Yttrande: Föreskrifter med anledning av införandet av ämnesbetyg

 

Övergripande synpunkter

Stockholms universitet ställer sig positivt till införandet av ämnesbetyg i gymnasieskolan och i huvudsak positivt till den nivåindelning som föreslås.

Universitetet välkomnar att många av de stora och breda ämnena som innefattade många undervisningskurser har delats upp i fler ämnen, och att barnskötare, fritidspedagoger och förskollärare ges möjlighet att bli validerade i fler ämnen som är relevanta för deras yrkesbakgrund och erfarenhet.

Universitetet ser det som positivt att ämnet Entreprenörskap föreslås efterfråga eget företagande eller kunskaper om projektledning, så att man kan bli validerad i ämnet utan att ha drivit eget företag.

Positivt är också att man synliggör gesällprovets betydelse i frisör- och barberaryrket då universitetet erfarit av branschanknutna, yrkeskunniga bedömare att detta är en god markör för vilken kunskapsnivå den sökande uppnått.

Universitetet ställer sig emellertid något kritiskt till vissa delar av förslagen rörande ämnesplaner för de naturvetenskapliga ämnena, vilket redovisas i det följande.

---

 

Synpunkter på ämnesplaner

Matematik

Stockholms universitet är positivt till de nya beskrivningarna och de övergripande målen, men menar att kursen Matematik – analys i stället bör heta Matematik – fortsättning. Vad gäller centralt innehåll saknar universitetet en konkretisering av vad eleven förväntas lära sig om digitala verktyg och programmering; detta moment saknas i betygskriterierna och bör föras in där. Vidare vill universitetet föreslå några omformuleringar:

”- Problemlösning med särskild utgångspunkt i utbildningens karaktär och samhällsliv, däribland frågeställningar som berör hållbar utveckling och hur ämnet kan användas för kritisk granskning av fakta och påståenden.” bör omformuleras till två punkter:

• ”- Problemlösning med särskild utgångspunkt i utbildningens karaktär, till exempel hur ämnet kan användas för kritisk granskning av fakta och påståenden.
• - Problemlösning som berör hållbar utveckling.” då den i ämnesplanen föreslagna formuleringen kan misstolkas.

I kursen Matematik - analys, bör meningen ”Analys är en gren av matematiken som huvudsakligen berör derivator och integraler.” ändras till ”Analys är en gren av matematiken som berör samband och hur dessa förändras.”

Allmänt om ämnesbeskrivningarna i fysik, kemi och biologi

Om man jämför ämnesbeskrivningarna för de olika naturvetenskapliga ämnena fysik, kemi och biologi är det tydligt att Skolverket har eftersträvat enhetlighet. Stockholms universitet vill emellertid framhålla de olika ämnenas varierande karaktär och syften och anser att det är viktigt att insikterna om ämnenas olikheter blir tydliga i gymnasieundervisningen. De nu föreslagna ämnesbeskrivningarna och syftena lägger ett stort fokus på att ämnena mest är användbara för att förstå andra aspekter av omvärlden, och inte att de har ett värde i sig.

Universitetet förordar därför att ämnesbeskrivningarna och syftena skrivs om, exempelvis genom att man återgår till de tidigare ämnesbeskrivningarna och syftena. Mer detaljerade kommentarer återfinns nedan för fysik, biologi och kemi.

Fysik

Första stycket där fysikämnet beskrivs (gäller såväl Fysik som Fysik – fördjupning)

Här förväntar man sig att finna en definition av vad fysikämnet är för något. Formuleringen i den nuvarande kursplanen är betydligt tydligare och mer saklig än i förslaget till ämnesplan. Av någon anledning har följande kärnfulla formulering tagits bort: ”Utifrån systematiska observationer och experiment strävar fysiken efter att finna grundläggande principer som kan uttryckas matematiskt i modeller och teorier.” Stockholms universitet föreslår att denna mening läggs in även i de nya ämnesplanerna.

