Illustration: Christian Portin/Midjourney

 

Typ av skift och sömnbrist

Kortast sömn förekommer efter nattarbete, före tidigt morgonarbete (som startar före klockan 06) och när dygnsvilan är kortare än 11 timmar. För dessa skift förkortas sömnlängden till cirka 4-6 timmar. Längst sömn förekommer vid kvällsarbete under förutsättning att vilotiden inte är förkortad.

Det är vanligt att sömnbristen i samband med nattarbete kompenseras med tupplurar på eftermiddagen och kvällen före arbetspasset börjar. Att ta tupplurar före nattskiftet börjar är en bra strategi för att motverka allvarlig trötthet. 

Skiftarbete och sömnkvalitet

Även sömnkvaliteten påverkas av skiftarbete. Skift med kort dygnsvila och tidigt morgonarbete har oftast mest störd sömn, men även dagsömn efter nattskift kan ha nedsatt sömnkvalitet. Sömn efter kvällsskiftet kan innebära besvär att somna om skiftarbetaren har svårt att varva ned. Bortsett från insomningsbesvären brukar sömn efter kvällsarbete vara av god kvalitet. Även sömn inför dagarbete och lediga dagar brukar vara av god kvalitet. Fysiologisk sömnkvalitet (som mäts med hjärnvågor) visar att skiftarbete i första hand förkortar sömnlängden och då minskar även förekomsten av så kallad REM sömn. Däremot verkar inte djupsömnen minska eller förekomsten av korta uppvaknanden öka när sömnen förkortas.

Leder skiftarbete till långvariga sömnstörningar?

Skiftarbete innebär inte att sömnen alltid är störd. Flera studier visar att stress vid sänggåendet är en viktigare orsak än skiftarbete när det gäller regelbundet förekommande sömnstörningar såsom insomni. Insomni betyder sömnlöshet och är den vanligaste sömndiagnosen i samhället. Tänk på att vissa skiftarbetare kan vara mer känsliga och lättare drabbas av långvariga sömnstörningar. Känsligheten kan hänga ihop med stress,  hälsobesvär eller livsstilsfaktorer som stör sömnen.

När är man som tröttast?

Trötthet uppvisar en tydlig dygnsrytm och är som högst mellan klockan 04 och 06 när dygnsrytmen är som mest inställd på sömn. På sennatten kan tröttheten bli så extrem att ofrivilliga tillnickningar förekommer. En tillnickning kan vara kortvarig och kallas då mikrosömn. Mikrosömn innebär att skiftarbetaren nickar till under några sekunder och måste kämpa för att hålla sig vaken. Om skiftarbetaren förlorar kampen mot sömnen kan tillnickningen bli flera minuter lång och under denna period är det inte möjligt att utföra något arbete.

Förutom dygnsrytmen bidrar även lång vaka – de flesta skiftarbetare har varit vakna 20 timmar i följd – och sömnbrist till den höga tröttheten på slutet av nattskiftet.

Ganska höga nivåer av trötthet förekommer även vid tidiga morgonskift och i samband med kort dygnsvila. Även arbetsuppgiften spelar roll för förekomsten av trötthet och monotona och händelsefattiga arbetssituationer ökar risken för tillnickningar.

Trötthet försämrar arbetsprestationen

Trötthet försämrar uppmärksamhets- och koncentrationsförmågan, minnet och gör att hjärnan fungerar långsammare. Den försämrade prestationsförmågan ökar risken för fel och misstag i arbetet. Uppmärksamhetskrävande arbetsuppgifter, till exempel att köra bil eller något annat fordon, är extra känsliga för trötthet och olycksrisken ökar kraftigt särskilt om skiftarbetaren är på väg att somna vid ratten. Den nedsatta prestationsförmågan kan även leda till lägre produktivitet.

Regelbundna sömnstörningar: en varningssignal

Om sömnstörningarna och trötthet förekommer nästan dagligen är det ett tecken på otillräcklig återhämtning. En obalans mellan återhämtning och arbetsbelastning (stress) kan om det pågår under lång tid innebära ökad risk för sjukdomar. Ständig sömnbrist och trötthet kan vara en första varningssignal på kommande ohälsa och det är viktigt att dessa besvär utreds av läkare eller psykolog. 

Individuella skillnader

Vissa personer drabbas lättare av sömn- och trötthetsbesvär i samband med skiftarbete. Unga personer är ofta mer känsliga för sömnbrist och kan vara mer trötta i slutet av nattskiftet eller i samband med tidiga morgonskift. Även dygnsrytmen kan spela roll. Kvällsmänniskor som har en sen dygnsrytm klarar ofta av kvälls- och nattskiftet bra men kan drabbas av sömn- och trötthetsbesvär under dagskift. Morgonmänniskor har istället en tidig dygnsrytm och klarar av dag och tidiga morgonskift bra, medan tröttheten i slutet på nattskiftet kan bli mycket hög. Morgonmänniskor har även problem med att sova på dagen efter nattskiftet. Att ha ett kort sömnbehov innebär ofta mindre besvär med nattskift och tidiga morgonskift.

Kvinnor har vanligen inte mer besvär med skiftarbete än män. Däremot kan familjesituationen spela roll och småbarnsföräldrar kan drabbas av mer trötthet och sömnbesvär vid skiftarbete.