Mårten Hammarlund.

Mårten Hammarlund disputerade den 19 januari på sin avhandling om föräldraskap hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. Mårten Hammarlund har studerat föräldraskap och barns utveckling i familjer där en förälder – vanligen en mamma – har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Mer specifikt undersöks vilka faktorer i dessa föräldrars bakgrund samt nuvarande situation som ökar risken för svårigheter i föräldraskapet och i barnens utveckling. Centralt i avhandlingen är begreppet föräldramentalisering.

Egna upplevelser påverkar förmågan till föräldramentalisering

Föräldrar som har svårt med föräldramentalisering har på olika sätt svårt att leva sig in i barnets värld. Ett exempel kan vara när en tvååring inte vill följa med hem från lekparken, utan istället slänger sig på marken och skriker. En mamma som har svårt att mentalisera barnet kanske då uppfattar att ”barnet krånglar bara för att skämma ut henne” och blir arg och skäller på barnet. Mamman jämställer med andra ord barnets intentioner med sin egen upplevelse av skam och påfrestning.

Tidigare forskning på föräldrar utan IF tyder på att föräldrars mentaliseringsförmåga kan påverkas negativt av interpersonella trauman under uppväxten och av psykosocial stress. Mårten Hammarlund ville se om detta gäller även för mammor med IF.

För att ta reda på det intervjuades mammor med lindrig IF samt mammor med ADHD, för att kunna göra en jämförelse. I intervjuerna kartlades mammornas utsatthet under uppväxten och förekomsten av psykosociala riskfaktorer i deras nuvarande liv. För att bedöma förmågan till föräldramentalisering användes ett standardiserat test där mammorna ombads ta ställning till ett antal påståenden om sina barns beteenden. 

De mammor som uppvisade störst svårigheter att mentalisera sina barn var de som varit mest utsatta för interpersonella trauman och psykosociala påfrestningar

Erfarenheter av interpersonella trauman, så som övergrepp och vanvård, under uppväxten visade sig vara mycket vanliga bland mammorna med IF. Resultaten visade också att dessa mammor, på gruppnivå, löpte en förhöjd risk för mentaliseringssvårigheter i form av ett icke-mentaliserande förhållningssätt till sina barns beteenden. En betydande minoritet av mammorna med IF uppvisade dock inte några sådana svårigheter, och dessa mammor hade i regel varit utsatta för jämförelsevis färre interpersonella trauman och levde under bättre psykosociala förhållanden. 

— De mammor som uppvisade störst svårigheter att mentalisera sina barn var de som varit mest utsatta för interpersonella trauman och psykosociala påfrestningar. Detta är i linje med våra övriga studier, där omfattande interpersonella trauman och psykosocial utsatthet har kopplats till exempelvis lägre lyhördhet för barnens signaler, specifika svårigheter med att tolka barns emotionella uttryck och till otrygg och desorganiserad anknytning hos barnen.

Variationer i föräldraskap finns bland alla föräldrar

Mammor med IF och deras barn utgör på flera sätt en sårbar grupp. De lever ofta med fattigdom, psykisk ohälsa och ett svagt socialt stöd. En stor del av barnen placeras utanför hemmet under uppväxten. Att förstå vad som kan ligga bakom föräldraskapssvårigheter i denna grupp är viktigt för att kunna ge bättre stöd till behövande familjer. Det är också viktigt för att motverka diskriminering.

Avhandlingsframsida (detalj).

Tidigare forskning har visat att mammor med lindrig IF ofta bemöts med skepsis och fördomar från professionella. Denna skepsis grundar sig vanligen, tror Mårten Hammarlund, i föreställningen att funktionsnedsättningen gör dessa föräldrar fundamentalt annorlunda jämfört med andra föräldrar. Att föräldrar med IF oundvikligen kommer att ha stora svårigheter i föräldraskapet, och att dessa svårigheter alltid har sina rötter i själva funktionsnedsättningen.

