– Förutsättningarna ser givetvis olika ut för olika hästgårdar. Men totalt sett finns det många hästar och hästgårdar i Sverige och utifrån våra resultat drar vi slutsatsen att hästnäringen borde inkluderas i de beräkningar som görs över den totala näringsbelastningen till sjöar och till Östersjön, säger Linda Kumblad, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och huvudförfattare till studien.

I studien, som finansieras via BalticWaters och Formas, undersöks näringstillförseln från fem hästgårdar i olika områden i Ekerö kommun, som ligger cirka en mil från centrala Stockholm. Ekerö har 29 000 invånare och är en av Sveriges mest hästtäta kommuner med drygt 2 000 hästar fördelade på omkring 130 olika gårdar.

– Det är framför allt i den typen av stadsnära områden som hästgårdar kan ha en ganska stor påverkan på näringsbelastningen. Där är det ofta ont om mark och det kan leda till att många hästar hålls på en relativt liten yta, säger Linda Kumblad.

Även om näringsbelastningen från de olika gårdarna varierade kunde forskarna konstatera ett generellt samband mellan förekomst av hästgårdar och förhöjda näringshalter i dikesvattnet i de områden som undersöktes.

– I de områden vi undersökte, där det finns omfattande hästverksamhet, bidrog hästgårdarna med ungefär 30-40 procent av den totala fosforbelastningen och 20-45 procent av kvävebelastningen, säger Linda Kumblad.

Monika Hammer, Södertörns högskola, och Linda Kumblad, Stockholms universitets Östersjöcentrum vid en av provtagningarna som studien bygger på. Foto: Lisa Bergqvist

Åtgärder kan minska läckagerisken

Forskarna kunde identifiera en rad faktorer som ökar riskerna för näringsutsläpp – och även ge tips på åtgärder som kan minska riskerna:

• Mocka hagarna regelbundet. Om gödsel lämnas kvar i hagarna ökar risken för näringsläckage till närliggande diken, särskilt om det regnar och marken blir blöt, vilket gör att näringen lättare transporteras vidare till sjöar och hav.
• Hantera och lagra gödsel på rätt sätt. Det är viktigt att gödsel från hagar och stall lagras på gödselplattor eller i containrar, så att den effektivt kan återcirkuleras till växtodling.
• Undvik att hagarna blir allt för upptrampade. Att försöka ha färre hästar per ytenhet och möjlighet att låta hagar vila emellanåt gör att markens växttäcke håller bättre, vilket i sin tur ökar markens förmåga att fånga upp näringen. Foderplatser och ingångar till hagar är särskilt utsatta markområden, som kan behöva stabiliseras och dräneras.
• Närheten till hav/sjö eller vattendrag. För hästgårdar som ligger nära en sjö, kusten eller vid vattendrag är det särskilt viktigt att vidta åtgärder för att minimera näringsförlusterna.

– Risken för läckage ökar om det till exempel går diken genom eller nära hagarna, eller om hästgården ligger nära en sjö eller nära havet. Men om gården ligger mitt i en skog eller på en slätt, har den förmodligen liten påverkan på näringstillförseln till havet, säger Linda Kumblad.

När hagarna är upptrampade minskar markens förmåga att binda näring och risken för läckage ökar. Foto: Helena Aronsson/Sveriges lantbruksuniversitet

En av slutsatserna som hon och de andra forskarna drar i sin studie är att även små förändringar kan få stora positiva effekter när det gäller att minska näringstillförseln på lokal nivå. De menar också att det är viktigt att se till de lokala förutsättningarna, både vad gäller behov av åtgärder och vilka åtgärder som är lämpliga för respektive hage eller hästgård.

– Jag förstår att det kan vara svårt för den enskilda gårdsägaren att till exempel utöka markarealen och skaffa större hagar, särskilt i stadsnära områden där det kan vara svårt och dyrt med ny mark. Men om man lyckas minska hästtätheten något, så att hagarna inte blir allt för upptrampade, och samtidigt inte låter gödsel ligga kvar i hagarna, så har man kommit långt, säger hon.

Även om det inte går att hitta extra utrymme och minska hästtätheten finns det ändå saker man kan göra, till exempel förstärka markunderlaget och mocka särskilt noga vid ingångar och foderplatser.

Viktigt att hitta ett system för gödselhantering

En annan viktig faktor är att hantera och lagra den gödsel som hästarna producerar på ett säkert sätt – och i bästa fall återcirkulera den som gödningsmedel i växtodling.

