Över hälften av omvärldens pågående konflikter kan ses som återkommande. Forskaren i socialpsykologi, Sabina Cehajic-Clancy, använder vetenskapliga metoder för att utveckla det mest effektiva sättet att försona människor och därigenom lösa långvariga konflikter mellan olika grupper på ett hållbart sätt.

– Konflikter mellan grupper är svåra att lösa. Även om en politisk lösning har nåtts, så är försoningen mellan grupperna extremt svår att uppnå, säger Sabina Cehajic-Clancy, docent i socialpsykologi.

De sociala och psykologiska hindren som ligger i vägen för att lösa långvariga konflikter och försona grupper är många. Ett sådant hinder är övertygelsen om att alla medlemmar från den motsatta gruppen är dåliga människor och att alla i grunden är likadana.

Foto: Sandra Matic, Most Photos

Som socialpsykolog är Sabina Cehajic-Clancy intresserad av att förstå hur individers tankar och beteenden påverkas av deras grupptillhörighet: hur gruppbaserade känslor påverkar relationer mellan grupper och hur den sociala miljön påverkar människors attityder och beteenden. Hennes forskning är inriktad på att utveckla försoningsinterventioner där människor exponeras för information om medlemmar i den andra gruppen, vilket har visat sig vara effektivt för att förändra attityder och beteenden mellan grupper.

Ett långvarigt forskningsintresse

Sabina Cehajic-Clancys forskningsintresse började mycket tidigt och kom av hennes personliga erfarenhet av konflikter mellan olika grupper i det forna Jugoslavien under Bosnienkriget.

– Jag skrev om gruppkonflikter redan under min grundutbildning. Sedan dess har jag fokuserat på att hitta effektiva sätt att försona människor från olika konfliktfyllda grupper och på så sätt förebygga konflikter mellan grupper.

Under de senaste åren har Sabina Cehajic-Clancy med kollegor utvecklat nya evidensbaserade försoningsinterventioner som utmanar negativa uppfattningar om andra grupper. Genom att exponera människor för berättelser om individer som till exempel riskerat vissa delar av sina liv för att rädda livet på medlemmar från andra sociala grupper kan inställningen till varandra förbättras. Metoden, som kallas ”moraliska exempel,” har testats i verkliga konfliktsammanhang med medlemmar av olika grupper genom både online- och fältexperiment.

Se det goda i den andra gruppen

Forskning visar att våra psykologiska reaktioner och beteenden kopplade till konflikter mellan grupper – som ofta inbegriper brott mot mänskliga rättigheter och massövergrepp – inte är särskilt främjande för försoning. Människor är i allmänhet mer benägna att förneka eller rättfärdiga grymheter som begåtts av den egna gruppen och mindre benägna att erkänna den egna gruppens ansvar. Denna bristande förmåga att ta ansvar försvårar möjligheterna till försoning.

– Dessutom pekar forskningen på mycket låga nivåer av tillit mellan grupper som är i konflikt med varandra samt ökade nivåer av negativa uppfattningar, känslor och social distansering gentemot den andra gruppen, säger Sabina Cehajic-Clancy.

Att förmedla positiv information om den andra gruppen för att utmana dessa föreställningar har därför visat sig vara väldigt effektivt för att förbättra attityder och beteenden gentemot varandra. En sådan berättelse kan till exempel vara att en person från motståndargruppen hjälper personer från din grupp.

Foto: Sandra Matic, Mostphotos.

Hitta nya effektiva försoningsinterventioner

Sabina Cehajic-Clancy menar att bara det faktum att över 60 procent av gruppkonflikterna vi ser idag har pågått under så lång tid understryker vikten av att hitta sätt att lösa konflikter på ett hållbart vis genom att försona människor.

– Om vi inte gör det riskerar vi alltid att konflikten uppstår igen.

Psykologiska försoningsinterventioner för grupper är ett nytt och snabbt växande forskningsområde inom socialpsykologin, förklarar Sabina Cehajic-Clancy.

– Insatser eller strategier som syftar till att förbättra relationerna mellan olika grupper har traditionellt sett handlat om att skapa kontaktytor mellan olika grupper, till exempel genom att föra samman människor från olika sociala grupper i någon form av gemensam aktivitet.

Under det senaste decenniet har detta område utvidgats till att omfatta fler former. Ett aktuellt exempel på en försoningsintervention är den så kallade story telling-metoden, som Sabina Cehajic-Clancy har införlivat i utformningen av ”moraliska exempel".

Det återstår att ta reda på hur man effektivt kan förändra de psykologiska omständigheter och synsätt som finns bland gruppmedlemmarna, inklusive människors attityder och beteenden, för att främja försoning och långsiktig fred.

Olika metoder för olika konflikter

Foto: Gökhan Sirkeci från Pexels.

Sabina Cehajic-Clancy ser en stor potential för försoningsinterventioner framöver, särskilt efter att deras effekt har bekräftats under de senaste åren. Hon fick nyligen det prestigefyllda forskningsanslaget ERC Consolidator Grant från Europeiska unionen för att genomföra forskningsprojektet Healing societies: The impact of social context on intergroup reconciliation (HEAL).

Med hjälp av finansieringen kommer Sabina Cehajic-Clancy att vidare testa och ta fram försoningsinsatser för att lösa konflikter mellan olika grupper.

– Det återstår att ta reda på hur man effektivt kan förändra de psykologiska omständigheter och synsätt som finns bland gruppmedlemmarna, inklusive människors attityder och beteenden, för att främja försoning och långsiktig fred.

Sabina Cehajic-Clancy strävar efter att specificera innehållet i interventionerna och hur de kan användas i praktiken. Hon har samarbetat med många icke-statliga organisationer under hela sin karriär och vill gärna fortsätta med det.

– Dessa samarbeten fokuserade främst på att utforma och utvärdera olika fredsbyggande initiativ, till exempel projektet "Ordinary Heroes" som genomfördes av Post-Conflict Research Center i Sarajevo. Nu vill vi undersöka hur olika fredsbyggande initiativ kan optimeras och anpassas till olika sammanhang. I slutändan är vårt mål att identifiera den mest effektiva och varaktiga försoningsmetoden för olika sociala miljöer.

Projektet kommer att omfatta storskaliga longitudinella online- och fältstudier i fyra europeiska länder: Sverige, Ukraina, Israel samt Bosnien och Hercegovina. Studierna kommer att testa och jämföra etablerade och kontextanpassade försoningsinsatser på intergruppsattityder och beteenden i verkliga livet hos etniska majoriteter och minoriteter som lever i olika sociala miljöer.

– Jag vill identifiera effektiva försoningsinsatser för olika sociala sammanhang och undvika feltänket att "en metod passar alla". Det är bara genom att verkligen försöka förändra något som vi verkligen kan förstå det, säger Sabina Cehajic-Clancy.

Hur kommer ni att utvärdera effekten av interventionerna?

Sabina Cehajic-Clancy. Foto: Henrik Dunér.

– Vi planerar att testa effekten av flera väletablerade försoningsinterventioner genom att slumpmässigt tilldela människor olika interventioner, inklusive kontrollgrupper, och mäta förändringar i deras attityder och beteende över tid. Det övergripande målet är att undersöka hur den sociala miljön påverkar effektiviteten och hållbarheten i försoningsinterventionerna. För att göra detta kommer vi att samla in uppgifter från olika etniska grupper, både gynnade och missgynnade, som bor i både icke-konfliktländer och konfliktländer, och i olika typer av grannskap.

Är det möjligt att fastställa en tidpunkt då insatserna bör inledas för att få bästa möjliga effekt?

– Vi vet ännu inte svaret på den frågan. Men vi vill undersöka hur olika insatser kan påverka människors motståndskraft mot framtida konflikter och polarisering. På sätt och vis är vi på väg att undersöka om insatserna inte bara kan fungera som en "lösning" för försoning efter en konflikt, utan också som en konfliktförebyggande strategi.

På vilket sätt hoppas du att forskningen ska komma till nytta i världen?

– Jag hoppas att det här projektet kommer att ge svar på vilka insatser som är effektiva och varför de förbättrar relationerna mellan olika grupper i olika typer av sammanhang. På så vis kommer vi inte bara att kunna påverka olika politiska beslut och riktlinjer, till exempel kring hur man undervisar om konflikternas historia, utan också ta fram program som syftar till försoning mellan grupper och som är fredsbyggande. I slutändan är vårt mål att bidra till fredsbyggande genom vetenskap.

Läs mer om Sabina Cehajic-Clancy