Återigen är musselodling i Östersjön för att minska övergödning på tapeten. Musslornas förmåga att ta upp kväve och fosfor lyfts fram som en lösning för att minska höga halter av dessa övergödande ämnen i havet. Premo, som samarbetar med Apotea, skriver i ett pressmeddelande från 8 juni 2023 att man ger ytterligare en miljon till musselodling i Stockholms skärgård för att minska övergödningen, ett projekt som drivs av Ecopelag. Alla initiativ för att åtgärda övergödningen är angelägna och välkomna, men det kan vara på sin plats att reda ut stort och smått när det gäller flöden av kväve och fosfor i Östersjön. Den långsiktiga lösningen är förstås att minska tillflödena från land så mycket det går, men i vissa fall kan det vara värt att få bort fosfor som redan finns i Östersjön. 

Att Östersjön är övergött vet alla. Men att det långsamt går åt rätt håll är inte lika känt. De senaste decennierna har tillförseln av näring till Östersjön minskat kraftigt. På sikt väntas det leda till förbättringar i havet, men eftersom stora mängder näring lagras i vattnet, bottensediment och på land, tar det tid innan effekterna syns. Men det går inte att slå sig till ro. Åtgärder för att minska övergödningen måste fortsätta och alla initiativ är välkomna. Det är positivt att även näringslivets aktörer engagerar sig. 

Tillförseln av kväve och fosfor från land till Östersjön kommer idag främst från avlopp och jordbruk. Dessutom finns en återcirkulation till vattenmassan av ”gamla synders fosfor” när de inte lagras effektivt i sedimenten. Sedan övergödningen började uppmärksammas som ett av de största miljöproblemen i Östersjön har tillförseln av näring till havet, den så kallade belastningen, minskat drastiskt. Sedan 1980-talet har den totala belastningen av kväve minskat med ungefär en tredjedel och fosforbelastningen med drygt hälften. De stora avloppsreningsverken är i många av Östersjöländerna mycket bra på att rena särskilt fosfor. De enskilda avloppen är fortfarande en bov i dramat, även om det skiljer sig mycket åt vilken typ av avlopp det är och var de finns. På jordbrukssidan har stora insatser gjorts under många år och läckaget har minskat. Man kan inte förvänta sig noll-utsläpp från den sektorn, men mer finns att åtgärda särskilt vad det gäller att minska införseln av näring till jordbrukssystemen och öka växtnäringsutnyttjandet.

Sverige bidrar idag med ungefär 13 procent av kväve- och 11 procent av fosforbelastningen till Östersjön. Till Egentliga Östersjön svarar Sverige för 9 procent av kväve- och 5 procent av fosforbelastningen. Under perioden 1995-2011 sjönk den svenska kvävebelastningen stadigt med nästan 600 ton per år och Sverige var nära att uppfylla sitt åtagande i Baltic Sea Action Plan, BSAP, men sedan 2012 ökar den igen. Varför detta sker är oklart. Den svenska fosforbelastningen till Egentliga Östersjön har tidigare minskat med stadig men låg takt, men minskningen tycks ha avstannat de senaste åren. För att uppnå målen måste den svenska tillförseln av fosfor minska med ytterligare 30 procent från dagens nivå, och kvävetillförseln med ytterligare 20 procent.

Ecopelag säger att den nya miljonen i stöd ger 20 000 meter nya odlingsrep i havet och att man under en 20 årsperiod skulle kunna skörda 600 ton musslor, varav 360 ton blir djurfoder. Upptaget av 600 ton musslor menar Ecopelag neutraliserar fosforutsläpp som motsvarar 20 000 stockholmare. Dessa siffror kan dock ge en bild av att musselodlingarna är mer effektiva än de faktiskt är. Den som läser pressmeddelandet till slutet förstår att det i själva verket handlar om utsläppen av renat avloppsvatten från endast 1 000 stockholmare per år i 20 år.

I faktiska tal motsvarar skörden av de musslor som kan odlas med hjälp av de nya repen omkring 20-30 kg fosfor per år. Det kan sättas i relation till de årliga svenska utsläppen till Egentliga Östersjön, vilka idag ligger på omkring 706 000 kg per år. För att nå målen i BSAP måste de svenska utsläppen minska med 186 000 kg per år. Den nya musselodlingen kan alltså stå för 0,013 procent av denna minskning – en droppe i havet.

Det kan förvisso finnas flera andra skäl än övergödning till att odla musslor – arbetstillfällen, att få fram djurfoder (vilket projektet lyfter), testa nya odlingsmetoder osv, men det är angeläget att de långsiktiga lösningarna för att minska näringsbelastningen från land inte åsidosätts och musselodling prioriteras vid fördelning av resurser för att minska övergödning. För att på allvar minska övergödningen är det viktigt att fortsätta arbetet på avloppssidan och initiera omfattande strukturella förändringar av jordbruket som gör att kretsloppet av växtnäring sluts. Och för att komma dit krävs politisk vilja.

Tina Elfwing, föreståndare Stockholms universitets Östersjöcentrum
Eva Ehrnstén, forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum
Bo Gustafsson, forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum
Bärbel Muller-Karulis, forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum
Gun Rudquist, policychef, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Läs mer om övergödning här:

Fortsatta åtgärder på land krävs för att nå de ambitiösa övergödningsmålen