsövergripande samarbeten. Det finns redan idag goda exempel på tvärvetenskapliga kurser, bland annat ”Climate Change Solutions”, en klimatkurs med stort genomslag bland studenter med väldigt olika utbildningsbakgrund som bygger på ett brett samarbete över universitetets fakultets- och ämnesgränser. Vid Företagsekonomiska institutionen inrättades nyligen ett nytt tvärvetenskapligt kandidatprogram vid namn ”Företagsekonomi, etik och hållbarhet” som förser framtida anställda inom näringsliv och offentlig sektor med ett integrerat hållbarhetsperspektiv. Vid Institutionen för material-och miljökemi inrättades också nyligen ett mastersprogram i ”Hållbar kemi”.

Tvärvetenskapliga samarbeten över områdena kan främjas ytterligare genom olika former av ekonomisk och administrativ stimulans. För att sådana samarbeten ska kunna uppstå, såväl internt som nationellt och internationellt, behövs kontaktytor där lärare och forskare kan utveckla sina kontaktnät och få kännedom om andra discipliner. En del av de befintliga tvärvetenskapliga utbildningarna har också tillkommit som ett resultat av extern finansiering, och av enskilda individers engagemang. Det är viktigt att se över hur dessa utbildningar, när de har varit framgångsrika, kan tryggas på längre sikt. Satsningar på kompetensutveckling inom hållbarhetsområdet kan göras genom att skapa och stödja såväl nya som befintliga seminarier, workshops, kurser eller nätverk som binder samman skilda ämnen som delar samma hållbarhetsaspekter – med andra ord kollegiala former av kompetensutveckling. Ett exempel på en sådan satsning är att den högskolepedagogiska utbildningen som erbjuds alla lärare vid universitetet från hösten 2022 kommer innehålla en modul motsvarande tre högskolepoäng på temat ”undervisning i hållbar utveckling”. Syftet med kursen är att ge en översikt över den didaktiska och pedagogiska forskning som finns inom området undervisning och lärande i hållbar utveckling. Fokus är på innehållets tvärvetenskapliga karaktär och utbildningens demokratiska funktioner, och erbjuder därmed en arena för lärare från hela universitetet att få syn på, analysera och utveckla sin egen undervisning i relation till hållbarhet.

Förslag till åtgärder för perioden 2023–2024:

• Inventera kurs- och programutbud inom hållbarhetsområdet och vid behov påbörja utvecklingsarbete för att ta fram nya kurser/program.  
• Identifiera och reducera administrativa hinder för utveckling av nya tvärvetenskapliga och fakultetsövergripande utbildningar.
• Undersöka behovet av kompetensutveckling inom hållbarhet hos lärare och forskare som är intresserade av att kunna adressera tvärvetenskapliga miljö- och klimatfrågor i sin undervisning. 
• Undersöka samhällets behov av och möjligheten att utveckla uppdragsutbildningar inom klimatområdet inom ramen för livslångt lärande.

Studenter och studentinflytande

Studenterna är förmodligen universitetets viktigaste intressentgrupp. Därför är det av stor vikt att samarbetet med universitetets studenter och studentkårer utvecklas ytterligare för att såväl omhänderta goda idéer från studenter som att stötta dem i deras arbete med att bevaka frågor som berör hållbarhet och klimat inom utbildning och på campus. Studentkåren har idag möjlighet att påverka i dessa frågor genom studentrepresentation i Miljörådet och andra organ, till exempel universitetsstyrelse och institutionsstyrelser. 

Universitetet måste hjälpa studenter att på ett tidigt stadium identifiera på vilka sätt universitetets kurser och program kan bidra till att hantera dagens och morgondagens klimatutmaningar eller, ännu bredare, hur de bidrar till att uppnå de globala målen i Agenda 2030. Även om många kurser och program inte har som huvudfokus att bidra med kunskap för att hantera klimat- och hållbarhetsutmaningar, så kan de innehålla moment som är centrala för samhällets omställningsförmåga. Att göra varje student på universitetet medveten om vilken betydelse deras insatser i yrkeslivet kan ha för exempelvis klimatarbetet kan i förlängningen få betydande positiva effekter i samhället i stort. 

För att hjälpa befintliga studenter och dra till sig nya är det viktigt att universitetet tydligt synliggör vilka kurser och program som har ett klimat- och/eller hållbarhetsfokus på universitetets utbildningsportal, exempelvis genom att skapa ett särskilt intresseområde som heter ”Miljö, klimat och hållbarhet” och/eller att tydligt redovisa vilka globala hållbarhetsmål som behandlas inom olika kurser och program. 

