– Diasporan har många tankar om vilka de är och hur de är hör ihop med sitt hem genom etnicitet. I min avhandling kan jag se att idéerna kring konflikten kan påverka hur de tänker på etnicitet, sig själva och på andra, säger Sofiya Voytiv, nyutnämnd doktor i sociologi vid Sociologiska institutionen.
Konflikten på Krimhalvön väcker frågor kring etnicitet, som: är östra Ukraina ryskt? Är Krim ryskt eller ukrainskt? Konflikten väcker också frågor om vad det betyder att vara ukrainsk eller rysk i allmänhet.
Förutom etnicitet handlar den här konflikten också om geopolitik, identitet och andra idéer och åsikter. Alla de här idéerna kan sedan frånkopplas från konflikten och användas i nya sammanhang och på nya platser, berättar Sofiya Voytiv.
– Idéerna, symbolerna och attityderna kopplas först ifrån konflikten, från det geografiska området där den äger rum. I nästa steg kan vissa grupper ta dessa idéer och symboler och använda dem på olika sätt, säger Sofiya Voytiv.
Genom sociala nätverks- och intervjustudier har Sofiya Voytiv studerat den här processen, som på engelska kallas ”de-territorialization”, och hur konflikten påverkar människor i diasporan. Hon betonar att det inte går att generalisera hennes resultat till alla ukrainare och ryssar i Sverige. Detta eftersom de människor som hon studerade valdes ut just på grund av att de har en stark koppling till sina ”hemländer”, vilket inte alla med liknande bakgrund har.
Konflikten kan påverka människor i diasporans förhållanden
– Det finns ett samband mellan hur konflikten diskuteras i media och hur människor i diasporan sedan bygger sina relationer. I en av mina studier såg jag att många av mina intervjupersoner upplevde olika slags svårigheter när de umgicks med sina vänner. Plötsligt var konflikten ett ämne som de inte kunde komma undan, säger hon.
Intervjupersonerna utvecklade då olika strategier för att hantera relationerna med både ryssar och ukrainare i Sverige redan innan de mötte dem, särskilt när konflikten var mer våldsam.
– Flera av mina intervjupersoner upplevde ett obehag inför att prata om konflikten i östra Ukraina med personer som kunde ha andra åsikter än de själva. När det riskerade att hända beslutade båda parter att undvika ämnet helt eftersom det gjorde båda obekväma.
Många intervjupersoner började också se på människors inställning till konflikten som ett ytterligare lager som kunde definiera huruvida någon var en ukrainsk, rysk eller rysk-ukrainsk person. Utifrån människors attityder till ämnet kunde de alltså definieras som tillhörande en etnisk grupp eller annan.
– Vissa intervjupersoner kände sig varken särskilt ukrainska eller ryska innan konflikten. Men efter den stora bevakningen i svensk media började de känna sig ukrainska eller ruska. De fick också ofta frågor om konflikten av sina svenska koller efter mediebevakningen, säger Sofiya Voytiv.
Diasporans organisationer identifierar sig på ett nytt sätt
Konflikten påverkade också hur ryska och ukrainska organisationer förhöll sig till varandra. Organisationerna som Sofiya Voytiv studerade brukar vanligtvis organisera evenemang baserade på traditionell dans, matlagning eller ortodox-kristna evenemang som jul eller påsk.
– Många ukrainska organisationer blev tvungna att ta ställning i konflikten. De kunde inte bara förbli neutrala. Det startades också nya konfliktorienterade organisationer. Under 2014-2015, som är en av de mest våldsamma perioderna i konflikten, verkar inställningen till konflikten påverka vilka organisationer som valde att samarbeta med varandra, förklarar Sofiya Voytiv.
Det tyder på att organisationerna genomgick en ny identfieringsprocess under den period som hon studerade. Från att tidigare enbart ha identifierat sig utifrån en viss etnicitet, började organisationerna identifiera sig utifrån sin inställning till konflikten.
Insider- eller outsiderperspektiv?
Sofiya Voytiv som själv är en ukrainsk kvinna boende i Sverige, brottades under arbetet med avhandlingen med frågan om vilket perspektiv hon hade. Forskade hon utifrån ett insider- eller outsider-perspektiv?
– Å ena sidan genomförde jag studierna utifrån vetenskapliga syften, jag är forskare. Å andra sidan blev vissa saker smärtsamma när jag gjorde intervjuer. Som att höra att höra om människor från ditt hem som dödas, säger hon.
Detta gör att hon hamnar mittemellan en insider och en outsider, menar hon.
– Jag styrs främst av mina forskningsintressen. Jag har aldrig varit medlem i de organisationer som jag studerar. Så jag ser mig själv som en delvis insider, någon som delar vissa erfarenheter eller attityder i vissa frågor med de människor jag intervjuade. Men på ett personlig plan blev det som sagt ibland svårt, säger Sofiya Voytiv.
Fakta: Konflikten i östra Ukraina
I sin avhandling sammanfattar Sofiya Voytiv konflikten enligt följande:
”Konflikten i östra Ukraina, som inleddes maj – juni 2014, kan spåras till Maidan-revolutionen i slutet av 2013, som varade fram till februari 2014. Revolutionen resulterade i att 78 fredliga demonstranter och mer än 13 poliser dödades. Den dåvarande presidenten Janukovitj flydde landet i slutet av februari 2014. Strax därefter, i mars 2014, annekterade Ryssland Krimhalvön, som är en autonom region i Ukraina.
I juni 2014 inledde ryskstödda separatister ett uppror i två östra regioner i Ukraina; Luhansk och Donetsk, även känd som Donbas-regionen. I juli 2014 sköt dessa ned flygplanet MH17 när det flög över området.
Totalt har 10 000 skadats fram till år 2017, varav cirka 3 344 civila fram till slutet av 2019. Enligt olika uppskattningar har cirka 4 miljoner människor drabbats direkt av krisen”.
Mer om forskningen
Voytiv, Sofia (2020). “Deterritorializing Conflict, Reterritorializing Boundaries: Diaspora and Conflict in the ‘Homeland’”.
