Karin Beate Nøsterud/norden.org, via Wikimedia Commons

Den allvarliga situationen för Östersjöns sill- och strömmingsbestånd väcker allt hårdare kritik mot industrifiskets utveckling och hur fångsterna hanteras. Det pelagiska trålfisket är ett blandfiske som fångar både sill och skarpsill. Många har svårt att förstå varför fisket på de hotade sillbestånden måste fortgå när merparten av fångsterna går till fiskmjöls- och oljeproduktion och blir djurfoder istället för livsmedel åt människor. 

I sammanhanget nämns ofta norska laxodlingar och deras koppling till fiskmjölsindustrin och industrifisket. 
Enligt Fiskbranschens riksförbund är det orättvist att peka ut det norska vattenbruket som indirekt delaktigt i utfiskningen av Östersjöns sillbestånd. Resonemanget bygger på en ”felaktig koppling mellan norsk laxodling och Östersjöfisket”, menar Fiskbranschen och hänvisar till en beställd kartläggning från forskningsinstitutet RISE. 

Rapporten slår fast att det foder som används i norska laxodlingar innehåller en mycket liten andel sill (4%). ”Därmed kan norsk laxodling inte sägas vara den huvudsakliga drivkraften bakom industrifisket i Östersjön”, konstaterar Fiskbranschens riksförbund.

Det är en sanning med modifikation. 

Saknas inte kopplingar

Norska laxodlare står inte och faller med sill.- och skarpsillsfisket i Östersjön. Laxarna matas med foder som tillverkas av många olika fiskarter från flera olika bestånd och havsområden. Dessutom är foderbranschen en stor global marknad. Fiskmjöl och olja exporteras över hela världen och till en mångd olika sektorer. Om laxodlingarna i Norge inte köpte fiskmjölet och oljan skulle någon annan göra det. 

Men det betyder inte att det helt saknas kopplingar mellan Östersjöns pelagiska fiske och norskt vattenbruk. 
Enligt RISE-rapporten behöver norsk laxindustri årligen runt två miljoner ton foder (torrvikt) för att producera cirka 1,5 miljoner ton lax (levande vikt).

Ungefär 25 procent av detta foder utgörs av fiskråvara – varav två tredjedelar kommer från riktat fiske på en mängd olika arter från många olika havsområden (främst anchoveta, blåvitling, tobis och menhaden). Resten av fiskråvaran utgörs av fiskhuvuden, fenor och övrigt fiskrens, så kallade sidoströmmar. 

Andelen sill i norskt laxfoder är mycket liten, mindre än 4 procent. Och endast 0,8 procent av denna sill kommer från riktat fiske på flera olika bestånd i flera olika havsområden. Det är alltså inom denna andel (0,8%) som svenskt industrifiske i Östersjön kan bidra till i norska laxodlingar. 

Mesta fiskmjölet säljs till Norge

Exakt hur mycket sill från Östersjön som ingår i det norska laxfodret är oklart. RISE-rapportens forskare fick ej tillgång till sådana data. Rapporten slår dock fast att merparten av det fiskmjöl och den fiskolja som produceras i Danmark säljs till Norges vattenbruk – som i sin tur domineras av av laxodling, men även har viss odling av regnbåge och andra matfidskar. 

RISE-rapporten visar vilka stora volymer det handlar om:

• Det går åt 100 kilo fiskråvara för att producera 20 kilo fiskmjöl och 5 kilo fiskolja. 
• År 2021 producerades totalt sett 45 000 ton fiskmjöl och 15 000 ton fiskolja av fiskråvara från Östersjön. Det inkluderar alla arter (huvudsakligen sill och skarpsill).
• Merparten (87 procent av fiskmjölet och 75 procent av fiskoljan) gick till foder inom vattenbruk. 
• Samma år levererade svenskt yrkesfiske drygt 41 000 ton sill/strömming från Östersjön till den danska fiskmjölsindustrin – vilket resulterade i ungefär 8 200 ton fiskmjöl och 2 000 ton fiskolja. 
• Den svenska leveransen av sill/strömming år 2021 motsvarade bara 5 procent (fiskmjöl) respektive 2 procent (fiskolja) av den danska fabrikens totala foderexport det året – eller 11 procent respektive 2 procent av fabrikens export till just Norge. 

Dansk foderproduktion central för svenskt fiske

Enligt RISE-rapporten styrs sill-/strömmingsbeståndens utveckling av EU:s fiskeripolitik och målsättningar, som i sin tur är ”helt oberoende av svensk konsumtion och norsk odling av lax”. Det är en ganska snäv slusats. Produktionen av fiskmjöl och fiskolja är en global jätteindustri i vilken sillen/strömmingen från Östersjön bara utgör en väldigt liten del. Ett stopp för industrifiske i Östersjön skulle inte få nämnvärd påverkan på varken den globala foderbranschen eller norska fiskodlares fodertillgång. Men i ett lite vidare perspektiv är fisket, foderindutrin och fiskodlingarna ändå sammankopplade eftersom de alla är delar i det socioekonomiska marknadssystem som omger exploateringen av havets fiskresurser. 

Och faktum kvarstår: den danska foderproduktionen och dess värdekedjor är fortfarande helt centrala för svenskt industrifiske. Merparten av fångsterna går till dansk produktion av fiskmjöl och olja – och merparten av mjölet och oljan går till norska fiskodlingar.

Text: Henrik Hamrén
 

Fotnot: Texten uppdaterades 2024-05-08 med förtydliganden om att det pelagiska industrifisket i Östersjön är ett blandfiske som fångar både sill och skarpsill.