Förslag till åtgärd för perioden 2023–2024:

•  Öka kännedomen om och bredare marknadsföra hållbarhet inom kurser och program på universitetets utbildningsportal. 

Akademiska samarbeten 

Stockholms universitets strategiska investeringar i forskningsmiljöer som hanterar tvärvetenskapliga forskningsfrågor om klimat, miljö och hållbar utveckling, som nämnts ovan, har lett till många starka samarbeten med olika lärosäten, både i Sverige och internationellt. Stockholms universitet har därigenom fått en framstående position när det gäller att attrahera tvärvetenskaplig forskningsfinansiering, publicera forskning i framstående vetenskapliga tidskrifter, och utveckla nya forskningsfält som fått stor påverkan på det internationella hållbarhetsarbetet även utanför akademin. Dessa samarbeten skapar även en stark bas för internationellt engagemang i viktiga och policyrelevanta processer så som t.ex. IPCC och IPBES, som stärker hela den internationella hållbarhetsomställningen. Eftersom delar av denna forskning, som inte sällan går utanför traditionella ämnes- och fakultetsgränser, till en stor del är uppbyggt genom både tidsbegränsade anslagsmedel och tidsbegränsade externa bidrag, är det centralt att universitetet ser över hur denna forskning såväl kan säkras som utvecklas på lång sikt. 

Strategiska samarbeten med andra lärosäten med en liknande hållbarhetsprofil och ambition kan ytterligare hjälpa till att stärka universitetet i arbetet för att exempelvis nå koldioxidneutralitet 2040. Inom ramen för de akademiska samarbetena inom Stockholm trio skapades under 2021 en hållbarhetsgrupp som består av ordföranden för Miljörådet, tillika rektorsrådet för miljö och hållbar utveckling och vice ordförande i Miljörådet vid Stockholms universitet samt deras motsvarigheter på de två andra lärosätena, KTH och KI. Stockholm trio har även andra arbetsgrupper som inte direkt fokuserar på hållbarhet men som kan ha en positiv inverkan på hur lärosätena samarbetar inom exempelvis forskning och utbildning, vilket i förlängningen även kan ha betydelse för möjligheterna att samverka inom ramen för hållbarhet. 

Stockholm trios hållbarhetsgrupp arbetade under 2021–2022 fram ett förslag till hur samarbetet i framtiden kan utnyttjas för att bidra till ett hållbart samhälle och inte minst omställning till resurseffektivitet och klimatneutralitet. Med detta arbete som grund, beslutade styrgruppen för samarbetet under 2022 att satsa 1 miljon kronor per lärosäte och år under 4 år för att:

• Stärka såväl Stockholm trios som de enskilda lärosätenas varumärken inom hållbarhetsområdet och generellt.
• Stärka lärosätenas förmåga att strategiskt bidra med kunskap för snabba men samtidigt vetenskapligt grundade beslut som är nödvändiga för en hållbar samhällsomställning.
• Möjliggöra ny forskning och utbildning över fakultetsgränser i nära samarbete med stad, region, ideella organisationer och näringsliv (inter/multidisciplinär utbildning).
• Stärka samhället när det gäller klimat, hälsa, innovationssystem och entreprenörskap.

Denna satsning utgör framgent en central plattform för nationellt samarbete och samverkan inom hållbarhet men bör även spela en betydande roll för att utveckla det interna hållbarhetsarbetet inom Stockholm universitet, inte minst rörande tvärvetenskapliga utbildningsinsatser. 
Som redan behandlats i avsnitt 1.4 ingår Stockholms universitet också i den värdkonstellation inom Lärosätenas klimatnätverk, som med medel från Vinnova och Formas samt från lärosätena själva under perioden 2022–2025 ska arbeta för koldioxidneutralitet inom högskolesektorn. Många av de utmaningar som Stockholms universitet står inför under kommande decennier är komplexa företeelser som kräver samarbete mellan olika aktörer på såväl nationell som internationell nivå. Klimatnätverket, men också Stockholm trio-satsningen, erbjuder därför utmärkta plattformar att på nationell nivå samarbeta för att hela akademin i Sverige bidrar till den samhällsomställning som är nödvändig för att uppfylla de globala hållbarhetsmålen. Inom Klimatnätverket diskuteras bl.a. framtagandet av en gemensam nationell klimatfärdplan för universitetssektorn, precis som stora delar av näringslivet har gjort inom ett flertal branscher inom ramen för Fossilfritt Sverige.

