Henrik Svedäng.

Vid rådsmötet den 11-12 december beslutade EU:s fiskeministrar om bevarandeåtgärder för den hotade europeiska ålen. Bland annat kom man överens om en sex månader lång stängningsperiod allt ålfiske (inklusive glasålsfiske) i alla EU:s havsområden: från den 15 september 2024 till den 15 mars 2025. 

Skälet sägs vara att man vill främja ålens utvandring ur Östersjön och migration till Sargassohavet för att föröka sig. Det argumentet rimmar dock illa med själva beslutets faktiska konsekvenser, som innebär en försämring av ålens möjligheter att slippa ut ur Östersjön. Beslutet innebär att ålfisket stoppas under den del av året då ytterst lite ålfiske bedrivs – eftersom ålen under denna period ligger still och är mer eller mindre i dvala.

Svårt att förstå

Charles Berkow. Foto: Lisa Bergqvist

Tidigare i år föreslog EU-kommissionen att fiskestopp från 1 augusti till 31 januari. Det hade gynnat ålen mer. Varför ministrarna nu väljer att flytta stängningsperioden till den tid på året då den gör som minst nytta för ålens överlevnad är svårt att förstå ur en bevarandesynpunkt. 

Det finns en möjlighet för Östersjöländerna att stänga ålfisket under en annan period än den som har bestämts av ministerrådet. Det förutsätter dock att länderna samordnar sina stängningsperioder och meddelar ett gemensamt beslut innan senast den 1 mars nästa år. 
Att länderna skulle enas om en annan period, som på allvar påverkade fisket och gynnade ålen, är högst osannolikt. Särskilt eftersom ministerrådet nu har försvagat stängningsperioden och därmed också sänt en tydlig politisk signal, som minskar pressen på medlemsländerna att ta fram en ny och bättre period.  

Strider mot vetenskapen

Vidare är det olyckligt att ministerrådet fattar beslut som så flagrant strider mot den vetenskapliga rådgivningen. Internationella havsforskningsrådet (ICES) är väldigt tydliga i sina råd: allt fiske på alla livsstadier av ål (glasål, ålyngel, gul- och blankål) måste upphöra för att säkra ålens överlevnad. 

Att fiskeministrarna samtidigt inte fattar beslut om att upphöra med ålutsättningar strider även det mot vetenskapens råd. Utan glasålsfiske skulle det automatiskt också blir stopp för utsättningar av ål – vilket enligt ICES sannolikt skulle gynna ålen. Det saknas robusta bevis för att ålutsättning skulle vara en effektiv bevarandeåtgärd. Tvärtom gör fortsatta ålutsättningar att länderna kan vidmakthålla ett fiske som annars hade upphört på grund av den ökande bristen på uppväxande ål. Samtidigt bidrar det till att tätheten av ål i de yngre livsstadier i framförallt Frankrike minskar till kritiska nivåer då enkönade bestånd uppkommer. 

Efterfrågar ny forskning om ålutsättningar

I ett pressmeddelande efter rådsbeslutet meddelade regeringen att Sverige, tillsammans med bland annat Tyskland, begär att EU-kommissionen inför nästa förhandling ska ta fram vetenskapligt underlag för hur glasålsfisket påverkar den europeiska ålförvaltningen. Frågan är varför man är beredd att begära sådan ny vetenskaplig kunskap samtidigt som man så uppenbart ignorerar den vetenskapligt underbyggda kunskap som redan finns.

Ålen är en unik art som har funnits i över 40 miljoner år. EU-ministrarnas senaste beslut om ålen är oansvarigt och visar på ett lättsinne inför den biologiska mångfaldens betydelse för fungerande ekosystem. På det hela taget signalerar det snarare att man är mer intresserad av att värna fisket än att värna ålen. 

Text: Henrik Svedäng och Charles Berkow
 

Lär mer: 

Pressmeddelande: EU:s fiskeministrar har beslutat om kvoterna för Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön