Jouni Reinikainen. Foto: Niklas Björling/Stockholms universitet.

Berätta om din forskning!

- Mitt nuvarande forskningsprojekt handlar om annektering och rätten till självständighet för minoriteter. Det finns idag många minoriteter och grupper vars land annekterats av andra stater och som vill återupprätta sin självständighet, ett exempel är befolkningen på Korsika som nu kräver självständighet. Det finns även stater som krävt och återfått sin självständighet efter tidigare annektering, såsom de baltiska staterna eller Östtimor. Det jag tittar på är om de har rätt till att återupprätta sin självständighet och hur länge efter annekteringen de kan kräva det.  Enligt internationell lag har man som minoritet rätt att återupprätta självständighet efter annektering, men den säger inget om hur länge man har den rätten. Jag undersöker även vilka som bör få vara med och besluta om självständighet samt ha medborgarskap i den återupprättade staten. Den här typen av fall uppvisar ofta en komplicerad demografisk situation, där invånarna från tiden före annekteringen och deras ättlingar samsas på det annekterade området med migranter från den annekterande staten och deras ättlingar. Den stora tvistefrågan i den här typen av fall är om även den senare gruppen ska inkluderas. Internationell rätt erbjuder inga tydliga svar på de här frågorna, och här kan normativ teori ge förslag på lösningar.

Varför statsvetenskap?

- Det är egentligen en slump att jag blev statsvetare. Jag hade tänkt bli journalist och tyckte därför att det vore bra att komplettera utbildningen med statsvetenskap. När jag skrev min C-uppsats så uppmanade professorn som examinerade mig att söka till forskarutbildningen och så blev det. Efter min disputation fick jag jobb på Finansdepartementet som utredare men samtidigt fick jag ett erbjudande om en tjänst som forskarassistent här vid institutionen. Jag ville ge forskningen en chans så jag valde att stanna kvar.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

- Det roligaste är att det hela tiden finns möjlighet till utveckling och möjlighet att utmana sig själv. Jag trivs också mycket bra med undervisningen, att få möta studenter kan verkligen vara ögonöppnande. När man läser allt för mycket om ett ämne kan man tappa kontakten med verkligheten och ens omedelbara intuition i en fråga, men denna intuition har studenterna. Huvudinvändningen i en fråga hittar oftast studenterna!

Vad undervisar du i?

- Jag undervisar framförallt i politisk teori och tillämpad politisk teori. Jag har även mycket uppsatsseminarier och är samordnare för uppsatsseminarierna på masternivån.

Har du något råd till blivande studenter?

- Våga prata! Ställ frågor och våga prata på seminarierna, var inte rädd för att det inte ska låta så akademiskt. Om man vågar börja tala så blir seminarierna mycket roligare, man lär sig mer och får kontakt med övriga studenter.