Förr i tiden hade hästhållningen en starkare koppling till lantbruket. Gårdar som höll hästar odlade även grödor och kunde sprida hästarnas gödsel på sina åkrar.

Dagens stadsnära hästverksamheter ser ofta annorlunda ut. Det är till stor del separata inackorderingsstall för privathästar och ridskolor utan direkt koppling till lantbruk. Detta innebär ofta att hästarnas foder behöver köpas in från andra områden.

– De hästgårdar vi undersökte hade visserligen bra gödselplattor vid stallen eller containrar för förvaring. Men det kan vara både dyrt och svårt att bli av med all sin gödsel, vilket kan öka risken för att det blir liggande kvar i hagarna, säger Linda Kumblad.

Enligt henne vore det bra om hästhållarna kunde få avsättning för sin gödsel, vilket skulle skapa incitament för bättre hantering och återcirkulering.

– Gödsel är trots allt en värdefull resurs som man borde kunna utveckla system för att utnyttja bättre. Det skulle sannolikt gynna miljön och samtidigt minska behovet av att importera konstgödsel, säger Linda Kumblad.  

Kombinerade analysmetoder bakom studien

Att ta fram uppskattningar av hur olika näringskällor bidrar till näringstransporten från ett specifikt område är både resurskrävande och komplext. Därför är det i dagsläget ont om den typ av mätningar som forskarna gjort.

På Ekerö, liksom på många andra ställen, finns det en rad andra källor som också har stor påverkan på näringsbelastningen, som till exempel jordbruk och invånarnas avlopp. För att kunna uppskatta hur mycket av näringen som kommer från just hästgårdar krävdes en kombination av olika metoder.
Forskarna mätte näringshalter på olika ställen kring hästgårdarna; jordprover i marken och vattenprover i diken uppströms, vid gårdarna och nedströms. Mätningarna kombinerades med detaljerade beräkningar av vilken belastning avlopp, jordbruk, skogsmark och andra former av markanvändning normalt ger.

– Sedan utvecklade vi en vattenflödesmodell för de olika områdena för att kunna beräkna hur mycket näring som transporteras från dessa områden ner till Mälaren och vidare ut till Östersjön, säger Linda Kumblad.

I Sverige finns omkring 350 000 hästar och många av dem hålls i stadsnära miljöer, vilket innebär en ökad risk för näringsläckage. Foto: Linda Kumblad

Tillförlitliga totalberäkningar saknas

Övergödning är sedan länge ett av Östersjöns största miljöproblem. Tillförseln av näring från land och luft mäts både nationellt och regionalt. Sverige är fortfarande långt ifrån att uppnå det nationella miljömålet ”Ingen övergödning” – och har även en bra bit kvar till att nå målen i EU:s vattendirektiv och Helcoms Baltic Sea Action Plan.

De i särklass största landbaserade utsläppskällorna till Östersjön är jordbruk och avlopp. Mycket har gjorts – och görs– för att minska dessa utsläpp. Men det räcker inte. Om övergödningen i havet ska minska måste åtgärdsarbetet ske brett och även innefatta mindre näringskällor. Inte minst eftersom dessa kan ha stora negativa effekter på övergödningen lokalt.

Det är ännu oklart hur mycket just hästnäringen bidrar till den totala näringsbelastningen till Östersjön. Några tillförlitliga sådana beräkningar har ännu inte gjorts, vilket är synd, menar Linda Kumblad. 

– Våra resultat visar att hästhållning kan ha en relativt stor lokal betydelse för näringsbelastningen, särskilt om gårdarna ligger stadsnära och i närheten av vatten, säger hon.

Drygt två tredjedelar av Sveriges totalt cirka 350 000 hästar hålls i just stadsnära miljöer – vilket talar för att den totala påverkan sannolikt inte är negligerbar.

Än så länge inkluderas näringsutsläppen från hästnäringen inte som en potentiell källa i de beräkningar som styr Östersjöländernas övergripande åtgärdsarbete mot övergödning.

– Om de inkluderades hade det troligen blivit lättare att föreslå och vidta åtgärder. Men redan idag görs en del åtgärder på hästgårdar, vilket är jättebra, och det går att söka LOVA-bidrag hos sin länsstyrelse för delar av åtgärdskostnaderna. Som regelverket ser ut i dagsläget kan LOVA-bidrag dock inte ges till företag eller enskilda privatpersoner, vilket troligen bidrar till att en del åtgärder inte blir av.
 

Text: Henrik Hamrén

Läs mer

Studie: Managing multi-functional peri-urban landscapes: Impacts of horse-keeping on water quality