Metoden innebär att ersätta bomull och polycotton i textilier genom att återanvända restprodukter från både textil- och skogsavfall. 

– Bomull i sig själv är ett mycket bra material och alla vill använda det, men den har en tung miljöpåverkan eftersom att odlingen kräver mycket vatten och mycket mark, säger Aji Mathew professor i material- och miljökemi. 

I första hand används GROT, vilket är en förkortning för skogsavfall som inkluderar toppar, grenar och infekterade skott. Därefter tas även textilavfall till vara på. Det material som används är det som finns tillgängligt i Sverige för att skapa ett nytt högkvalitativt material. 

I laboratoriet inleds processen med att resterna från skogsbruket tas in i en kemisk process för att utvinna högkvalitativa textfibrer. När växtfiberna har erhållits, följer nästa steg: att spinna dem till lyocellfiber. Denna process sker i samarbete med en industriell partner.

Den andra fasen av processen fokuserar på att förbättra dessa lyocellfibrer. Här används cellulosa i nanostorlek, vilket är små partiklar utvunna från cellulosa i textilavfall. Denna nanocellulosa appliceras som en beläggning runt lyocellfibrerna för att öka deras mekaniska styrka och funktionalitet. Detta steg är avgörande för att maximera användbarheten och hållbarheten hos de resulterande fibrerna.

Arbetet bedrivs i samarbete med Region Stockholm och fokuserar på att identifiera alternativ till bomull och polycotton, material som för närvarande används inom sjukvården i regionen.

– Vi har bevis för att det är möjligt, så vad vi behöver göra är en fullständig livscykelanalys för att undersöka omfattningen, men förhoppningen är att vi kan reducera användningen med 50 procent av dessa bomulls- och polycottonmaterial, säger Aji Mathew.