Även internationellt har Stockholms universitet unika möjligheter att utnyttja olika internationella akademiska samarbeten för att utveckla sin forskning och utbildning inom hållbarhetsområdet. Ett bra exempel på detta är det europeiska samarbetet Civis (European Civic University Alliance), som syftar till att underlätta mobiliteten hos studenter, lärare och övrig personal över nationella gränser. Civis, som under sommaren 2022 fick medel för en fortsättning i ytterligare fyra år, fokuserar på fem globala utmaningar, där Klimat, Miljö och Energi (som drivs av Stockholms universitet) samt Digitala och teknologiska omvandlingar är två utmaningar som är av högsta relevans för klimatarbetet. Civis erbjuder, inte minst i kölvattnet av Covid-pandemin, en utmärkt plattform för att ytterligare främja internationellt samarbete och mobilitet på ett hållbart och resurseffektivt sätt med hjälp av den digitala tekniken och kan därmed aktivt bidra till europeiskt samarbete, exempelvis inom ramen för EU:s gröna giv.  

Förslag till åtgärd för perioden 2023–2024:

• Tillhandahålla centrala resurser för att möjliggöra samarbeten med andra lärosäten för att driva nationella och internationella forsknings- och samverkansprojekt inom klimat- och hållbarhetsområdet.

Samverkan

Med universitetets framstående utbildning och forskning inom hållbarhet finns det såväl goda skäl som stora möjligheter att skapa, utveckla och driva samverkansprojekt med fokus på klimat och hållbarhet. Universitetet har redan idag ett flertal arenor där utbyte av kunskap och erfarenheter med olika samhällsaktörer, såsom myndigheter och industri, sker. Det är viktigt att säkerställa att hållbarhet och klimat fortsätter vara en central del i styrande dokument som berör samverkan. 

Hållbarhetsforum har över tid utvecklats till att bli en naturlig arena för forskare och andra samhällsaktörer att mötas för att utbyta kunskap och idéer över fakultets- och ämnesgränserna. Hållbarhetsforum ska fokusera på frågor som rör hela samhällets omställning, universitetens viktiga roll som samhällsaktör (forskning, utbildning, livslånga lärandet och samverkan) och hur klimatförändringar och klimatomställningen påverkar och samverkar med andra viktiga utvecklings- och hållbarhetsaspekter. I ett samarbete mellan Stockholms universitet, KTH och KI genomfördes under 2022 konferensen Sustainable planet, sustainable health – how science-based solutions can drive transformative change i samband med Stockholm +50-konferensen. I och med den satsning som nu görs på hållbarhet inom ramen för Stockholm trio kommer Hållbarhetsforum i framtiden att vara en konferens som drivs i gemensam regi av de tre lärosätena. 

Andra goda exempel på befintliga samverkansarenor inom hållbarhet är Bolincentrets klimatarena där forskare möter representanter från näringslivet för att skapa klimatlösningar tillsammans, SRC:s arbete med Excecutive program för näringslivschefer, SeaBOS (som samlar de tio största fiskeföretagen i världen), och samarbetet med EAT Foundation (som bidrar till nya internationella standarder för ”dietary guidelines” som är både hållbara och näringsriktiga). Även insatserna som görs för IPCC, IPBES, FN-konferenser och underlag inför dessa typer av stora möten är exempel på där Stockholms universitet aktivt deltar i samhällsutvecklingen.

Tvärvetenskaplig forskning kring klimat, miljö och hållbar utveckling kräver ofta omfattande samarbeten både inom och utanför akademin, vilket behöver beaktas i universitetets rekryterings- och bemanningsarbete.

Förslag till åtgärder för perioden 2023–2024:

• Kartlägga och synliggöra universitetets befintliga arenor för samverkan som är kopplade till hållbarhet.
• Säkerställa att hållbarhet och klimat är en central del i universitetets samverkansarbete.
• Tydliggöra och presentera de unika styrkor Stockholm trios gemensamma hållbarhetsarbete har för samverkan med det omgivande samhället genom att ta till vara på de styrkor som de tre lärosätena besitter. 

Klimatfärdplanen bygger på ett engagemang från stora delar av universitetet. Målsättningen att nå koldioxidneutralitet 2040 kräver inte minst ledningens och den centrala förvaltningens bidrag på olika plan. I detta avsnitt samlas förslag som är riktade mot ledning och förvaltning inom hela universitetet.

