Regeringens miljöbudget har fått svidande kritik. Flera förslag ger ökade koldioxidutsläpp. Det tolkas som att miljöministern har ett äss i rockärmen, men ingen har hittat det. Man kan undra om kritikerna egentligen läst budgeten. För det finns en enorm klimatsatsning.

Regeringen vill under 2023 binda upp 36 miljarder kronor under en 20-årsperiod för att binda kol. Satsningen kan möjligen förklara en del uttalande som miljöministern gjort, som förbryllat kritikerna. Utbetalningarna på drygt 1,7 miljarder kronor per år börjar dock först 2026. Satsningen syns därför inte i tabellerna. De sträcker sig bara fram till 2025. Budgetmedel kan dock ändå bindas upp genom s k bemyndigande och påföljande avtalsskrivning. Om detta görs begränsas framtida regeringars manöverutrymme.

Mer specifikt handlar det om så-kallad bio-CCS (Carbon Capture and Storage). Det vill säga infångning och inlagring av koldioxid, företrädesvis från förbränning av biomassa (inklusive avfall). Satsningen på bio-CCS kan få konsekvenser för Östersjön eftersom fullskalig koldioxidinlagring i Sverige endast får ske under havsbotten.

Tanken är att Sverige ska vara först i världen med att statligt reglera hur infångning och lagring av kol ska gå till, och skapa en marknad för det. En sådan satsning föreslogs redan i den budget som den tidigare S-MP regeringen lade fram förra hösten. Pengarna skulle bindas upp vid en så kallad omvänd auktionsförfarande under 2022. Förslaget byggde på en rapport som Energimyndigheten hade tagit fram på uppdrag av regeringen.

Satsningen var på en hög nivå: 6 miljarder kronor fram till 2040, eftersom det är en dyr teknik med stora utvecklingskostnader. På förslag av Moderaterna mångdubblade sedan riksdagen satsningen från 6 till 36 miljarder, och sträckte ut tiden från 2040 till 2046 – året efter det att Sverige ska vara fossilfri, eller ha nettonollutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Men någon sådan auktion genomfördes inte under 2022. Bland annat behöver de avtal som skrivs efter auktionen klara EU:s regler för statsstöd. Därför återkallar årets budget det bemyndigande som beviljades i förra årets budget och regeringen ber nu riksdagen om ett nytt bemyndigande.

Intresset för CCS har länge varit stort i klimatpolitiska kretsar. Det låg till grund för Vattenfalls satsning på kolkraft och kolgruvor i Tyskland i början på 2000-talet, men realiserades inte.

I takt med ökande utsläpp framställs CCS allt oftare som en nödvändig del i arbetet att nå målet om att hålla temperaturökningen under 1,5. CCS har dock ifrågasatts för att vara energikrävande, att vara förenade med tekniska, ekonomiska och juridiska utmaningar och att avleda uppmärksamhet från andra säkrare och/eller mer kostnadseffektiva åtgärder. Forskarna vid IPCC har i en särskild rapport om CCS skrivit att:

”This report shows that the potential of CO2 capture and storage is considerable, and the costs for mitigating climate change can be decreased compared to strategies where only other climate change mitigation options are considered.”

Men IPCC fortsätter: “The importance of future capture and storage of CO2 for mitigating climate change will depend on a number of factors, including financial incentives provided for deployment, and whether the risks of storage can be successfully managed.”

I det svenska förvaltningssystemet är remissrundan viktig för att identifiera och reda ut detaljer. Ingen av de stora svenska miljöorganisationerna yttrade sig över Energimyndighetens rapport, trots att de fanns med på remisslistan. Det gjorde däremot Energiföretagen, som organiserar flertalet av de företag som ska åta sig att binda och lagra kolet. De noterar att det finns en del obesvarade frågor, och vänder de sig mot Energimyndighetens förslag om att de företag som vill ingå avtal med staten ska ha miljötillståndet klart. Miljöprövningen kan ses som ett sätt att minska risken att man offrar en planetär gräns för att klara en annan. Energiföretagen menade att avtal kan skrivas utan miljötillstånd. Detta väcker frågan om det får konsekvenser för en kommande miljöprövning om staten redan har engagerat sig i projektet genom avtal?

I höstbudgeten aviserar regeringen satsningar för att få en snabbare och smidigare tillståndsprocess. Regeringen föreslår också att SGU får 40 miljoner kronor för att leta lämpliga lagringsområden i Sverige. Det finns även EU-regler som kan få konsekvenser för CCS. Det finns till exempel ett särskilt direktiv om CCS. Genomgående skapar EU-regler en lägsta-nivå, en jämnbördig spelplan, för olika länder i EU. Det hittills största CCS-projektet i EU har pausats av en domstol i Nederländerna för att en viss EU-miljöskyddsregel inte följts. Satsningar i Sverige måste även godkännas på EU-nivå eftersom de ses som statsstöd, vilket inte får ges hur som helst.

Det är förstås viktigt för Östersjön miljö att inte koldioxidhalterna i atmosfären ökar. Vissa forskare spekulerar kring att ändringar i näringsflöden till följd av klimatförändringar kan vara en förklaring till både magra torska och magra sillar.

Kontentan av regeringens klimatpolitik, såsom den utläses i statsbudgeten, verkar därför vara att det är OK att öka koldioxidutsläppen på kort sikt med hopp om att kunna fånga in och lagra dem längre fram. Man kan fråga sig om det är klokt att lägga så många klimatpolitiska ägg i samma korg. Den diskussionen återstår att föra.

Text: Charles Berkow