Det är inte bara forskare och småskaliga kustfiskare som oroas över de krisande sillbestånden i Östersjön. I höstas föreslog EU-kommissionen stopp för allt riktat sillfiske i centrala Östersjön och Bottniska viken under 2024. Förslaget avvisades dock av ministerrådet, som beslutade om fortsatt fiske och kvoter på 40 300 ton respektive 55 000 ton för de båda bestånden. Beslutet fick stark kritik från forskare, miljöorganisationer, kustfiskare och politiker. 

Ministrarna enades också om nya lekfredningsperioder, som bland annat innebär att sillfisket i egentliga Östersjön stoppas i olika havsområden under april och maj. 

Enligt landsbygdminister Peter Kullgren (KD) infördes fredningarna som ”en konsekvens av Sveriges förhandlingsinsatser” med syftet att ”bättre skydda sillens lek.” 

Fredningsperioderna blir verkningslösa

Årets lekfiskestopp infaller under olika perioder mellan 1 april och 31 maj. Detta gör dem i praktiken verkningslösa, enligt Östersjöcentrums analys av yrkesfiskets loggboksdata från det senaste decenniet (2011-2022).

Under åren 2011-2022 fiskades bara tio procent av de svenska sillfångsterna i Egentliga Östersjön under april-maj.

Mer än hälften (58%) av fångsterna togs under det första kvartalet, januari-mars, medan en fjärdedel (23%) fiskades under det sista kvartalet, oktober-december. 

Henrik Svedäng

– Införandet av dessa fredningsperioder är att lyckas med att äta kakan och lämna den kvar åt industrifisket, säger Henrik Svedäng, marinekolog och forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

– Det storskaliga industrifisket i Östersjön bedrivs inte på lekande sill utan på övervintrande stim som ansamlas längs kusten – det vill säga innan sillen kommer in på grundare vatten för att leka, säger han. 

Sillen trålas nära kusten - innan lek

Sillen är en migrerande art som tillbringar större delen av livet ute på öppet hav. Under vintern kommer den vårlekande sillen närmare kusten och ansamlas i stora stim för att övervintra på 50-60 meters djup. Det är då som de större trålfartygen fiskar på dem. 

Först mellan april och juni söker sig silllen in mot skärgårdar och grund (oftast på mellan 10 och 20 meter) för att leka. Det är då det småskaliga kustfisket fiskar på dem.

Östersjöcentrum har definierat tre kustnära områden i egentliga Östersjön där det fiskas intensivt på övervintrande sill: Gotlands östra kust, Hanöbukten och utanför Stockholms skärgård (se karta). 

Under 2011-2022 togs nästan hälften (45%) av de totala svenska sillfångsterna i dessa områden - och merparten av sillen fiskades under årets första och (i vissa områden) sista kvartal. 

Under åren 2011-2022 fiskades 58% av de årliga svenska sillfångsterna under januari-mars. En fjärdedel (23%) fiskades under oktober-december medan endast 10% fiskades under april-maj. Nästan hälften (45%) av de årliga fångsterna togs i tre kustnära områden där sillen övervintrar innan lek: (Hanöbukten, östra Gotlands kust och utanför Stockholms skärgård). Grafik: Azote

Se ovanstående grafik som PDF (öppnas i nytt fönster) (484 Kb)

Missgynnar småskaligt kustfiske

Med årets fredningsperioder kommer det storskaliga fisket på övervintrande sillstim längs ostkusten att kunna fortsätta som förut. Det leder sannolikt till att ännu mindre mängder sill kommer att kunna ta sig in till kusten för att leka senare i vår och sommar, menar Henrik Svedäng. 

– I Hanöbukten träffar fredningsperioden i alla fall lite rätt då det fiskas ganska mycket där även under april månad. Men i övrigt missar fiskestoppen helt det storskaliga kustnära sillfisket under vintern, och påverkar i princip bara det småskaliga kustfisket – som faktisk fiskar på lekande sill. Det vill säga samma fiske som regeringen och EU säger sig vilja värna, säger han.  

Fredningsperioder inte den effektivaste åtgärden

Inför ministerrådets kvotförhandlingar förra året stod det klart att frågan om fredningsperioder skulle komma upp. Därför begärde regeringen in nya kunskapsunderlag från Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Man ville bland annat ha svar på var, när och hur länge fredningsperioder behöver införas för att ”säkerställa en återhämtning av lekbiomassan”.

