Ett tiotal personer finns på plats på och omkring bron över sundet som förbinder Långbroviken med Solöfjärden utanför. Det behövs både kranbil, grävskopa och trästöttor för att sänka ner den fyra meter långa och två meter höga plåten och förankra den i öppningen mellan vik och fjärd.

Målet är den nya artificiella mynningströskeln ska upprätthålla ett högre vattenstånd inne viken och minska vattenutbytet –  en helt ny åtgärd som förhoppningsvis minskar erosionen och leder till bättre vattenkvalitet i viken.

– Vi undersöker om vattnet i viken blir mindre grumligt om man bibehåller ett högre vattenstånd i viken och minskar vattenutbytet. Så vitt vi vet har det här inte testats tidigare, berättar Linda Kumblad, systemekolog och en av forskarna i projektet Levande vikar, som drivs av Stockholms universitets Östersjöcentrum tillsammans med stiftelsen BalticWaters.

Långbroviken är en liten vik, som mest tre meter djup. Foto: Lisa Bergqvist

Liten vik – stort mysterium

Inom projektet Levande vikar genomförs olika åtgärder i fyra övergödda havsvikar längs Östersjökusten för att återskapa god vattenkvalitet, men Långbroviken i Stockholms skärgård var länge något av ett mysterium för forskarna. 

Den lilla och grunda viken – som mest är den tre meter djup – är nämligen väldigt grumlig och har relativt höga halter av näringsämnen, trots att det inte finns någon given källa till näring och partiklar. Grumligheten gör det svårt för solljuset att tränga ner, vilket gör att vegetationen inte trivs och därmed trivs inte heller fisk och andra djur.

Genom att begränsa vattenutbytet genom sundet hoppas forskarna kunna förbättra vattenkvaliteten i Långbroviken. Foto: Lisa Bergqvist

I tre år har forskarna följt vattenkvaliteten, vegetationen och förekomsten av fisk i Långbroviken. Kontinuerligt har de också tagit prover i tillrinnande vattendrag och i fjärden utanför.

– Näringen kommer inte huvudsakligen från avrinningsområdet, som den brukar göra i sådana här miljöer. I vattendragen är näringshalterna låga och det finns inte så många fastigheter vid viken, säger Linda Kumblad. Även i fjärden utanför är vattnet bättre.

Forskarna har också undersökt om övergödningen och grumligheten kan bero på näring som lagrats på botten tidigare och som läcker tillbaka till vattnet (så kallad internbelastning), men det tycktes inte heller vara fallet.

– Till slut började vi fundera på om det kan vara så att vattenutbytet i sig orsakar grumligheten, berättar forskaren Emil Rydin, samtidigt som han följer den stora plåten med blicken där den förs ut över vattnet av kranbilen.

– Intuitivt tänker man att om man har dålig vattenkvalitet så måste det vara bättre att öka vattenutbytet med fjärden utanför. Men det kan vara så att vattenutbytet i sig skapar rörelser i vattnet, som eroderar upp leror och sediment som finns i grunda områden i viken, och att det sedan grumlar och övergöder vattnet.

Den fyra meter långa och två meter höga plåten blir en artificiell mynningströskel som upprätthåller ett högre vattenstånd inne i viken. Foto: Lisa Bergqvist

Muddringar för att kompensera för landhöjning

Den pågående landhöjningen, i kombination med att allt fler människor skaffar större och mer djupgående båtar har gjort att det svårare att komma in med båt i många vikar i skärgården som tidigare var tillgängliga. För att kompensera för detta, och öppna upp vikarna igen, är det vanligt att genomföra muddringar eller till och med sprängningar.

Sådana åtgärder ökar vattenutbytet, men kan också orsaka erosion och på vissa ställen bidra till försämrad vattenkvalitet, tror Emil Rydin.

– Vi får kanske tänka till två gånger innan vi muddrar de här trånga passagerna. För på ställen där det finns leror med mycket näring, som kan erodera, kan det leda till grumling och försämrad vattenkvalitet.

Snabb effekt kan väntas

Efter ett par timmars arbete, och en hel knackande och inpassande, är plåten på plats i sundet. Fram till midsommar, som längst, ska den nu sitta där och minimera vattenutbytet – ett utskuret hål i plåten gör att fiskar kan simma in och ut när det är högvatten. Den tiden bör räcka för att se om grumligheten i vattnet minskar, menar forskarna.

– Om det fungerar som vi tror så borde vattnets grumlighet ha klingat av på någon månad. Sedan kan följdeffekterna ta längre tid, till exempel att vegetationen förbättras, säger Emil Rydin.

Forskarna Linda Kumblad och Emil Rydin framför den färdigmonterade artificiella tröskeln. Foto: Lisa Bergqvist

Om åtgärden fungerar bra ska forskarna sedan försöka hitta en annan, mer permanent lösning i Långbroviken. 

– Då måste vi hitta en lösning som gör att vattennivån kan hållas uppe och vattenutbytet hållas nere så att grumlingen minskar, samtidigt som det är möjligt att passera in och ut i viken med båt, säger Linda Kumblad.

Text: Lisa Bergqvist