– Eftersom jag valde mellan att plugga marinbiologi och miljövetenskap var det extra kul att jag kunde göra mitt masterarbete inom forskningsprojektet Levande vikar, och få en marin koppling till mitt projekt, säger Miranda. 

Miranda undersökte om vassklippning i grunda skärgårdsvikar kan ha någon effekt på hur mycket kol som lagras i botten.

– Det finns många grunda kustområden som visat sig kunna lagra stora mängder kol, och därmed motverka den pågående klimatförändringen, berättar Miranda. Ostörda mangrove-skogar och ålgräsängar är några exempel på ekosystem som lagrar betydligt mer kol än skogar på land, och ofta över mycket lång tid. Men det är fortfarande ganska okänt hur mycket kol den vanliga vassen kan lagra nere i botten med sina rötter ner i sedimentet, och om lagringsförmågan påverkas av att vassen klipps.

Miranda Nilssons examensarbete var en del av det omfattande forskningsprojektet Levande Vikar. Foto: Privat.

Klippa eller inte?

För Miranda innebar mastersarbetet långa dagar på laboratoriet, där hon jämförde mängden kol i prover av bottensediment tagna före och efter vassklippning, och också i oklippta områden för att ha något att jämföra med och kunna utesluta säsongsskillnader. Totalt undersöktes åtta vikar och 216 sedimentprover.

 – Jag tyckte att det var ett roligt arbete eftersom resultaten kommer att kunna användas i den konkreta vardagen för många människor som funderar över om de ska ta bort vassen i sina vikar. Bör man klippa vass eller ej med tanke på klimatet? Hela forskningsprojektet Levande vikar är väldigt intressant, och det känns bra att få ha varit med på ett litet hörn.

Mirandas resultat visar att vassen lagrar mycket kol i botten, och att den förmågan verkar påverkas om man klipper vassen, särskilt i väl skyddade vikar. Undersökningarna fortsätter dock inom projektet, och slutgiltiga resultat kommer först om något år.

Hav, miljö och klimat

Som uppvuxen på Rindö i skärgården med ett stort intresse för natur så blev det marinbiologi på gymnasiet, och sedan kandidatprogrammet i miljövetenskap med inriktning biologi på Institutionen för miljövetenskap. Därefter fortsatte Miranda med masterprogrammet i miljövetenskap med inriktning på atmosfär, biogeokemi och klimat och genomförde sitt examensarbete inom forskningsprojektet Levande vikar.

– Det var ett nöje att handleda Miranda. Hon var nyfiken, strukturerad och motiverad i sitt arbete, säger handledaren Åsa Nilsson Austin. Det var också ett givande samarbete med Institutionen för miljövetenskap, där Miranda gjorde sina sedimentanalyser och också fick handledning av Marcus Sundbom, som har en bakgrund inom biogeokemi.

Idag arbetar Miranda Nilsson bland annat med statusbedömningar av olika sjöar. Foto: Privat.

Fast jobb som miljökonsult

Nu har Miranda börjat arbeta med miljöövervakning som miljökonsult, provtagare och fartygsbefäl på företaget Calluna.

 – Vi tar vattenprover av olika slag, allt från recipientkontroll i skärgård och sjöar till dricksvattenprovtagning och annan utredande verksamhet. Jag har även arbetat med statusbedömningar för olika sjöar och skrivit en del rapporter. Jag trivs väldigt bra, att få vara ute i fält och arbeta är en skön kontrast till allt studerande som varit de senaste åren. Även om jag redan nu kan känna att jag saknar att använda hjärnan på det sättet som krävs i forskningssammanhang, avslutar Miranda.
 

Text: Annika Tidlund