HaV skickade frågorna vidare till SLU Aqua, som konstaterade att ”om syftet är att skydda så stor del av populationen som möjligt under en begränsad tid på året” bör fredningsperioderna ”anpassas till tiden då fisken befinner sig i dessa områden [övervintringsområden, reds. anm.] och inte i grunda lekområden”. Störst effekt uppnås om ”området är stängt för fiske hela året” och de lokala bestånden inte sprider sig utanför området. (Källa: Beställning TAC Östersjön, korrigerande åtgärder för sill. SLU.aqua.2023.5.4-337)

Tidsbegränsade fredningsperioder är dock inte den bästa åtgärden för de krisande sillbestånden, skriver SLU Aqua. En säkrare åtgärd vore att ”minska den generella fiskeridödligheten, alltså att sänka fångstkvoterna.”

SLU: Stoppa trålfiske innanför 12 sjömil

Det storskaliga pelagiska trålfisket i centrala Östersjön är ett blandfiske som fångar både sill och skarpsill. Enligt SLU Aquas provtagningar domineras fångsterna i utsjön av skarpsill medan fångsterna innanför territorialgränsen (12 sjömil från kusten) har större andel sill. 

I underlaget till HaV avslutar SLU Aqua med att föreslå att hela kustområdet innanför 12 sjömil stängs för pelagiskt trålfiske under hela 2024 ”för att undvika att fiska i områden där sill/strömming övervintrar och ansamlas inför lek”. 

Ett mildare men ”sannolikt mindre effektivt förslag”, skriver SLU Aqua, är att begränsa trålfisket innanför 12 sjömil under årets första och sista kvartal (samt delar av andra kvartalet) ”när det största uttaget av pelagisk fisk sker”.

Regeringen informerades

Östersjöcentrums analyser av det senaste decenniets sillfiske i Östersjön överensstämmer väl med uppgifterna i det underlag som SLU Aquas lämnade till HaV. Båda visar att årets fredningsperioder i april-maj sannolikt inte gynnar varken sillen eller det småskaliga kustfisket. 

Denna vetenskapliga information förelåg inför de senaste kvotförhandlingarna i ministerrådet. Enligt Fredrik Palm, utredare på HaV:s fiskeregleringsenhet, gav HaV råd till regeringen i linje med SLU Aquas underlag. 

– Myndigheten förordade kraftigt reducerade kvoter för sill och strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken, med primärt fokus att bevara och upprätthålla ett småskaligt fiske och fiske för konsumtion, säger Fredrik Palm och fortsätter:

– I frågan om att införa en stopperiod visade våra underlag på behov att förlägga perioderna under flera månader för att ge önskad effekt och skydda både migrerande sill i anslutning till lekperiod och lekande sill i anslutning till lekområdena, säger Fredrik Palm.

Havet fungerar inte som förr

Henrik Svedäng beklagar att den svenska regeringen uppenbarligen inte lyssnade på sina expertmyndigheter inför kvotförhandlingarna i ministerrådet. Sverige motsatte sig kommissionens förslag om stoppat riktat sillfiske och stödde istället införandet av årets fredningsperioder.

– Att påstå eller antyda att tidsbegränsade lekfiskestopp är en adekvat metod för att bygga upp bestånden är antingen grundat på cynism eller okunskap. Det kanske låter bra, men saknar den stringens som en lyckad fiskeriförvaltning måste bygga på, säger Henrik Svedäng. 

Enligt honom är stoppat fiske det enda alternativet om de hotade sillbestånden ska ha en chans att återhämta sig.  

– Alla sillbestånd runt Sveriges kuster ät söndertrasade av för högt fisketryck under alldeles för lång tid. I vissa områden, som Bottniska viken, kan man även se förändrade näringsvävar sedan ett par decennier tillbaka, vilket också minskar beståndens storlek. Detta gör sammantaget att havet inte fungerar på samma sätt som förr. Vi borde inrikta oss på att bygga upp bestånden till tidigare nivåer, säger Henrik Svedäng.

Text: Henrik Hamrén