I oktober 1862 skriver Tolstoj till sin svägerska: ”Jag känner att jag nu vill skriva något stort, de longue haleine.”

I sitt verk skildrar Tolstoj en flerspråkig miljö och adelskretsarna som huvudpersonerna kommer från lever i en aktiv tvåspråkighet – franska och ryska. Tolstoj själv är också uppvuxen med franska och språket är närvarande i hans liv både muntligt och skriftligt. Den tid han skildrar i sitt verk, början av 1800-talet, är en tid då Rysslands ledande kretsar i hög grad kommunicerade på franska. I salongerna i Petersburg talas franska, i armén talas franska bland högre befäl. Och Tolstoj vill i sitt verk skildra en historisk sanning. Att då inte närma sig den tid han skildrar genom språket skulle vara ett avsteg från sanningsanspråket. Men ett litterärt verk är också ett språkligt verk och Tolstoj som författare använder språkets alla möjligheter.
 
Krig och fred börjar som bekant med utropet : ”Eh bien, mon prince…” Den som talar är hovdamen Anna Scherer och naturligtvis är det så hon låter och ingalunda: ”Ну что, князь...” [Åh, min furste...]

Vid översättningen av romanen stod det klart för mig att franskan är en oundgänglig del av texten som inte kan ignoreras eller översättas rakt av. Franskan har en konstnärligt konstruktiv betydelse, språket integreras i den ryska texten, franskan konstrasteras med ryskan och in i texten förs en annan språk-och umgängeskultur. Den ryska (sovjetiska) traditionen att vid utgivningen ge en rysk översättning av franskan i noter på varje sida var otänkbar för mig. Denna praxis bryter upp texten och romanen kan inte läsas som det helgjutna verk den är.

För min översättning har jag analyserat användningen av franska i varje situation – när ska franskan bevaras och hur ska den ickefranskkunniga läsaren kunna ta till sig texten? Sammanfattat var lösningarna på problemet franska inte så många:

  1. Vissa franska ord bevarades utan översättning – detta gäller särskilt öppningsrepliker eller vad jag vill kalla kodord.
  2. Franskan fick en ekvivalent bredvid sig, som gjorde det möjligt att både förstå och (för den franskkunniga) njuta av det franska uttrycket.
  3. Franskan fick kvarstå men en översättning gavs inom parentes.

Leo Tolstoj: KRIG OCH FRED I-IV, 2017 (Lind & Co)
 

Zoom: För personer icke tillhörande Romklass kontakta Françoise Sullet-Nylander för att få en länk till föreläsningen i Zoom.

Arrangör/Organiser: Romling-forskningsnätverk (Inbjuden av Anders Bengtsson)

Webbadress/Webpage: www.su.se/romklass