Nu är det här – det nya året. Med sträng vinterskrud, åtminstone här i Stockholm. Den långa perioden av knarrig snö och isbelagda havsvikar ger tyvärr bränsle åt diskussionen om att klimatförändringen inte finns. Trots att 2023 var det varmaste året någonsin, vilket figurerar i många olika årskrönikor. 

Klimatfrågan tas absolut upp i framtidsspaningarna, men havens roll kommer bara med då och då. Havens möjligheter att binda kol har långsamt tagit sig in i samhällsdebatten, vilket bland annat märktes under det senaste internationella klimattoppmötet, COP28 då återigen en särskild havspaviljong hade inrättats. Men fortfarande är inte havens kolbindande förmåga en del av de nationella klimaträkenskaperna. Här i Sverige föreslog en, av regeringen tillsatt, utredning om en framtida klimatstrategi att detta skulle utredas, vilket är bra. I samband med presentationen av regeringens klimathandlingsplan i slutet av 2023 nämndes att fiskets nuvarande undantag från pris på koldioxidutsläpp bör upphöra, vilket vore bra av flera anledningar.

Det ser ut att bli en havsproposition i år. Denna har ju varit på tapeten allt sedan miljömålsberedningens betänkande ”Havet och människan” 2020 så detta ser vi fram emot. Samtidigt nås vi i början på året av nyheten att Norge, som första land, kommer att öppna för mineralutvinning i djuphavet. Beslutet har mött hård kritik från forskare. Åtgärden motiveras av klimatskäl och kan komma att bereda väg för mineralutvinning till havs.

Strandskyddet åter uppe

Andra policyfrågor på hemmaplan som det rör sig i är strandskydd. En svensk proposition väntar runt hörnet som med all sannolikhet kommer föreslå lättnader av skyddet. I så fall får vi hoppas att proppen inte inkluderar grunda, vågskyddade havsområden där skyddet snarare borde stärkas. Ett annat pågående arbete är med att uppfylla målet om 30 procent marint skydd och 10 procent strikt skydd till 2030. Förslag på såväl områden som vad skyddet innebär kommer behöva presenteras under året.

Överlag är det dock ont om svenska politiska initiativ på havsmiljöområdet. De tunga omvärldsfrågorna – pågående krig, höjda mat- och energipriser, osv – dominerar förstås samhällsdebatten och gör det svårare att bedriva offensiv miljöpolitik.

Miljöpolitiken tappar tempo

Detta märks även på EU-nivå. Resurser omfördelas. Ett exempel är att Tyskland beslöt att fortsätta subventionera bränslen till jordbruket och istället ta bort anslag till marint skydd. Ett annat är att EU-kommissionens förslag om att skärpa lagstiftningen kring kväveutsläpp från större djurgårdar, stötte på hårt motstånd t o m i miljöutskottet i Europaparlamentet. På kemikalieområdet har den efterlängtade revideringen av REACH lagts på is och EU-kommissionens förslag om att minska biocidanvändningen i Europa dödades i parlamentet.

Under 2024 kommer två viktiga händelser att dominera EU; valet till Europaparlamentet, EP, i början av juni och tillsättandet av en ny EU-kommission. Valen av nya parlamentariker sker vid lite olika datum i medlemsländerna, för Sveriges och Finlands del den nionde juni. Givet de politiska vindarna i många länder är det troligt att de konservativa krafterna i EP förstärks, vilket riskerar att försvåra miljöarbetet. Det är tyvärr också risk för att en ny kommission inte blir lika intresserad av miljöfrågor som den nuvarande, vilken allmänt har bedömts som den mest engagerade inom detta område genom tiderna.

Nytt avloppsdirektiv kan ros i hamn

Dessa händelser påverkar också möjligheterna att lägga fram förslag på ny eller reviderad lagstiftning under 2024. Nya initiativ har i praktiken redan upphört och fokus är på att ro pågående processer i hamn. Både det förra ordförandeskapet (Spanien) och det nuvarande (Belgien) har fokuserat på ett fåtal pågående miljölagförändringar som man vill få avslutat innan valen till EP sker.

För havens del är det till exempel viktigt vad som slutligen bestäms rörande avloppsdirektivet där det just nu pågår så kallade trepartsförhandlingar mellan kommissionen, rådet och EP. Vi väntar också med spänning på om EU-kommissionen ska föreslå regleringar mot evighetskemikalierna PFAS där Sverige varit med och lagt ett förslag om ett gruppförbud.

Fiskeförvaltningen fortsatt aktuell

Även om EP-valen och en ny kommission kommer dominera EU-arenan, är det vissa processer som rullar på. Förhandlingar om fiskekvoter är en sådan som har sitt eget spår som kommer att löpa på. EU-kommissionen har initierat en försvagning av fiskeförvaltning, som ministerrådet har begärt att parlamentet ska behandla med brådskande förfarande, vilket EP röstade ner. Parallellt rullar en potentiellt viktig rättsprocess om fiskekvoter på. Håll utkik på Östersjöcentrums hemsida för mer info.

Slutligen, vad 2024 kommer att föra med sig är med andra ord ganska oklart. Att några av de tyngsta spelarna på den politiska arenan byts ut gör att en spaning framåt blir mer än vanligt som att titta i en oklar spåkula. Miljöarbetet generellt riskerar att försvagas av att klimatfrågan ställs mot naturvård och miljöfrågor skiljs från sakfrågan och i stället blir symboler som används som tillhyggen i ”kulturkrig”. Där utgör regeringens utspel om att öppna för mer ålfiske ett illavarslande exempel. Desto mer angeläget att fortsätta öka samverkan mellan forskningen och resten av samhället genom att förmedla forskningsresultat i rätt format och vid rätt tidpunkt till beslutsfattare, medier och andra intressenter.

Text: Charles Berkow, Ellen Bruno och Gun Rudquist, policyanalytiker vid Stockholms universitets Östersjöcentrum