Sanna funderade på olika utbildningar innan hon till slut valde vad hon ville studera. Hon hade tankar på att läsa till socionom, men det kändes inte helt rätt. 

— Jag visste från början att jag var intresserad av att läsa någonting ”människokännande”, men inte direkt vårdande, utan jag ville befinna mig i det beteendevetenskapliga spektrat. 

Från grundkurs till examen

Hon bestämde sig för att sätta ihop sin egen utbildning och började med att läsa grundkursen i sociologi. Efter den första kursen byggde hon upp sina två kandidatexamina av kurser i sociologi, psykologi och genusvetenskap. Genom att läsa upp till kandidatnivå med tillhörande uppsatsarbeten i sociologi respektive psykologi fick Sanna ihop till en examen i sociologi och en i psykologi.

— Jag ville ha mer av det beteendevetenskapliga. Sen tyckte jag också att det var så roligt att skriva kandidatuppsats när jag gjorde det i sociologin att jag ville göra det igen. 

Var det lätt eller svårt att välja utbildning?

— Jag tyckte det var ganska lätt. Jag visste ju vad jag ville och vad jag var intresserad av. Inom de tre största beteendevetenskapliga ämnena finns ju också pedagogik som jag inte kände så mycket för, så då föll det sig på ett enkelt sätt vad jag skulle välja. 

Sanna menar att det finns många direkta beröringspunkter i livet med det hon läst i psykologin. Att ämnet känns allmänbildande och ger en vetenskaplig bakgrund till olika fenomen många hört talas om och pratar om i vardagen. 

— Jag kände att jag lärde mig mycket när jag läste psykologi. Det hjälpte att man fick mycket konkret kunskap i första kurserna i både psykologi och sociologi, som gjorde att man kände att ”det här känns spännande att lära sig”. 

Psykologi och sociologi – en bra blandning

Sanna tycker också att psykologin och sociologin fungerade som komplement till varandra. 

—Sociologin är på vissa sätt mer tolkande och bygger mer på att argumentera för sin tolkning. Det är kul men också krävande. Psykologin är på så vis mer konkret, det finns ett tydligare ”rätt och fel”, ett ”ja eller nej”. Psykologin innehåller mer experimentella studier och sådant. Sociologin ger samtidigt en brygga mellan kunskapen om individen, som finns i psykologin, till samhället i stort.  

—Jag hade inte varit samma person nu om jag inte kunde allt det här jag kan idag om samhällsklasser och strukturer från sociologin, och om hur människor är och beter sig från psykologin. Allting har bidragit till att baka den här kakan jag är idag.

Livet efter studierna 

När Sanna hade pluggat klart hände det lätt att hon jämförde sig med kompisar som läst olika yrkesutbildningar, till exempel sjuksköterska och lärare. Hon kunde känna sig avundsjuk på att de hade pluggat till ett yrke och nu skulle ut i arbetslivet för att utföra just det yrket. Hon kände då att hennes utbildning och vad hon skulle göra med den var lite luddig.

—Jag hade istället läst texter, analyserat och applicerat. Beteendevetenskap kan vara lite odefinierat och det kan vara svårt att veta hur man ska söka efter jobb inom området. Det var en knepig språngbräda, men också en språngbräda som kan leda till allt möjligt. I perioder kunde det kännas som att jag tagit mig vatten över huvudet, men sen när man hittar något som känns kul inser man att detta är mycket friare än en specifik yrkesutbildning.

Det finns stor variation i vad beteendevetare gör på arbetsmarknaden. De hittas i olika branscher och olika roller. Med så många alternativ kan också möjligheterna efter utbildningen kännas diffusa. Det i sig kan vara en utmaning i övergången till arbetslivet, märkte Sanna.

—Det är en bredare väg där man kan välja bland mycket olika saker. Det gäller att ha lite eget driv och egen riktning. Att själv veta vart man är på väg och sikta dit. 

Men, påpekar Sanna, ens tankar och vilja utvecklas under studierna och nya idéer kommer. 

