Rektors tal vid installations- och promotionshögtiden 2018

Herr landshövding, ers excellens, rektorer, promotorer, hedersdoktorer, jubeldoktorer och
nya doktorer, professorer, medaljörer och pristagare, studenter, ärade gäster! Det är med
stor glädje som jag idag hälsar er alla varmt välkomna till Stockholms universitets
promotions- och installationshögtid 2018.
I förra veckan var jag i Salamanca, där universitetet firade 800 år med en konferens kring
Magna Charta Universitatum och akademiska kärnvärden. Magna Chartaöverenskommelsen från 1988, som nu har fyllt 30 år och som över 900 universitet världen
över idag har signerat, lanserades i Bologna i samband med 900-årsjubileet för universitetet
där, och Stockholms universitet var bland de första undertecknarna. Magna Charta är en
global väktare för akademiska kärnvärden, där institutionell autonomi och akademisk frihet
utgör fundamentet, och där equity – som omfattar både rättvisa och jämlikhet – och
integritet – dvs etik, vetenskaplig redbarhet, transparens – har tillkommit. Alltsedan
universiteten grundades på 1200-talet har de grundläggande kärnvärdena funnits med i
någon form, om än med betydande historiska variationer och med en stark utveckling från
upplysningstiden och framåt.
Stockholms universitet, som med sina förhållandevis blygsamma 140 år grundades just i
upplysningstidens anda, har i år deltagit som ett av tio lärosäten runtom i världen i ett
pilotprojekt, Living Values, som handlar om att integrera de akademiska kärnvärdena såväl i
lärosätenas strategier som i den dagliga verksamheten – resultatet av piloten lanserades just
i Salamanca. Många universitet och högskolor har också egna, institutionella kärnvärden,
och där har vi tillryggalagt en lång väg från en tid då de huvudsakligen sågs som
reklamslogans, till ett nytt allvar: sanningssökande, kunskap och upplysning hör till förslagen
idag från Stockholms universitets medarbetare. Kärnvärdena uttrycker både vårt
grundläggande och vårt samhälleliga uppdrag som universitet. I ett alltmer delat samhälle
och i en värld där det liberala demokratiska systemet är hotat är utvecklingen av global,
universellt giltig och samhälleligt relevant kunskap en stark, sammanbindande kraft och en
förutsättning för det demokratiska samhällets överlevnad och utveckling. Just därför
behöver vi också ha en levande diskussion om våra kärnvärden. 

Men även om de akademiska värdena har långa anor är de långtifrån okontroversiella och
allmänt accepterade. De baseras på ett slags samhälleligt kontrakt, ett förtroende som ges
till universiteten. Idag ifrågasätts och hotas de på många håll. Till stor del har det att göra
med yttre faktorer, utanför akademins kontroll – i en omvärld där demokratin hotas, hotas
också demokratiska institutioner, yttrandefrihet och forskningens frihet. Det gäller såväl
enskilda universitet som inopportuna discipliner eller vetenskapliga frågeställningar, där på
sina håll särskilda politiska granskningar av exempelvis klimat- och miljöforskning, utan
vetenskaplig kompetens, har tillsatts. En misstro mot vetenskapen breder ut sig på ett sätt
som många av oss nog aldrig hade trott att vi skulle behöva uppleva. I post-sanningens
samhälle där en populistisk politik skördar framgångar måste universiteten med förnyad
kraft stå upp för de grundläggande akademiska värdena.
I sin essä Truth and Politics från 1967 skriver filosofen Hannah Arendt tänkvärt om
akademins roll i samhället, om hur politiken insett hur nödvändigt det är med en institution
utöver domstolarna som kan stå fri från politisk maktkamp, nämligen universiteten, som i
kraft av sin autonomi måste vara beredda att leverera också de mest obekväma sanningar
för politik och samhälle. Det är väl värt att begrunda så här i efterdyningarna av valet här i
Sverige. Det är också värt att begrunda att internationella jämförelser visar att Sverige är
bland de sämsta länderna i Europa vad gäller just universitetens autonomi. Regeringen har
ett långtgående inflytande över både forskning och utbildning – men den senare saknar idag
grundlagsskydd. Av en ny regering förväntar vi oss en forsknings- och utbildningspolitik som
fokuserar på det viktiga, baseras på solida fakta och som tar höjd för behovet av förändring
men samtidigt ser till de enorma styrkor Sverige har som kunskapsnation.
Arendt skriver också i samma essä några närmast profetiska rader: ”Resultatet av att den
faktiska sanningen på ett sammanhängande och fullständigt vis ersätts av lögner är inte att
lögnen nu kommer att accepteras som sanning och sanningen förtalas som lögn, men att
den känsla som ligger till grund för vår bas i verkligheten [...] håller på att förstöras. Vi
bortser från skiljelinjen mellan sanning och falsifikat.”
