Baltic Breakfast: Våtmarker – bra till mycket men inte allt (samtidigt)
Våtmarker är i ropet just nu och lyfts fram som lösningen på allt från övergödning till klimatförändringar och minskad biologisk mångfald. Men våtmarker är ett brett begrepp och en och samma våtmark kan sällan fylla alla funktioner samtidigt, konstaterade forskarna vid senaste Baltic Breakfast. Återvätning av torrlagda våtmarker leder inte bara till minskade koldioxidutsläpp utan också till ökade utsläpp av metan, vilket gör att det inte nödvändigtvis är en bra klimatåtgärd.
Våtmarker är något som mänskligheten länge haft en hatkärlek till, berättar Peter Hambäck, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet. Före industrialiseringen var våtmarken ett väldigt viktigt habitat i lantbruket, men sedan växte efterfrågan på marken, bland annat för odling, och många våtmarker dikades ur.
– De senaste åren har det dock uppstått en ny förståelse för att vårmarker är positiva på flera olika sätt. Vi har insett att det kommer en mängd nyttor från de här ekosystemen, säger Peter Hambäck.
Flera viktiga funktioner
En av de saker som diskuteras mest är att våtmarker i många fall binder kol, och restaurering av torrlagda våtmarker föreslås därför som en åtgärd för att begränsa klimatförändringarna. Våtmarker saktar också ner flödet av näring, vilket kan minska övergödningen av Östersjön, och de gynnar många arter.
– Om vi tittar på rödlistan över hotade arter så är många av dessa direkt eller indirekt beroende av olika våtmarker. Det handlar inte bara om arter som lever i själva vattnet utan även om dem som lever runtom, som fladdermöss och andra, säger Peter Hambäck och tillägger att våtmarker ofta också är populära utflyktsmål för oss människor
Men, viktigt att förstå: våtmarker är olika.
– Vi får inte samma sak från alla våtmarker och vi kan inte få alla nyttor från en och samma våtmark. Så för att kunna maximera nyttan av våtmarker måste vi lyfta blicken lite och titta på hela landskapet. Och våtmarksrestaureringar tar tid. När man höjer vattennivån tar det lång tid för en torvmark att fungera som den gjorde innan den blev utdikad.
Våtmarker – ett vitt begrepp
Begreppet våtmark innefattar väldigt många olika saker vilket också kan förvirra debatten, påpekar Peter Hambäck. Store Mosse i Småland är ett exempel på en klassisk torvmosse som binder in mycket kol, och kanske är den typ av våtmark som är mest intressant i klimatbegränsningsdiskussionen, medan våtmarker som Hjälstaviken snarare är källor för metan.
Skillnaden mellan olika våtmarker beror till stor del av deras placering En mosse ligger ofta högt i landskapet, där det är lite vatten som rinner in, vilket ger en näringsfattig våtmark. En våtmark som Hjälstaviken påverkas i stället kraftigt av att näring kommer in från omkringliggande jordbruksmark eller skogsmark.
Det finns också stora skillnader när det gäller frekvensen för när en våtmark översvämmas. En hög frekvens gynnar vissa arter, samtidigt som andra missgynnas, och frekvensen påverkar också avgången av växthusgaser som koldioxid och metan.
– Det gör att när man vill gynna en våtmark som naturvårdsåtgärd då man ofta vill ha en fluktuation i vattnet, kan det vara bra för många arter, men det kan också göra att det blir mindre bra för utsläppen av metan, säger Peter Hambäck.
En annan typ av våtmark är fosfordammar, som byggs för att fånga upp fosfor från jordbruket. För att fungera optimalt som fosforfälla ska de vara ganska små och grunda. De har mycket hög produktivitet som ett resultat av all fosfor, men är mindre intressanta ur ett biologisk mångfald-perspektiv.
Maximerad nytta kan ge taskig kompromiss
En sak som ofta diskuteras är hur man ska utforma våtmarker för att få maximal nytta av dem.
– Vi tror att det kan vara fel väg att gå, för då kan man få en taskig kompromiss så att det inte funkar för något i stället. Det kan vara bättre att fokusera på den faktor som man vill få ut av våtmarken, säger Peter Hambäck som förordar att man lyfter blicken och ser på hela landskapet.
– Vi ska naturligtvis placera våtmarkerna på rätt plats.
I ropet just nu är att återväta, återställa våtmarker, vilket kan göras genom att plugga igen något av de diken som finns. Det är dock viktigt att komma ihåg att denna återställning tar lång tid och också kan få oönskade konsekvenser. I och med utdikningen har vattennivån sänkts och nedbrytningsprocesserna tagit fart, vilket leder till en ackumulering av fritt fosfor och fritt kväve.
– När vi sedan höjer vattennivån så kommer allt det här att rinna ur och ge en massa näring till sjöar och andra vattendrag som ligger nedströms. Så det har föreslagits att man ska göra det här mer långsamt för att få en anpassning. Att få en mosse att fungera som den gjorde innan utdikningen kan ta 50 år, konstaterar Peter Hambäck.
Kolsänka eller kolkälla?
David Bastviken, docent vid TEMA Miljö, Linköpings universitet, forskar om upptag och utsläpp av växthusgaser från våtmarker. Han berättar att våtmarker tar upp kol från atmosfären genom växternas fotosyntes, men när växterna bryts ner återgår en del av det kolet till atmosfären. Sammantaget sker ändå oftast ett nettoupptag – våtmarken är i det avseendet en kolsänka.
– Det är otvetydigt så att våtmarker lagrar mycket kol, det ser vi bevis på i de torvmarker vi hittar i norra Europa. Men det här sker över lång tid, säger David Bastviken.
