Rektors tal vid installations- och promotionshögtiden 2020

Rectores, promotores, promovendi och installandi, medaljör och pristagare, ärade gäster, 

Varmt välkomna idag till Stockholms universitets installations- och promotionshögtid för det akademiska året 2019 – 2020!

När universitet och högskolor i mars 2020 tvingades övergå till digital utbildning trodde vi nog, de flesta av oss, att det handlade om en kortare tids omställning. När vi vid Stockholms universitet till sist insåg att höstens promotions- och installationshögtid det året måste ställas in, göras digital eller skjutas upp valde vi det senare och bokade optimistiskt ett nytt datum under förra året. Föga anade vi då att det skulle dröja ända till 2022 innan pandemin skulle tillåta oss att åter samlas i Stadshuset. Än mindre anade vi att vi nu visserligen – såvitt vi vet – har det värsta av århundradets största hälsokris bakom oss, men att vi istället skulle hamna mitt uppe i en världsomspännande säkerhetskris med kriget i Ukraina. 

I denna verklighet blir vårt uppdrag som universitet särskilt viktigt: att med långsiktighet och kritiskt tänkande utveckla och främja den vetenskapliga kunskapen, och att öppet dela forskningsresultat och forskningsdata, för att främja transparens och reproducerbarhet. För under dessa år har vi samtidigt fått en kraftfull påminnelse om vetenskapens stora betydelse i samhället. Det gällde vid pandemins utbrott, där redan existerande grundforskning, liksom det faktum att de kinesiska forskarna så snabbt delade coronavirusets genetiska kod på nätet, bland annat gav oss ett vaccin på rekordtid. Många forskare ställde också snabbt om till att utforska många av de obesvarade frågor vi ställdes inför och som fortfarande utmanar inför framtiden, alltifrån virusets mutationer och spridningsmönster till beredskap inför framtida pandemier. Att det även uppstod en hel del forskningsmässiga kontroverser är en del av forskningens villkor; att de utspelades inför öppen ridå och ibland i tonlägen som inte hör hemma i vetenskapliga diskussioner hör medielogiken, inte minst de sociala medierna, till. 

Vetenskapens vikt aktualiseras också på många sätt i den pågående krisen, där säkerhets- och konfliktforskning, krigs- och fredsetik och inte minst kunskaper i språk, kultur och historia ger viktiga byggstenar för att ge relevanta underlag och tolka utvecklingen i samtiden. Men även här är svaren stundom motsägelsefulla – vetenskapen ger sällan enkla facit. 

Den forskningspolitiska propositionen 2020 gav som vi vet stärkta och välkomna resurser till forskning och forskningsinfrastruktur, i huvudsak uppdelade på en lång rad olika utlysningar avsedda att möta olika viktiga samhällsutmaningar – förutom hälsa och välfärd även klimat och miljö, digitalisering, kompetensförsörjning och arbetsliv samt ett demokratiskt och starkt samhälle – men även en lång rad mindre satsningar av olika slag. Stödet till den fria grundforskningen, som vi vid Stockholms universitet alldeles särskilt värnar om, var däremot mindre omfattande. Det är viktigt att hålla den i minnet inför kommande forskningsproposition – för utan en stark grundforskning, som ger en bred bas för framtida, oväntade tillämpningar, kommer vi inte att kunna möta de kommande samhällsutmaningar om vilka vi endast vet att vi ingenting vet. 

Det akademiska året 2019 – 2020 var på många sätt lyckosamt för forskningen vid Stockholms universitet, och jag vill här bara ge en handfull exempel. Frank Wilczek, professor vid Fysikum och Nordita, beviljades ett betydande bidrag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för programmet Wallenberg Initiative on Networks and Quantum Information, för att etablera forskargrupper inom två nya områden, kvantinformation och komplexa nätverk, med relevans för kvantdatorer, artificiell intelligens och ”big data”. Dessa rekryteringar, som försenats av pandemin, genomförs med forskarworkshops just i dessa dagar. Från Wallenbergstiftelserna beviljades vi det året också fyra nya Wallenberg Academy Fellows och tre förlängda bidrag, medan fyra befordrades till Wallenberg Scholars. Ett ERC Consolidator Grant och tre Starting Grants, två rådsprofessorer från Vetenskapsrådet och fyra av totalt nio bidrag för forskningsmiljöer från Vetenskapsrådet, det vill säga för nyskapande tvärvetenskapliga samarbeten, visar på universitetets vetenskapliga styrka. Hiranya Peiris fick Göran Gustafssonpriset i fysik och David Drew, som idag installeras som professor, samma pris i kemi. Hans Blix centrum för de internationella relationernas historia inrättades i mars 2020 och kunde till sist högtidligt invigas tidigare i maj i år. Med sitt fokus på diplomati och utrikespolitik är det av största relevans för samtidshistorien. 

Den årliga rapporten 2020 över ekonomiska och bibliometriska forskningsindikatorer placerade universitetet högt vid en nationell jämförelse. Stockholms universitet är bland de främsta svenska lärosätena rörande citeringsgenomslag – det var redan då ett faktum sedan ett antal år tillbaka, och det bekräftas också av Vetenskapsrådets båda senaste forskningsbarometrar. 

Som nya doktorer och professorer vid Stockholms universitet finns det all anledning att känna stolthet, givetvis över den egna forskningen och dess resultat men också över den forskningsmiljö där ni har varit eller är verksamma, och jag hoppas att även våra prominenta jubeldoktorer, där flera har varit verksamma och alltjämt är forskningsaktiva såväl vid Stockholms universitet som vid systeruniversiteten KTH och Uppsala, idag kan glädjas över sitt Alma mater. 

Låt mig också särskilt nämna våra pedagogiska pristagare, som får motta sina diplom inom ramen för installations- och promotionshögtiden. Det har stor symbolisk betydelse att vi även premierar framstående lärarinsatser vid denna ceremoni där vetenskapen är i högsätet. Det är inte av en slump som våra anställningar som biträdande lektor, lektor och professor kallas, och är, just läraranställningar: forskning och högre utbildning hör samman. För vad vore väl våra vetenskapliga landvinningar om de inte förmedlades vidare av kunniga och engagerade lärare – och sedan av studenter som gjort dem till sina. Däri ligger universitetets allra främsta samverkans- och samhällsinsats, att vi erbjuder högre utbildning och bildning till nya generationer. 

Behovet av kunskap, upplysning och sanningssökande, som är Stockholms universitets kärnvärden, är större än på länge i tider av ofred, där demokratin i en rad länder trängs tillbaka och såväl den akademiska friheten som yttrandefriheten på många håll är under hot. 

Men trots att världsläget idag knappast stämmer till fest är jag tacksam över att vi varken helt ställde in eller försökte oss på en digital högtid år 2020. För om vi lärt oss något under de senaste åren, förutom att vi utvecklat vår digitala kompetens och insett att tekniken fungerar till mycket, är det samtidigt att den inte riktigt räcker till när det kommer just till festivitas. Mänskan är mänskans glädje, heter det i Hávamál i Lars Lönnroths översättning. Det är en glädje som bäst njuts i verkligt sällskap, i promotions- och installationshögtidens symboliska, fysiska gester och i bankettens festglans och gemenskap. Så, när vi nu till sist äntligen får fira och universitetet får hedra er, vill jag varmt lyckönska er alla till era välförtjänta framgångar!  

Dixi.