—När jag började studera var jag helt inne på att jag ville läsa en master i sexologi senare, men det kändes inte så prioriterat längre i slutet.

Kunskaper i psykologi användbart i jobbet

Efter studierna har Sanna arbetat som projektledare på organisationen MENSEN. Hon arbetar också som sexualupplysare på RFSU, vilket hon också gjorde vid sidan av studierna. Hon berättar att hon satt i många styrelser för olika organisationer under studietiden. Det gav en öppning för att senare fortsätta arbeta inom dem.

Idag arbetar Sanna som ombudsperson för Vänsterpartiet, vilket innebär att hon arbetar interndemokratiskt och praktiskt för att det lokala arbetet i partiföreningarna ska funka så bra som möjligt.

Vad gör du på jobbet i rollen som ombudsperson?

—Min roll som ombudsperson innebär att jag är länken mellan partiföreningarna ute i Stor-Stockholm, och distriktsexpeditionen, som knyter ihop vår organisation. Jag har mycket kontakt med olika ordföranden, medlemsansvariga och andra personer för att se till att de har förutsättningar att bedriva så bra verksamhet som möjligt. 

Just nu har Sanna bråda tider med många årsmöten och mycket förberedelser för kongress och ombudsval. Totalt rör det sig om över 50 olika möten där mycket behöver komma på plats.

—Jag problemlöser där det behövs, bland annat. Jag agerar också någon form av kommunikationslänk och hjälplänk i planeringen. 

Sanna tycker det är roligt med många olika delar i arbetet och mycket som händer samtidigt.

—Jag trivs bra med det och att jag har någon form av spindelperspektiv. Jag ser till att allt kommer i hamn, och att alla är underrättade om vad de behöver veta. Det tycker jag är väldigt roligt.

Hur har du nytta av din utbildning i psykologi i det du gör idag?

—Det hjälper att kunna kommunicera bra. Jag läste intervjuteknik på Psykologiska institutionen och jag gör ganska många intervjuer.  Även enkätmetodik har jag haft stor användning för. Jag lärde mig mycket om hur man tar fram enkäter och det gör vi ju hela tiden i civilsamhället, som olika utvärderingar och insamling av feedback. 

Det är mycket vetenskaplig metod i psykologikurserna, vilket Sanna gillade och har haft nytta av efteråt. 

Man förstår hela konceptet runt uträkningarna och kan tillgodogöra sig forskningsresultaten på riktigt

—Medan jag pluggade kallades jag ”metodtjejen” av mina kompisar för jag älskade metod så mycket, haha! Jag har också extraknäckt som faktagranskare för en podd och då har det varit väldigt nyttigt att veta hur man avläser exempelvis variansanalyser och T-tester. Man förstår hela konceptet runt uträkningarna och kan tillgodogöra sig forskningsresultaten på riktigt.

—Under studierna fick man också göra många grupparbeten. Det var ibland svårt att samordna gruppen och så. Men det har gjort att man har blivit bra på att skriva rapport i grupp, vilket är en bra erfarenhet att ha med sig.

Hur tänker du tillbaka på studietiden och livet som student? 

—Jag gillade studielivet jättemycket. Jag hade ett rikt ideellt liv parallellt med studierna vilket var väldigt roligt. Det är ju individuellt, hur mycket tid man måste lägga på att plugga, men jag hade ganska mycket tid vid sidan om studierna, utan att behöva kompromissa med kurserna och betygen. 

Upplägget på Psykologiska institutionen, med en del schemalagd undervisning och mycket tid för självstudier, uppskattades av Sanna.

—Studierna bygger mycket på egen planering och eget arbete. Det tycker jag är fördelaktigt. Man blev bra på att ta ansvar, jobba i grupp och planera sin tid. När man läser på SU har man en stor del av livet utanför universitetet, till skillnad från att läsa i en mer utpräglad studentstad. Det passade mig bra. 

Sanna tog sin kandidatexamen i psykologi vid Stockholms universitet, våren 2020.