Termerna terrorism – våld med politiska motiv – och våldsbejakande extremism används ofta synonymt i media och av olika experter. Inom psykologin förstås våldsbejakande extremism mer allmänt som gruppbaserat våld, eller ett våldsamt, icke-normativt kollektivt beteende. Psykologiforskare har däremot inte kunnat enas om vad som gör att vissa personer är mer benägna att stödja eller engagera sig i våldsbejakande extremism. 

Joanna Lindström med sin avhandling.

Joanna Lindström vill med sin doktorsavhandling med titeln "Susceptibility to Violent Extremism – Integrating Personality and Social Psychological Factors" öka kunskapen om den psykologiska grunden för våldsbejakande extremism och gruppbaserat våld genom att integrera personlighetens roll med socialpsykologiska faktorer. 

Tidigare forskning om den våldsbejakande extremismens psykologi har ofta riktat in sig på sociala frågor och förklaringar och med ett fokus på islamistisk extremism och terrorhandlingar. 

En breddad bild

Under Joannas Lindströms tid som doktorand exploderade Black Lives Matters (BLM)-rörelsen och även högerextremistiskt våld ökade och tog sig uttryck i bland annat stormningen av Capitolium i Washington. Joanna, som tidigare under sin forskarutbildning främst intresserat sig för islamistisk extremism, undrade då om samma personlighets- och socialpsykologiska faktorer skulle kunna ligga bakom dessa olika typer av våldsyttringar. Hon funderade också på likheterna med andra typer av gruppbaserat våld som inte nödvändigtvis har politiska rötter, som till exempel fotbollshuliganism.

— Min avhandling fick därför ett bredare fokus och jag började studera andra typer av extremism. Jag blev besatt av att bidra till en mer nyanserad förståelse för varför vissa personer tar till våld för sin grupp.

Olika grupper – samma förklaringar?

I sin forskning har Joanna försökt hitta psykologiska förklaringar till att vissa personer är mer benägna att engagera sig i våldsbejakande extremism genom att titta på skilda typer av gruppvåld: jihadism, högerextremism, våldsamma protestaktioner och fotbollshuliganism.

Foto: Unsplash.

Genom olika enkätstudier i skilda grupper i samhället, bland till exempel invandringskritiska svenskar, Black Lives Matters- och fotbollssupportrar, undersökte Joanna sambanden mellan olika socialpsykologiska faktorer, till exempel gruppidentifiering och känslan av orättvisa, samt olika personlighetsdrag och inställningen till våld.

— Jag såg att uppfattningen att ens grupp är orättvist behandlad, så kallad ”gruppbaserad relativ deprivering”, kan vara en grund för att tycka att våldshandlingar är motiverade eller för att själv begå våldshandlingar. 

Personligheten spelar roll

I avhandlingen har Joanna kommit fram till att personlighetsdrag måste beaktas för att förstå varför vissa individer stödjer eller engagerar sig i gruppvåld och våldsbejakande extremism. 

— Det finns gemensamma personlighets- och socialpsykologiska faktorer som ligger till grund för väldigt olika former av gruppbaserat våld som exempelvis högerextremism, våldsamma protester i the Black Lives Matters-rörelsen och fotbollsvåld. Dessa faktorer innebär en stark identifiering med en grupp man tillhör eller stödjer, en uppfattning att ens grupp är orättvist missgynnad i förhållande till andra grupper samt en personlighet som kännetecknas av låg ärlighet-ödmjukhet och låg emotionalitet. 

Ärlighet-ödmjukhet mäter uppriktighet, ödmjukhet samt avsaknad av girighet eller manipulativt beteende. Emotionalitet mäter graden av känslomässig sårbarhet, närhet till ångest och oro. 

En förklaring till att individer med låg ärlighet-ödmjukhet och emotionalitet är benägna att stödja våld för sin sak kan vara en allmän tendens till antisocialt beteende, en känsla av överlägsenhet och därmed rätt till privilegier samt att de är mindre rädda och oroliga för riskerna med sitt beteende. 

Forskning som inte tar hänsyn till personligheten missar en viktig pusselbit när det gäller våldsbejakande extremism.

Upplevelse av orättvis behandling

Studierna pekar även mot att individer som förespråkar en retorik där deras grupp är missgynnad eller särbehandlad i förhållande till andra grupper och har en allmän tendens till asociala eller riskfyllda beteenden, kan löpa större risk att ta till våldsbejakande extremism. Det är inte alltid att gruppens uppfattning stämmer med verkligheten eller individens faktiska situation.

— Känslor av orättvisa kan upplevas även om man inte själv har varit offer eller upplevt förtryck, i icke-politiska sammanhang och även när man tillhör en strukturellt gynnad grupp. 

I två andra studier fann Joanna Lindström att bland vita amerikaner (men inte svarta amerikaner) och bland män (men inte kvinnor) finns en koppling mellan låg ödmjukhet och tron att ens egen grupp är orättvist missgynnad i förhållande till andra grupper i samhället. Ödmjukhet mäter en persons uppfattning av sig själv som bättre eller sämre i förhållande till andra. 

— Detta kan förklara varför vissa människor stöder retoriken i till exempel så kallade "alt”-högern och ofrivilligt celibat, ”incel”-rörelserna.

Varför är den här forskningen viktig?  

— Därför att både socialpsykologiska faktorer och grundläggande personlighetsvariabler förklarar varför individer stödjer gruppbaserat våld för sin sak. Forskning som inte tar hänsyn till personligheten missar en viktig pusselbit när det gäller våldsbejakande extremism. 

Vad blir nästa steg?  

— Jag har tagit fram några experimentella studier som närmare undersöker sambandet mellan personlighetsdrag och känslan av att ens grupp är orättvist missgynnad. Jag kommer att söka forskningsanslag för att bedriva studierna och fortsätta på samma spår. Jag kommer också under hösten att gästföreläsa om våldsbejakande extremism på Polisprogrammet på Södertörns Högskola. 

Läs mer om avhandlingen i DiVA 

Läs Joannas artikel om sin forskning i The Conversation

Läs mer om Joanna Lindström