Som universitet behöver vi, i tider av falska nyheter och alternativa fakta, framöver
reflektera än djupare över vår uppgift i samhället och hur den förändras i takt med samhällets förändring. I kunskapsutvecklingen för framtiden är FN:s mål för global hållbar
utveckling centrala. Här krävs en ämnesmässig mångfald och ett vetenskapligt djup för att
garantera hållbarhet – och det har Stockholms universitet, tvärsöver båda våra
vetenskapsområden, humanvetenskap och naturvetenskap. Men vi behöver också se till den
mångfald som idag präglar våra samhällen. Hur ska den hanteras, och kanske förändra vårt
utbildningsutbud och utbildningarnas innehåll framöver? Magna Charta Universitatum
måste för framtiden baseras inte bara på den europeiska universitetstraditionen, utan på
allvar bli global. Autonomin är nödvändig, friheten likaså men den handlar idag inte enbart
om akademisk frihet utan om ren yttrande- och åsiktsfrihet. Öppenheten är i sig ett
kärnvärde. Öppen tillgång till forskningspublikationer och öppna forskningsdata är idag en
demokratisk nyckelfråga. Där är Stockholms universitet drivande i Sverige, och där finns
många utmaningar för framtiden att ta om hand.
Som universitet befinner vi oss på många sätt i en brytningstid, där centrala frågor som
styrning och resurser och internationalisering ägnas särskilda utredningar. Internationell
samverkan är en integrerad del av ett forskningsuniversitet genom alla de samarbeten
forskarna har med sina kollegor världen över – få mänskliga verksamheter är mer globalt
internationella än forskningen. Stockholms universitet kompletterar detta med ett
organisatoriskt samarbete med ett selektivt urval av partneruniversitet, där vi också
utvecklar studentutbyten och utbildningssamarbeten i olika former. Ett av dessa är
University of Tokyo där vi tillsammans med Karolinska institutet och Kungliga Tekniska
högskolan bildar ”The Stockholm Trio” – en påminnelse om vikten av att vi tre, som
tillsammans utgör en komplett akademisk miljö i huvudstaden och en av Europas allra
starkaste, har ett nära samarbete. I höst genomför vi vår andra gemensamma konferens –
där ett stort antal forskare från våra tre universitet reser till Tokyo för att i workshops träffa
kollegor inom noggrant utvalda ämnesområden.
En annan kärnfråga som varit mer försummad från politiskt håll på senare år gäller
forskningsinfrastruktur, där Stockholms universitet har ett starkt engagemang i samarbete
med andra lärosäten nationellt – men också regionalt i Stockholm–Uppsala-regionen, som ju
står för ungefär 50% av Sveriges samlade forskningskapacitet. De stora ekonomiska
satsningar som gjorts nationellt på MAX IV och ESS har inte följts upp tillräckligt, varken gällande styrning, finansiering eller vetenskaplig potential. Samtidigt behöver de vida större
infrastrukturbehoven för forskningen som helhet i Sverige tillgodoses. Här behöver en ny
regering, när den är på plats, ta krafttag för att säkra vår internationella konkurrenskraft för
framtiden.
Forskningsinfrastrukturen ökar idag i betydelse inom alla vetenskapsområden, inte minst
inom humanvetenskaperna – alltifrån universitetsbibliotekets klassiska infrastruktur till stora
databaser, där vi i den senaste nationella utlysningen bland annat fick medel för REWHARD,
fyra komplementära, högkvalitativa, longitudinella databaser, med avgörande betydelse för
forskningen om levnadsförhållanden, hälsa och välfärd. Stockholms universitet har också
gjort egna stora satsningar på infrastruktur inom det humanvetenskapliga området, dels
genom Stockholm University Brain Imaging Centre, som i höst startar sin verksamhet, dels
med ett nytt Centrum för paleogenetik som är under uppbyggnad, i samarbete mellan
arkeologin vid Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet. Samarbete generellt
mellan lärosäten – regionalt, nationellt och internationellt – och med andra aktörer, ökar
idag starkt i betydelse, och det är en utveckling att bejaka.
Under året har Stockholms universitet även fått ett bidrag från Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse för ett andra kryoelektronmikroskop till SciLifeLab, en indikation på den
vetenskapligt oerhört framgångsrika verksamhet som universitetet på kort tid byggt upp där.
SciLifeLab står på två ben – hälsa och miljö, och Stockholms universitet satsar nu på att
särskilt utveckla miljöforskningen. SciLifeLab är både en nationell infrastruktur och ett
regionalt attraktivt forskningscentrum, återigen i samarbete mellan de fyra
värduniversiteten Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Uppsala och
Stockholms universitet, som lockar hit unga excellenta, internationella forskare som
SciLifeLab Fellows – ett mått på kvaliteten är att fyra av Stockholms universitets fem Fellows
idag har ERC-bidrag. Symbiosen mellan infrastruktur och forskning är grundläggande och
generell, och avgörande för utvecklingen av dem båda.
Vetenskap handlar dock inte i första hand om institutioner, utan om de individer som bygger
institutionerna. Genom era samlade insatser har ni alla, dagens festföremål, bidragit till att
utveckla vetenskap och mänsklig kunskap, som nya doktorer eller hedersdoktorer, eller jubeldoktorer som kan fira femtio års förbund med vetenskapen; eller som nya professorer
som påbörjar en ny etapp i forskarlivet, med nytt vetenskapligt ledningsansvar; eller som
framstående pedagoger som främjat förmedlingen av vetenskaplig kunskap; eller som
medaljörer som gjort särskilda insatser för Stockholms universitet.
I de nya strategierna för Stockholms universitet som vi nu tar fram pekar vi än en gång mot
själva kärnan i den akademiska verksamheten: forskning och utbildning av högsta kvalitet. Ni
som är här ikväll har gjort betydelsefulla insatser för att förverkliga detta. Tack för ert viktiga
arbete, och mina varmaste lyckönskningar till er alla!
Dixi.