När våtmarker dikas ut, vilket skett i Sverige i stor omfattning (enligt en skattning finns mellan 1 och 2 miljoner hektar dikad skogsmark och omkring 6 miljoner hektar torvmark totalt) bryts organiskt material ner i högre utsträckning och koldioxid avges från marken.
Men en del av kolet bryts ner också i våtmarken och då till den kraftfulla växthusgasen metan under syrefria förhållanden, vilket gör våtmarkerna till den största naturliga källan till metan på planeten.
När det gäller växthusgasflöden är det samtidigt stor skillnad mellan olika våtmarker. En stor forskningsöversikt har visat att våtmarker av högmossetypen släpper ut betydligt mindre metan än de mer frodiga typerna av våtmarker.
– Om man ska kartlägga flöden från våtmarker så måste man hålla koll på olika typer av våtmarker och det är komplicerat på många sätt, berättar David Bastviken. Vi har problem att skatta metanutsläpp från våtmarker för att vi har svårt att veta exakt hur stora ytor vi har av olika typer.
Kolbalans för våtmarker
Degerö Stormyr är Sveriges förmodligen mest välstuderade myr. I genomsnitt tar den upp 58 gram kol i form av koldioxid per kvadratmeter och år, berättar David Bastviken. 11 gram kommer tillbaka till atmosfären i form av metan, 12 gram går ut med bäcken från myren och ungefär 35 gram fastnar i myren. Från ett rent kolperspektiv är myren alltså en kolsänka som tar upp kol varje år. Tar man hänsyn till att olika växthusgaser är olika kraftfulla blir bilden dock en annan. Omräknat till koldioxidekvivalenter avger myren 300 koldioxidekvivalenter per år, beräknat på ett 100-årsperspektiv och med omvandlingsfaktor 28.
– Det här innebär att den här myren är en kolsänka, men den är en stor källa för koldioxidekvivalenter samtidigt, säger David Bastviken och tillägger att detsamma gäller de flesta våtmarker.
En del personer hävdar då att metanutsläppen från våtmarker är en del av den förindustriella balansen, de är resultatet av gamla utsläpp som inte drivit på klimatförändringen.
– Men andra säger då: vänta nu, vi är i ett läge som är dramatiskt där varje utsläpp räknas. Vi kan inte addera ytterligare metanutsläpp, även om de var naturliga från början, förklarar David Bastviken.
Upptaget och utsläppen av växthusgaser i våtmarker kan också påverkas av klimatet och förändringar när det gäller till exempel temperatur och nederbörd.
– Det där oroar. Vi vill ju inte att utsläppen av till exempel metan ska öka när klimatet förändras. Då får vi stora problem globalt.
Lustgas – också en viktig växthusgas
En annan växthusgas som inte bör glömmas bort är lustgas, N2O. David Bastviken visar en studie av skogbevuxen dikad torvmark i Skogaryd utanför Vänersborg.
– Om man tar hänsyn till skogsbruk så går det ungefär jämt upp på kolsidan över en längre tidsperiod. Men lustgasutsläppen gör att området blir en stor källa till koldioxidekvivalenter. Så i vissa fall då kan lustgasutsläppen vara viktiga för totalbilden. Och här har vi också väldigt ont om kunskap. Det är få studier där vi har en detaljerad bild över alla tre växthusgaserna.
Effekten av återvätning av våtmarker
Hur effektivt är det då för klimatet att återväta våtmarker? Det minskar utsläppen av koldioxid, eftersom den snabba nedbrytningen av torven bromsas, och en del av lustgasutsläppen från gammal torv stoppas.
– Och det är ett ganska snabbt stopp så det är ju bra. Samtidigt så ökar man då utsläppen av metan ganska snabbt också, vilket är mindre bra, säger David Bastviken.
Återvätning gör också att en ny torvbildning kan komma igång, men detta är en långsam process som inte ger effekt de närmaste decennierna.
Enligt en global forskningsöversikt infinner sig ett optimum när det gäller kolbalansen under olika vattenförhållanden, då vattennivån är omkring 10 cm under markytan. Där tycks man kunna förhindra stora metanutsläpp och samtidigt ha så god inbindning som möjligt av koldioxid.
– Det här är ju väldigt svårt att hålla stabilt i naturmiljö, så det kommer att fluktuera, men någonstans här bör man vara. Det innebär att öppna vattenytor kanske inte är optimala för den här balansen, medan andra typer av våtmarker kan funka bättre, säger David Bastviken.
En annan översikt som sammanställt studier av vad som hänt efter återvätning av våtmarker när det gäller koldioxid, metan och lustgas visar en stor spridning av resultaten.
– Det är långt ifrån en solklar bild av vad som händer. Resultatet av återvätning kan variera. Lokala förhållanden är viktiga och vi lider av en stor databrist och av en stor brist på uppföljningsarbete.
När det gäller att bromsa klimatförändringarna bör man alltså inte se restaurering av våtmarkerna som den främsta åtgärden, menar David Bastviken.
– Det är jätteviktigt att värna våtmarker. De har otroligt viktiga funktioner i landskapet för biologisk mångfald, vattenbalanser, näringsretention med mera. På växthusgassidan så är det solklart så att de tar upp kol. Men balansen mellan koldioxid, metan och lustgas är ju kritisk för vilken klimateffekt våtmarkerna har och där lider vi av en stor databrist. Därför kan vi inte lägga alla klimatåtgärder i samma korg. Vi måste göra en massa andra klimatåtgärder också.
Text: Lisa Bergqvist
Se hela seminariet:
Senast uppdaterad: 9 juni 2023
Sidansvarig: Östersjöcentrum