— Vår forskning bidrar till en mer komplex bild. Även om funktionsnedsättningen troligen kan utgöra en sårbarhetsfaktor för vissa föräldraskapssvårigheter, så är variationen i föräldraskapsrelaterade förmågor stor bland föräldrar med IF, precis som bland föräldrar i allmänhet. Och precis som för föräldrar i allmänhet så tenderar de mammor med IF som har störst svårigheter också att ha varit mer utsatta för interpersonella trauman och psykosociala umbäranden.

— Dessa fynd är viktiga för att skapa ökad förståelse för de föräldrar med IF som kämpar med sitt föräldraskap. De pekar också på vikten av att bedöma föräldraförmågor hos föräldrar med IF på individuell basis, snarare än att utgå från att funktionsnedsättningen i sig medför omfattande föräldraskapssvårigheter.   

Traumamedvetet bemötande och anpassat stöd viktigt

Enligt Mårten Hammarlund finns det flera saker man kan göra för att hjälpa just dessa föräldrar. Det är såklart viktig att ge stöd kring rena föräldraförmågor, till exempel i hur man interagerar på ett lyhört och säkert sätt med barn, men inte bara, menar han.

— Om föräldraskapssvårigheter i denna grupp hänger samman med andra riskfaktorer i föräldraskapskontexten, behöver stödet också adressera dessa. Här tänker jag främst på långsiktiga insatser för att motverka fattigdom, arbetslöshet och utanförskap, och stöd i att få adekvat hjälp mot psykisk ohälsa. Sådant stöd är idag tyvärr svårt att få för många mammor med IF.

Många mammor med IF har varit utsatta för övergrepp eller vanvård, vilket kan påverka både deras tillit till andra och deras mottaglighet för stödinsatser. 

— Det innebär inte nödvändigtvis att alla utsatta mammor behöver traumabehandling. Men det är viktigt att man inom stödverksamheter ser till att ha kunskap om traumamedveten omsorg, för att kunna skapa trygga och välkomnande miljöer för dessa mammor. 

Vad hoppas du att avhandlingens slutsatser ska kunna leda till? 

— Jag hoppas att avhandlingen kan bidra till att minska ”förfrämligandet” av föräldrar med IF. Att omgivningen, apropå mentalisering, i större utsträckning kan betrakta eventuella svårigheter hos dessa föräldrar även mot bakgrund av deras livshistoria och erfarenheter, snarare än enbart mot bakgrund av en klinisk diagnos.  

Mårten Hammarlund hoppas även att avhandlingen ska bidra till att förändra till exempel screeningverksamheter hos enheter som arbetar med målgruppen.

— Jag hoppas på att man i större utsträckning skaffar sig kunskap om traumamedveten omsorg och lyckas fånga upp svårt traumatiserade föräldrar med IF och hjälpa dem att få det stöd de behöver.

Vad blir nästa steg?

— Jag är i grunden klinisk psykolog och barnpsykoterapeut, så jag kommer främst att jobba med undervisning och behandling på Ericastiftelsen i Stockholm. Det är en verksamhet som fokuserar mycket på utsatta barn och familjer, och där kunskapen om trauma, föräldraskap och barns utveckling är stor, så det ser jag mycket fram emot!

Mårten vill också gärna fortsätta forska efter han har disputerat. 

— Det är väldigt stimulerande och spännande att forska, så jag kommer att försöka underhålla även det inom ramarna för Ericastiftelsens forskningsverksamhet, men också genom projekt tillsammans med kollegor vid SU och andra universitet runtom i landet.

Läs mer om Mårten Hammarlund

Läs mer om avhandlingen i DiVA

Fotnot: Mårten Hammarlunds avhandling har titeln "Neglected ghosts of contested nurseries: The role of interpersonal trauma and psychosocial adversity for caregiving among parents with intellectual disability".