Texten under rubriken ”Ämnets syfte” (gäller såväl Fysik som Fysik – fördjupning)

Ett centralt syfte med fysikämnet i gymnasieskolan bör rimligen vara att förklara vad fysik som kunskapsfält är för något, samt hur fysiken spelar en avgörande roll för den moderna naturvetenskapliga världsbilden. Centralt för fysikämnet i sig, liksom för dess framväxt, är förstås samspelet mellan teori och experiment: att ur renodlade experimentella situationer destillera fram ett fåtal grundläggande principer, och med utgångspunkt i dessa formulera fysikaliska teorier och modeller som förmår beskriva och förklara en bred uppsättning fenomen. En annan för ämnet bärande idé – avgörande inte bara för fysikämnets framväxt, utan även av central betydelse för hur fysiker arbetar idag – är värdet av idealiseringar, dvs. att utgå̊ från kraftigt förenklade och renodlade situationer, för att sedan gradvis införa fler och fler samband av mindre men inte försumbar betydelse och därmed kunna ta fram beskrivningar av fenomen på en allt högre nivå av komplexitet.

Dessa aspekter behöver synliggöras i avsnittet om ämnets syfte. Det finns med en del av detta i den nuvarande kursplanen, i ett stycke som helt har plockats bort i förslaget till ämnesplan (stycket som inleds med ”Fysik utvecklas ständigt...”). I förslaget till ämnesplan i fysik nämns sambandet mellan empiri och teori inte alls, vilket är en allvarlig brist. I versionen för Fysik – fördjupning finns en bisats i andra styckets första mening med innebörden att eleven ska förstå̊ sambandet mellan teori och experiment. Detta är dock alldeles för lite, och det finns inget skäl till att insikten om sambandet mellan teori och experiment skulle vara förbehållet de elever som läser fördjupningskursen.

Sammanfattningsvis är syftesbeskrivningen betydligt bättre och klarare i den nu gällande kursplanen. Det för fysikvetenskapen centrala sambandet mellan teoribildning och experiment måste behandlas på̊ ett utförligt och tydligt sätt i en kursplan för gymnasiets fysikämne.

Texten under rubriken ”Centralt innehåll” (gäller såväl Fysik som Fysik – fördjupning)

Stockholms universitet menar att rubriken ”Fysiken i omvärlden” är missledande och borde ersättas med ”Fysik i kultur och samhälle” eller liknande. En särskild rubrik ”Fysiken i omvärlden” ger felaktigt intryck av att kursens övriga innehåll inte skulle befatta sig med omvärlden.

Under samma rubrik (”Fysiken i omvärlden”) står för Fysik, nivå̊ 2: ”Fysik i olika sammanhang, till exempel i filmer, populärkultur och skönhetsindustri.” Denna punkt verkar vara för vag för att passa in under ”centralt innehåll”. Mer specifikt kan man undra vad som avses med ”skönhetsindustri” här. Det kan knappast utgöra ett centralt innehåll i fysikämnet (ens som ett exempel på̊ något).

Fysik – Fördjupning: Centralt innehåll

Innehållet i denna kurs är mycket omfattande, och intrycket är att om man ska hinna beröra allt som nämns här kommer det vara på̊ en mycket översiktlig och snarast populärvetenskaplig nivå̊. Vissa saker bör man helt kunna utelämna, som exempelvis sambandet mellan den speciella och den allmänna relativitetsteorin, eller den tidsoberoende Schrödinger-ekvationen (som det blir orimligt att presentera på̊ denna nivå̊, såvida inte hela kursen ägnas åt kvantmekanik).

