Ålfiskare. Foto: Hasse Dahlgren/Azote.

I år får den akut hotade ålen fri lejd från svenskt ålfiske under årets tre sista månader, från den 1 oktober till 31 december, enligt HaV:s beslut som meddelades på torsdagen. Sedan systemet med årliga fiskestopp infördes 2018 har Sveriges förbudsperioder legat mellan 1 november och 31 januari. Skälet till att fiskestoppet i år läggs en månad tidigare är nya och skarpare krav från EU. 

– EU-bestämmelserna har ändrats, vilket innebär att medlemsländerna ska säkra att förbudsperioden införs då lekvandringen av ål är som störst, säger Sofia Brockmark, utredare på HaV.

Tidigare års ålfiskestopp har förlagts till den period av året då det totalt sett bedrivs som minst yrkesfiske i Sverige. Motivet har bland annat varit att forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) bedömt att det svenska fiskets påverkan på utvandrande blankål ligger inom ramen för beståndets långsiktiga återhämtning. Denna bedömning har ifrågasatts, bland annat av Östersjöcentrum. Vidare har hav tidigare hänvisat till att det svenska ålfisket redan är förhållandevis strikt reglerat.

EU:s skärpta krav gör att HaV inte längre får ta sådana hänsyn. Nytt för i år är också att stoppet ska innefatta all form av fiskeaktivitet efter ål.

– Det innebär att det även blir förbjudet att sumpa ål under förbudsperioden, säger Sofia Brockmark. 

Fokus på Öresund

Sveriges långa havskust gör att ålen i Östersjön har lång vandring innan den når ut till Nordsjön. Därmed blir det svårt att specificera under vilka tre månader lekvandringen är som störst, eftersom den varierar beroende på var ålen befinner sig. 

Längs ostkusten tas de största fångsterna av lekvandrande blankål under sommaren och en bit in i september medan fångsterna i de södra delarna av ostkusten och i Öresund ökar senare på hösten och in i november/december. I årets beslut om fiskestopp fokuserar HaV dock på fisket i Öresund. 

– En stor del av den ål som vandrar ut från Östersjöområdet för att leka vandrar just genom Öresund. Eftersom att fisket är stängt på västkusten bedömer vi att den ål som utvandrar från Öresundsområdet ges goda möjligheter att fortsätta sin vandring mot lekområdena utan att påverkas av vare sig svenskt eller andra länders fiske. Detta förutsätter dock att grannländerna väljer samma stopperiod, säger Sofia Brockmark. 

Största ålfångsterna längs ostkusten 

Enligt HaV:s fångstdata stod fisket i Öresund för omkring 30 procent av den totala landade fångsten av ål i havet under åren 2015–2017, innan systemet med förbudsperioder infördes. Det innebär att den klart största mängden lekvandrande ål (cirka 70 procent) fiskas längs ostkusten.

Om syftet är att skydda lekvandrande ål, borde inte förbudstiden då läggas under augusti-oktober när det fångas som mest ål?
– Det är viktigt att skydda den ål som passerar ut ur Östersjön. Om vi hade lagt stoppet tidigare hade fisket från exempelvis november och framåt sannolikt lett till kraftigt ökade fångster i Öresund vilket hade exploaterat de utvandrande ålar som skyddats från fiske i Östersjöområdet under tidigare del av året, och därmed påverkat förbudsperiodens förväntade effekt negativt, säger Sofia Brockmark.

Om förbudet lades tidigare skulle fångsterna längst ostkusten minska – och mer blankål skulle simma ner till Öresund och fiskas upp där istället. Är det så du menar?
 – Ja, det är den bedömning vi har gjort, där vi har tagit hänsyn till fiskets historiska landningar innan den första förbudperioden infördes 2018, men också till fångsteffektiviteten i olika områden och preliminära data över vandringsmönster, säger Sofia Brockmark.

Försökt synka med Danmark och Tyskland

Foto: Tobias Dahlin /azotelibrary.com.

I Öresund bedriver även Danmark och Tyskland ett omfattande ålfiske. HaV har därför haft en kontinuerlig dialog med grannländerna och delat olika vetenskapliga underlag som ligger till grund för besluten. 

– Sedan 2018 har vi i olika sammanhang kontinuerligt lyft behovet av att harmonisera perioderna så att effekten av åtgärden inte motverkas av andra länders beslut. Vad jag känner till har inte Danmark eller Tyskland tagit beslut om sina perioden ännu. Deras beslut är till skillnad från Sveriges politiska, säger Sofia Brockmark. 

Det danska Miljö- och livsmedelsministeriets förslag på förbudsperiod är den 1 november till 31 januari.  

”Lever inte upp till internationella åtaganden”

Under tidigare år har en del forskare och miljöorganisationer anklagat HaV för att skydda ålfiskarna snarare än ålarna. De har framför allt vänt sig mot att fiskestoppen inte läggs under den tid på året då fångsterna av lekvandrande blankål är som störst. 

Östersjöcentrums forskare Henrik Svedäng är mycket kritisk till HaV:s senaste beslut, dels för att det inte följer ICES senaste råd om totalstopp för allt ålfiske i alla livsfaser, dels för att ålfisket inte stoppas då lekvandringen är som störst längs ostkusten och fisket fångar som mest blankål totalt sett.

– De svenska ålfisket tar som mest ål tidigare på året. Det är illa att Sverige inte vill eller klarar av att leva upp till internationella åtaganden om att skydda den biologiska mångfalden. Ålen är en fiskart som har funnits i över 40 miljoner år. Försvinner den så är den borta för alltid, säger han.

Beståndet blir allt sämre

Henrik Svedäng tycker att Sverige borde ha visat vägen för övriga medlemsstater genom att införa ett totalstopp för allt ålfiske i svenska vatten, året om. 

– De blankålar som är på väg tillbaka till Sargassohavet, och som svenskt fiske är fokuserat på, utgör den viktigaste länken i att behålla ålen som art, säger han. 

Fångsterna av blankål sjunker stadigt i hela Östersjöbäckenet, och enligt Svedäng är det en tydlig indikation på att beståndet blir allt mindre.

–  De ålar som vandrar utmed ostkusten är förmodligen naturligt invandrade och har möjlighet att hitta tillbaka till Sargassohavet för att leka. Därför måste vi spara dem – det måste även svenska fiskare och politiker försöka inse, säger han.

Text: Henrik Hamrén