– Samtidigt som jag studerade började jag skriva konstkritik för Expressen och senare Dagens Nyheter. Jag tror faktiskt att filosofin bidrog till att jag blev en skickligare konstkritiker, säger Daniel när vi sitter på verandan till Moderna Muséet en lite kylslagen vårdag när körsbärsträden just börjat stå i blom på Skeppsholmen och vi samtalar om kontinental filosofi, samtida konst och livet.
Tack vare att han varvade studierna med att skriva recensioner och översätta böcker kunde han ägna lång tid åt studierna, så det tog lite längre tid att slutföra avhandlingen The Hospitality of Presence, som framförallt handlar Husserls teorier om temporalitet. 1998 var den klar och då var han redan ett etablerat namn på den samtida konstscenen.
– Filosofiska institutionen vid Stockholms universitet var en väldigt bra miljö, den var liberal, öppen och byggde broar. Man var nyfiken och respekterade den filosofiska mångfalden, säger Birnbaum, som även studerade vid Universität i Berlin och Columbia University i New York.
Valet att studera i storstäder där det finns ett rikare kulturliv än i det klassiska studentstäderna var ingen slump. Daniel fortsatte sin kritikerbana som en av den amerikanska konsttidskriften Art Forums mest produktiva skribenter.
– Jag fick inte mycket betalt per recension men jag fick resa mycket. De använde mig väldigt mycket, under några år var jag en av dem som skrev mest. För Art Forum är Sverige bara en del av Europa och redaktionen tyckte inte att det var särskilt imponerande att flyga över dagen till Madrid och tillbaks igen. Och jag tyckte att det var vansinnigt kul, säger Daniel, som har en omvittnad arbetskapacitet men som inte verkar ha ägnat sig åt någon typ av karriärplanering, utan snarare låtit lusten och nyfikenheten styra.
Varseblivning
Samtidigt som han, med egna ord, nyfiket satt och sökte i dammiga arkiv i New York för att slutföra sin avhandling, njöt han av att vara i den samtida konstscenen epicentrum. Kontrasterna gav energi men till sist var det ändå den samtida konsten som drog det längsta strået.
Efter disputationen skrev han boken Chronology, en kritikerrosad bok som i konstvärlden blev en smärre succé. En bok där tiden har en viktig roll och tankar om hur konstverket etableras hos mottagaren. Teman som undersöks är tid, teknologi, varseblivning och hur konsten är en slags presentation av tid.
”om vetenskapen hjälper oss att förstå världen, så hjälper konsten oss att förstå oss själva”
Den filosofiska tanketraditionen fenomenologi har spelat stor roll i den kontinentala filosofin med kända namn som Simone de Beauvoir och Martin Heidegger och introducerades i Sverige på allvar först på 70-talet.
– Den tyske filosofen Edmund Husserl, grundaren av fenomenologin, använde slagordet: gå tillbaka till sakerna själva. Man ställer sig frågan kring hur världen visar sig för oss, hur vi varseblir olika ting, säger han och tar Marcel Duchamps som exempel. En konstnär vars filosofi var att sätta betraktaren i fokus snarare än verket självt.
Rektor och professor
Under seklets första decennium var Daniel Birnbaum rektor och professor vid konsthögskolan i Frankfurt – där han lät konsteleverna läsa originalverken av bland andra Nietzsche och Wittgenstein för att studenterna skulle få en känsla för hur och vad de förmedlade. Han var kurator för konstbiennalen i Venedig 2009 och sedan 2010 alltså chef för den statliga myndigheten Moderna museet.
– Jag växte upp med Moderna museet, vi gick ofta hit när jag var barn och det var här jag mötte den samtida, moderna konsten första gången och berättar hur muséet har förändrats på senare år.
– Länge var den konst som visades upp på museerna i Europa begränsat till västvärlden. Så ser det inte ut längre. Vi har också gjort utställningar med konstnärer som slår broar mellan traditioner och kontinenter. Till exempel konstnärer från länder som Argentina, Libanon och Sydafrika. Mycket av bra konst skapas idag av konstnärer som lever i Sverige men med rötter i andra länder och han fortsätter stolt att det nog inte finns något annat offentligt finansierat museum i Europa som har en så fin samling.
– Det har varit möjligt genom stöd från vänner som förstått att om man skänker ett mästerverk till Moderna Museet så skänker man det till sig själv och samtidigt till alla. Det som finns i vår samling tillhör oss alla. Att så många begripit det har gjort Moderna Museet till ett av de vitalaste museerna i världen, säger han och tillägger snabbt och välartikulerat med perfekt timing när intervjun börjar gå mot sitt slut; att om vetenskapen hjälper oss att förstå världen, så hjälper konsten oss att förstå oss själva.
Intervjun är gjord av Eva Jarlsdotter. Denna intervju är en del av en intervjuserie med alumni (Månadens alumn) och anställda vid Filosofiska institutionen på Stockholms universitet (Månadens Stockholmsfilosof).