Efter kontakt med ett flertal gymnasielärare som har hållit i den nuvarande kursen Fysik 3 är intrycket att många väljer ut och fokuserar på vissa delar ur kursens centrala innehåll, och helt eller nästan helt utelämnar andra delar. Detta menar Stockholms universitet vara ett rimligt sätt att förhålla sig till den här typen av fördjupningskurs. Det borde också̊ framgå̊ av kursplanen att man som lärare är fri att göra på̊ det sättet. Dvs. formuleringen ”Undervisningen i ämnet fysik – fördjupning på̊ nivå̊ 1 ska behandla följande centrala innehåll:” bör bytas ut mot exempelvis ”Undervisningen i ämnet fysik – fördjupning på̊ nivå̊ 1 ska behandla en eller flera delar av följande centrala innehåll:”

Om Skolverket inte avser ge lärare möjlighet att förhålla sig på̊ ett sådant mer fritt sätt till innehållet i denna kurs, behöver omfattningen anpassas för att rimligen kunna hinnas med inom kursen. Annars blir kursen motsatsen till ”Fördjupning” – nämligen ett populärvetenskapligt skrapande på̊ ytan inom ett flertal områden.

Några ytterligare specifika kommentarer till ämnesplanen i fysik:

• Ideala gaslagen saknas i nya skrivningen. Universitetet föreslår att den återinförs.
• I nya ämnesplanen har ”energi och energiresurser” och ”elektromagnetism” lagts ihop till ”energi, energiresurser och elektromagnetism”. Det vore bättre att separera dessa och ha ”energi och energiresurser” och ”elektromagnetism” som separata punkter i det centrala innehållet.
• Entropi är ett svårt begrepp som inte till fullo kan förväntas förstås på gymnasienivå. Universitetet föreslår att det stryks ur ämnesplanen.
• Det ökade utrymmet för elektromagnetisk strålning är välkommet.
• Innehållet om elektromagnetisk strålning bör koncentreras till Fysik, nivå 2.
• I Fysik, nivå 1 finns under rubriken ”Universum, materien och strålning” punkten ”Huvuddragen i standardmodellen”. Denna formulering är otydlig då det finns både en standardmodell i partikelfysik och en i kosmologi. Universitetet föreslår att den förtydligas till ”Huvuddragen i standardmodellen för partikelfysik” alternativt ”Huvuddragen i standardmodellerna för partikelfysik och kosmologi”.

Biologi

Det centrala innehållet är upplagt så att all biologi tas upp i första kursen (nivå 1) för att sedan återkomma i andra kursen (nivå 2). Inom biologiämnet som redan idag lider av kraftig stoffträngsel är det dock nödvändigt att först tillgodogöra sig gedigna och grundläggande kunskaper om biologiska begrepp, teorier och samband inom det biologiska ämnesområdet. Det finns annars en risk att de som bara läser första kursen får för lite av allting och att de som läser båda kurserna (dvs. framtida biologer) inte uppnår en fördjupning inom ämnet. Stockholms universitet föreslår därför att nivåindelningen av innehållet görs om. Vissa delar av biologin behöver man förstå och behärska för att uppnå ökad förståelse inom andra områden och för att utveckla mer generella förmågor och färdigheter.

Detta gäller i synnerhet områdena Biologin i omvärlden och Arbetsmetoder och granskning av information, där det i första hand krävs förmåga att tillämpa och integrera grundläggande kunskaper från biologins samtliga områden. Omfattande kunskaper och en god förståelse inom samtliga delar av biologin är nödvändig för att kunna diskutera etiska frågeställningar och göra bedömningar i samhällsfrågor utifrån ett biologiskt perspektiv, samt för att granska vetenskaplig och icke-vetenskaplig information och argumentation som rör biologi. De här delarna av det centrala innehållet bör till största delen ligga på nivå 2. Istället skulle man med fördel kunna lägga en stor del av innehållet i området Cellbiologi och genetik i nivå 1 (se nedan) och därmed erhålla en för biologin bättre progression av det centrala innehållet.

Området Cellbiologi och genetik saknar progression mellan nivå 1 och 2. Det finns brister både avseende terminologin och innehållet varav de väsentligaste beskrivs nedan. Det saknas även en specificering av hur ”djupt” man ska undervisa, dvs. om det ska vara på beskrivande översiktlig nivå eller på en molekylärmekanistisk nivå. För att kunna diskutera vetenskap och samhälle i nivå 2 bör man ha en viss molekylärmekanistisk förståelse.