• Ledningens ansvar och kompetens: säkerställa att personer i ledande ställning har tillräcklig kompetens inom klimatområdet. Vid behov kan föreläsningar och kortare utbildningar skräddarsys.  
• Kompetenta rådsfunktioner: säkerställa att det strategiska beslutsfattandet vid universitetet kan ta stöd i kompetenta rådsfunktioner.
• Kvalificerat verksamhetsstöd: säkerställa att det finns personella resurser inom förvaltningen som kan ge kvalificerat stöd i genomförandet av nödvändiga aktiviteter. 
• Kompetensutveckling för chefer: skapa utrymme inom ramen för exempelvis befintligt chefsprogram för att öka kompetensen avseende klimat och hållbarhet hos alla chefer inom såväl förvaltning som akademi. 
• Kompetensutveckling för teknisk/administrativ personal: bidra till att berörd teknisk/administrativ personal har aktuell kunskap och kompetens inom områden som har stor påverkan på klimatområdet.
• Tydliga uppdrag: tydliggöra och tidsätta olika organs ansvarsområden och uppdrag i förhållande till de åtgärder som krävs enligt klimatfärdplanen.
• Anpassade systemstöd: utveckla system och processer som underlättar för att välja ett klimatsmart alternativ. Det ska vara lätt att göra rätt.
• Effektiv kommunikation: förstärka kommunikationen kring universitetets klimatarbete så att det såväl internt som externt är tydligt på vilka sätt Stockholms universitet bidrar till koldioxidneutralitet. Lyft fram exempel på åtgärder eller aktiviteter från enskilda medarbetare, institutioner eller avdelningar inom förvaltningen som haft stor betydelse för klimatarbetet.
• Miljöledningssystem: säkerställa att arbetet med miljöledningssystemet är tydligt kopplat till klimatfärdplanen och universitetets åtgärdsplaner. På så vis kan också medvetenheten höjas om att klimatfärdplanen ingår i miljöledningssystemet och att båda delar är något som varje institution (eller motsvarande) ska arbeta med inom ramen för sin verksamhet. 

Klimatfärdplanen sträcker sig till 2040, 18 år bort. Det är en utmaning för vilken organisation som helst att förhålla sig till ett mål som ligger så långt bort i tiden. Rutinerna kring planens revidering och uppföljning behöver alltså vara uppbyggda på ett sådant sätt att de beaktar den långa tidshorisonten. Miljörådet har därför ansvar för klimatfärdplanen och för att göra en samlad uppföljning av planen vartannat år för att säkerställa både kort- och långsiktig effektivitet. I uppföljningen av klimatfärdplanen ingår att bedöma hur klimatarbetet fortskrider och om den behöver revideras. Det kan handla om särskilda åtgärder för att målsättningarna ska uppnås. Såväl revideringar av universitetets strategier som utveckling och händelser i omvärlden påverkar klimatfärdplanens innehåll.

Universitetsledningen har ett övergripande ansvar för att målet om koldioxidneutralitet ska uppnås år 2040. Områdesnämnder liksom förvaltningen förutsätts redovisa genomförda och pågående åtgärder med utgångspunkt i föreliggande klimatfärdplan. På lokal nivå måste emellertid varje institution (eller motsvarande) själva se över sin verksamhet och identifiera var minskningarna kan få största möjliga effekt utifrån aktiviteter som de är rådiga över. De lokala miljöhandlingsplanerna bör nyttjas för att sätta verksamhetsnära utsläppsminskningsmål med tillhörande åtgärder på kort sikt. 

Inom universitetsförvaltningen tydliggörs ansvaret för genomförande av åtgärder främst genom förvaltningens tvååriga åtgärdsplaner. I åtgärdsplanerna kan prioriterade insatser och ansvarsfördelning tydliggöras. Utvecklingen kan därigenom följas upp kontinuerligt för att säkerställa att arbetet fortskrider som planerat med respektive åtgärd. 

På universitetsgemensam nivå bidrar den centrala miljöfunktionen tillsammans med Miljörådet och klimatexpertgruppen till att ta fram åtgärdsförslag i samverkan med berörda institutioner och avdelningar inom förvaltningen. Den centrala miljöfunktionen ansvarar för uppföljning av utsläppen av växthusgaser samt de åtgärder som presenteras i klimatfärdplanen.

Därtill är klimatfärdplanen integrerad i universitetets miljöledningssystem och på strategisk nivå kopplad till universitetets åtgärdsplaner och strategiska planer. De konkreta åtgärder som kanaliseras genom miljöledningssystemet bidrar till att hela universitetet arbetar aktivt med åtgärdernas genomförande.