Charles Berkow. Foto: Lisa Bergqvist

Det finns också en politisk verklighet. Där trycker olika intressegrupper på. Där finns olika syn på hur stora risker som ska tas med naturen och näringen. Där finns också olika syn på hur man ska väga omedelbara effekter mot effekter på lite längre sikt. De olika synsätten är inte alltid tydligt redovisade.

Dessutom finns ett regelverk att förhålla sig till. För att undvika att kortsiktiga ekonomiska hänsyn får allt för stort genomslag i beslut om fiskekvoter har EU tagit fram en flerårig förvaltningsplan för sill/strömming, torsk och skarpsill i Östersjön. I planen slås fast att förvaltningen ska baseras på försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen. Den ska vara förenlig med EUs havsmiljödirektiv, särskilt dess krav på lågt fisketryck och starka bestånd med bra åldersfördelning.

Enligt planen ska den maximalt hållbara avkastningen (MSY) – en beräkning av hur mycket man ska fiska för att få en så stor fångst som möjligt utan att utarma beståndet – anges i ett fångstspann mellan MSY F-lower (den lägsta gränsen) och MSY F-upper (den högsta gränsen). Internationella havsforskningsrådet (ICES) tar fram uppskattningar om dessa värden.

Dessvärre florerar en del missförstånd om regelverken som sätter krokben för förvaltningen.

En del tror att politikerna inte får besluta om fångstnivåer som är lägre än F-lower. Men det framgår tydligt av förvaltningsplanen att de får det.  

Ett annat missförstånd rör möjligheten att ta hänsyn till storleksfördelningen inom en art vid beslut om fiske. Den kraftiga minskningen av andelen stora strömmingar i Bottenviken kan bero på olika faktorer, till exempel utvecklingen för olika delbestånd. En del tror att det måste finnas så kallade tröskelvärden, som det står om i ett beslut om havsmiljödirektivet, för att kunna ta hänsyn till det. Men då har det inte läst vidare i beslutet, där det står att där dessa tröskelvärden saknas får man använda andra indikatorer. Exempel på sådana indikatorer kan vara att utvecklingen är negativ eller om fisketrycket är för högt.

Regelverken har sina brister, men också sina förtjänster. Det är synd om slarvig läsning av regelverken eller glömska leder till missförstånd om vilka åtgärder politikerna får ta för en bättre fiskeförvaltning.

Text: Charles Berkow, omvärldsanalytiker vid Östersjöcentrum

Läs mer

Dags för ekosystembaserad fiskeförvaltning