Nivå 1: Ärftlighetens mekanismer i eukaryota celler är starkt sammankopplade med meiosen, dvs. den celldelning som ger upphov till gameterna. Det finns två principiellt olika typer av celldelning, mitos och meisos som också kan kallas vegetativ celldelning och reduktionsdelning. Det är också viktigt att inte glömma celldelning, binär fission, av prokaryota organismer. Vidare saknas ett mål om cellens informationsöverföring, DNA-RNA-protein, d.v.s. den Centrala dogmen. Ett förslag att formulera om det centrala innehållet är:

- Ärftlighetens mekanismer, vegetativ celldelning, reduktionsdelning och mutationer. Cellens informationsöverföring från DNA till RNA till protein. Genernas uttryck och koppling till organismens egenskaper. Samspel mellan arv och miljö.

Nivå 2: Begreppet livscykel brukar användas för organismer, exempelvis insekters livscykel (ägg, larv, puppa, etc.), men när det gäller celler blir begreppet oklart. Menas en cells åldrande och död eller syftar det på cellcykeln, dvs. den process som kontrollerar tillväxtfaserna (G1 och G2), syntesfasen (S) samt mitosen (M)? Det bör klargöras och formuleras om, använd ordet ”cellcykeln” om det är detta som menas. ”Transport över membran” i andra målet är ett specifikt begrepp och det är oklart varför just det nämns, då det finns dussintals andra molekylärbiologiska processer som är minst lika centrala. Dessutom är inte fotosyntesen en ”egen” process utan ingår i cellers energimetabolism och bör sättas in i ett molekylärt cellbiologiskt perspektiv och i samspel mellan organismer. Vidare är det sista målet om bioteknik mycket likt målet i Biologi nivå 1. Kan bioteknik helt och hållet föras över till nivå 2, eller ska det vara någon skillnad i innehåll mellan nivåerna, mer DNA-relaterade processer i nivå 1 och mer vävnadstekniker, som transplantation i nivå 2?

På nivå 2 ligger en stor del av fysiologin där det inte heller är specificerat hur djup kunskap som ska förmedlas. När hormoner eller nervceller behandlas kan man gå ner på molekylärbiologiska mekanismer för att förstå tydligare vad som händer, detsamma kan gälla organismers metabolism. En möjlighet är att specificera att fysiologin bygger på cellbiologin och genetiken från nivå 1.

Kemi

Texten under rubriken ”Ämnets syfte”

I den nuvarande ämnesbeskrivningen betonas vikten av att studenten ska utveckla kunskap om inte bara kemins begrepp, teorier och modeller utan också arbetsmetoder. Vidare finns angående arbetsmetoder följande kärnfulla formulering; ”Undervisningen ska innefatta naturvetenskapliga arbetsmetoder som att formulera och söka svar på frågor, planera och utföra experiment samt bearbeta, tolka och kritiskt granska resultat och information.” Av någon anledning har denna formulering lyfts bort och arbetsmetoder nämns inte alls längre i stycket. Stockholms universitet anser att arbetsmetoder är av central vikt och föreslår att meningen om arbetsmetoder bör läggas in i den ny ämnesplanen.

Stycket ”Undervisningen i ämnet kemi ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande”

Texten i den nya ämnesplanen är betydligt mindre specifik och mer övergripande än i den nuvarande. I den nuvarande ämnesplanen finns som punkt två ”Förmåga att analysera och söka svar på ämnesrelaterade frågor samt att identifiera, formulera och lösa problem. Förmåga att reflektera över och värdera valda strategier, metoder och resultat” och som punkt tre ”Förmåga att planera, genomföra, tolka och redovisa experiment och observationer samt förmåga att hantera kemikalier och utrustning”. I den nya ämnesplanen förs inte förmåga att identifiera och formulera problem eller att kunna reflektera över vald strategi/metod och resultat fram alls. Universitetet anser att dessa aspekter är av central vikt inom kemin och behöver synliggöras under detta avsnitt även i den nya ämnesplanen.

