Foto: Bengt Olsson/Mostphotos

– Förvaltningsplanen för Östersjön behöver förstärkas, inte försvagas. Fiskbeståndens negativa utveckling visar att planen behöver bli mer bevarandeorienterad, inte mindre, säger Charles Berkow, policyanalytiker vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Kommissionens förslag att stryka paragraf 4.6 ur Östersjöns fleråriga förvaltningsplan (MAP) skickades till Europaparlamentet och rådet för beslut under onsdagen. Kommissionen hävdar att den så kallade ”femprocentsregeln” i paragraf 4.6 inte överensstämmer med vissa andra regler i MAP:en, och att detta skapar oreda kring vad som gäller när de årliga fiskekvoterna ska beslutas. Vidare hänvisar kommissionen till att femprocentsregeln i vissa fall kan få ”allvarliga socioekonomiska konsekvenser”.  

– De följer en krumbuktartad logik och målar upp en konflikt som inte finns, antingen för att de inte har förstått regelverkets uppbyggnad eller för att de inte vill acceptera dess konsekvenser, säger Charles Berkow. 

Ökad risk att bestånden kraschar

Paragraf 4.6 och ”femprocentsregeln” i MAP:en säger följande: 

”Fiskemöjligheterna ska under alla omständigheter fastställas på ett sådant sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5% sannolikhet för att lekbeståndets biomassa understiger Blim.”

Dess syfte är att förhindra att fiskbestånd kollapsar. Om beståndets lekbiomassa (mängden lekmogen fisk) blir så liten att den hamnar under gränsvärdet Blim hämmas beståndets reproduktionsförmåga och beståndet riskerar kollaps. 

Internationella havsforskningsrådet (ICES) uppskattar varje år sannolikheten för att olika fiskbestånd kommer att falla under Blim nästa år. Om sannolikheten bedöms vara högre än 5% måste fisketrycket sänkas eller helt stoppas, i enlighet med MAP:en. 

Charles Berkow liknar paragraf 4.6 vid säkerhetsbältet i en bil:

– Om du tar bort säkerhetsbältet i din bil ökar risken för att du skadas om du krockar. Att ta bort paragraf 4.6 ur förvaltningsplanen ökar risken för att fiskbestånden kraschar, säger han.

Tre bestånd har kollapsat – ytterligare två är på väg

De senaste årens utveckling i Östersjön visar att riskerna redan är mycket höga. Tre av Östersjöns sju förvaltade fiskbestånd har kollapsat: den vårlekande västra sillen, den västra torsken och den östra torsken. Ytterligare två bestånd – sill/strömming i centrala Östersjön och i Bottniska viken – står i dag vid kanten till kollaps.  

I centrala Östersjön är sillens/strömmingens lekbiomassa under Blim. I Bottniska viken har antalet strömmingar halverats under det senaste decenniet, från runt 60 miljarder individer till dagens drygt 30 miljarder individer, och beståndet uppskattas ligga kring Blim. 

Kommissionen ville stoppa sillfisket 

Tidigare i år föreslog kommissionen att allt riktat sillfiske i centrala Östersjön och Bottniska viken skulle stoppas nästa år – och hänvisade till just paragraf 4.6. Sannolikheten för att beståndens lekbiomassor skulle falla under Blim var för höga för att tillåta fortsatt fiske. ICES beräkningar visade att bestånden är i så dåligt skick att inte ens nollkvoter – alltså inget fiske alls – skulle räcka för att uppfylla femprocentsregeln.

EU:s fiskeministrar ville dock annorlunda och beslutade om fortsatt sillfiske nästa år: 40 368 ton i centrala Östersjön och 55 000 ton i Bottniska viken. Dessutom ökades kvoten för skarpsill jämfört med innevarande år. 

Beslutet fick stark kritik från politiker, miljöorganisationer, forskare och kustfiskare längs Sveriges ostkust. Miljöpartiet anmälde ministerrådet och den svenska regeringen till EU-domstolen och menade att beslutet stred mot EU:s egna fiskelagar – närmare bestämt paragraf 4.6 i MAP:en; en bedömning som delades av miljörörelsen. 

– Istället för att flytta dessa båda hotade bestånd bort från kollapsens brant lät man dem vara kvar där. Och nu vill istället man ta bort den regel som faktiskt krävde att de skulle flyttas, säger Charles Berkow. 

Först föreslog kommissionen att sillfisket skulle stoppas. Nu vill man att regeln som skulle ha stoppat sillfisket tas bort. Hur ska man förstå det?

– Det är uppenbart att man har gett efter för påtryckningar från medlemsstaterna och fiskeindustrin. Staterna har tidigare uttryckt att de vill att MAP:en ändras. I förslaget hänvisar kommissionen också till att ”intressenter” i den rådgivande nämnden BSAC och den regionala gruppen BaltFish oroas över femprocentsregelns socioekonomiska konsekvenser. Med ”intressenter” menar man ministrar i olika medlemsstater och folk från fiskeindustrin, säger Charles Berkow.  

”Maktspelet blir tydligare”

Kommissionens förslag visar att fiskeriförvaltningen är beredd att ta stora risker för att tillfredsställa fiskeindustrins behov, anser Henrik Svedäng, fiskeforskare på Stockholms universitets Östersjöcentrum.

– Samtidigt blir maktspelet tydligare. Och på sätt och vis är det en bra konsumentupplysning för väljarna. När dagens politiker ställs mot sina egna paragrafer, som kan förhindra det de vill åstadkomma, så tar de helt enkelt bort dem. Tydligare kan det knappast bli, säger han. 

I dagsläget är det framför allt sill- och strömmingsbestånden som står i skottlinjen, menar Henrik Svedäng. 

– För fiskenäringen har skarpsillen i centrala Östersjön blivit ännu viktigare nu när sillen har fiskats ned så mycket. Eftersom båda arterna fiskas samtidigt riskerar sillen att bli en så kallad ”choke species” för skarpsillsfisket. Om man inte får fånga sill blir det svårare att fånga skarpsill. Det vill man uppenbarligen undvika. Samtidigt var det en svaghet redan i kommissionens förslag att tillåta en omfattande bifångstkvot för sill, säger han.    

”Parlamentet brukar värna sin makt”

Kommissionens förslag om att stryka paragraf 4.6 ur MAP:en ligger nu på EU-parlamentets och ministerrådets bord för beslut. Samtidigt har kommissionen också lagt ut en allmän förfrågan om synpunkter. 

Enligt Charles Berkow hänger allt på hur parlamentet kommer att resonera – om inte kommissionen tänker efter en gång till och drar tillbaka sitt förslag.

– Det ska bli intressant att se hur parlamentarikerna kommer att hantera det här. Å ena sidan brukar de värna om sin makt. De tog ju till exempel strid för att vara medbestämmande när MAP:en en gång beslutades. Frågan är om de kan acceptera att man nu urholkar det regelverk som de själva varit med om att ta fram, säger han.

Text: Henrik Hamrén