Stycken angående centralt innehåll för kemi, nivå 1 och 2

Många formuleringar kring vad som är centralt innehåll i ämnesplanen för kemi, nivå 1 och 2 är ospecifika och otydligt formulerade. Universitetet menar att detta medför en risk att enskilda lärare kan göra olika bedömningar av vad som är centralt innehåll och att stora olikheter i kemiundervisningen på gymnasieskolan kan uppstå. Universitetet vill särskilt uppmärksamma följande exempel:

För Kemi 1 finns i den nuvarande ämnesplanen Stökiometri som en punkt under vilket följande centrala innehåll listas; i) Tolkning och skrivning av formler för kemiska föreningar och reaktioner och ii) Substansmängdsförhållanden, koncentrationer, begränsande reaktanter och utbyten vid kemiska reaktioner. Universitetet ser det som centralt att eleven har med sig kunskaper inom dessa områden och anser inte att detta innehåll tydligt lyfts fram i den nya ämnesplanen. Universitetet föreslår att de två centrala innehållen från den befintliga ämnesplanen listade ovan bör läggas in i den nya ämnesplanen för kemi, nivå 1, tex under rubriken Reaktioner och jämvikt.

För Kemi nivå 1, Livets kemi anges ”Arvsmassans uppbyggnad och koppling till biomolekylerna” som ett centralt innehåll. För det första får denna formulering det att framstå som om arvsmassan inte själv är en biomolekyl och för det andra så är det oklart vad som avses med koppling till biomolekylerna. Vilken koppling och vilka biomolekyler avses här?

De ospecifika och otydliga formuleringarna medför också att det är svårt att utläsa om/till vilken nivå det finns progression mellan Kemi nivå 1 och 2. Till exempel, under Kemi nivå 1, Livets kemi är ett centralt innehåll ”Biomolekylernas struktur och grundläggande funktioner” medan under Kemi nivå 2 är ett centralt innehåll ”Biomolekylernas funktion i levande organismer”. Vad avses med grundläggande funktioner jämfört med funktioner i levande organismer? Ett annat exempel är att för både Kemi nivå 1 och 2 finns under rubriken Kemin i omvärlden samma centrala innehåll ”Frågor om etik och hållbar utveckling med koppling till kemi” listat. Hur säkerställs progression när centralt innehåll beskrivs på exakt samma sätt?

I den nya ämnesplanen introduceras som ett centralt innehåll för Kemi nivå 2 under Kemin i omvärlden ”Kemi i olika sammanhang, till exempel i filmer, populärkultur och skönhetsindustrin”. Detta innebär en stor breddning av ämnet kemi och med tanke på den begränsade undervisningstiden på gymnasiet ser universitetet risker med att detta kommer att ta tid från mer essentiella baskunskaper i kemi som till exempel förståelse av substansmängdsförhållanden, koncentrationer och skrivning av formler för kemiska föreningar och reaktioner. Universitetet ifrågasätter också varför kemin inom filmer, populärkultur och skönhetsindustrin specifikt lyfts fram här då inte andra för samhället relevanta områden som t.ex. läkemedelsutveckling och utveckling av hållbara material nämns. Dessa mycket relevanta områden nämns varken under punkten Kemin i omvärlden eller någon annanstans i ämnesplanen.

En möjlighet till fördjupning inom kemi, på liknande sätt som förslagits för fysik, vore önskvärd. Inom ramen för en sådan fördjupning skulle hållbar kemi, vilket under senare år blivit allt mer centralt inom kemin, kunna lyftas fram.

Detta beslut är fattat 2023-03-23 av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av prorektor, professor Clas Hättestrand, och universitetsdirektör Åsa Borin. Övrig närvarande har varit Henrik Lindell Kennberg, Ledningssekretariatet (protokollförare). Ärendet har beretts vid Områdesnämnden för naturvetenskap samt vid Studentavdelningen. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Föredragande i ärendet har varit utbildningsledare Rikard Skårfors.