Nästa vecka träffas EU:s fiskeministrar för att förhandla fram fångstkvoterna för bland annat nästa års fiske i Östersjön. Den kanske största frågan ur ett svenskt perspektiv blir hur ministerrådet ska hantera EU-kommissionen förslag att stoppa allt riktat fiske på sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken, vilket skulle innebära att sill/strömming endast får tas upp som bifångst i fisken på andra arter. 

I måndags redovisade Tidöpartierna, med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i spetsen, Sveriges position inför de kommande kvotförhandlingarna. I en artikel på Aftonbladet Debatt slog de fast att Sverige inte kommer att driva EU-kommissionens linje.

Partierna menar att förslaget om fiskestopp ”slår oproportionerligt” och ”går längre än vad råden från Internationella havsforskningsrådet (ICES) föreskriver”. Istället vill de att Sverige ska verka för ”försiktigt satta kvoter som vilar på vetenskapliga råd”. 

– Vi vill ha lågt satta kvoter och jag skulle tro att vi kommer att driva den lägst satta linjen av länderna runt Östersjön, förtydligade Peter Kullgren till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) i en intervju samma dag.

Viktigt att läsa ICES råd rätt 

Att Sveriges förhandlingsposition ska vila på vetenskaplig grund är bra. Men då måste regeringen också lära sig att läsa ICES rådgivning för vad den är, menar Charles Berkow, policyanalytiker på Stockholms universitets Östersjöcentrum.

– Det är viktigt att inse att ICES inte ”föreskriver” någonting. Och eftersom väsentlig information finns längre ned i texten och i tabeller måste man lära sig att läsa bortom första stycket, säger han.

ICES har ett avtal med EU om att leverera beståndsuppskattningar och vetenskaplig rådgivning inför kvotförhandlingarna. Enligt avtalet är ICES skyldiga att upplysa om vilka fångstkvoter det blir om man följer vissa artiklar i EU:s gemensamma fleråriga förvaltningsplan för Östersjön. Detta kallas för headline advice, och redovisas överst på sida ett i ICES råd för exempelvis sillbestånden i centrala Östersjön och Bottniska viken.

– Men lite längre ned, på sidan tre, upplyser ICES också om att utifrån en annan artikel i samma förvaltningsplan borde det vara nollkvot för båda bestånden, säger Charles Berkow.

Han hänvisar till artikel 4.6 i EU:s flerårsplan för Östersjön som kräver att ”fiskemöjligheterna under alla omständigheter skall fastställas på ett sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5 procent för att lekbeståndens biomassa understiger Blim”.

Regeringen villig att ta risker

När lekbiomassan i ett fiskbestånd faller under gränsvärdet Blim försämras beståndets förmåga att reproducera sig kraftigt och det riskerar att krascha. 

Av en tabell på sidan två i ICES råd framgår att om kvoterna sätts enligt intervallen i headline advice nästa år är det 29-31 procent sannolikhet att sillbeståndet i centrala Östersjön hamnar under Blim. För beståndet i Bottniska viken är sannolikheten 21-26 procent.

ICES skriver vidare att även om kvoterna sätts till noll, det vill säga ingen fiskeridödlighet alls, blir sannolikheten att hamna under Blim ändå mer än 5 procent – för båda bestånden (22% för centrala sillen och 9% för Bottniska viken). 

– Detta är också viktiga delar i ICES råd. I klartext innebär det att regeringen och SD väljer att tillåta högre risker inom sillfisket än vad förvaltningsplanen medger, säger Charles Berkow.

Vad är bäst för Östersjön?

Enligt ICES beståndsuppskattningar ser det dystert ut för både sillbestånden och sillfisket i Östersjön.

– För det västra vårlekande sillbeståndet har det riktade fisket stoppats. Tyvärr skedde det först när beståndet redan var kollapsat. Huruvida beståndet i sin helhet kan återhämta sig och hur lång tid det kommer att ta är det ingen i dag som kan säga, säger Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitets Östersjöncentrum och vetenskaplig koordinator vid Havsmiljöinstitutet.

Lekbiomassorna av sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken ligger även de på rekordlåga nivåer.

– Vi kan konstatera samma sak som kustfiskarna länge larmat om, nämligen att det är uppseendeväckande låg förekomst av sill och strömming i kustområdena. Samtidigt har vi genetisk information som visar att sillbestånden består av en massa mindre lokala bestånd som kan försvinna om man vidhåller ett för högt fisketryck med stora trålfartyg som kan ta upp hundratals ton i ett enda hal, säger Henrik Svedäng,

Enligt honom finns det goda skäl att följa de förvaltningsregler som finns – och i synnerhet de regler som syftar till att bibehålla hållbara fiskbestånd. Som till exempel artikel 4.6 i den fleråriga förvaltningsplanen.

– På ett mer övergripande plan bör man också fundera över om upprätthållandet av ett omfattande storskaligt industrifiske verkligen är det bästa vi kan göra för Östersjön, säger han.

Vad gynnar småskaliga kustfiskare?

Den svenska regeringens och SD:s position är att ett fiskestopp skulle lägga ”en våt filt över Sveriges kustnära, småskaliga fiske”. I en intervju med Sveriges Radio P4 Norrbotten i måndags utvecklade landsbygdsminister Peter Kullgren resonemanget:

– Vi tycker det är viktigt att vi värnar de småskaliga fiskarna, de som fiskar för konsumtion för dig och mig, men att vi självklart också behöver ha betydligt lägre kvoter än vad vi har haft tidigare, för det är klart att fisket också påverkar hur mycket strömming det finns, sa han.

Regeringen har dock inte motsatt sig EU-kommissionens förslag om minskade men fortfarande omfattande bifångstkvoter, vilka främst gynnar det mer storskaliga trålfisket.

Frågan är vilka åtgärder som skulle gynna det småskaliga fisket mest.

Problemet för kustfiskarna är att de inte hittar tillräckligt med sill/strömming. Enligt dem själva beror det på att de stora trålarna tar upp för mycket sill/strömming i utsjön innan den kommer till kusten för att leka.

Ur det perspektivet skulle de gynnas av ett fiskestopp– förutsatt att bifångstkvoterna blir tillräckligt låga, att de småskaliga kustfiskarna tillåts viss sillkvot och kanske framför allt att kontrollerna av det stora fartygens fångster då skärps för att undvika felrapportering.

Kustfiskare vill se fiskestopp

Nyligen skrev representanter för tio kustregioner, från Västernorrland till Blekinge och Halland, ett öppet brev till landsbygdsministern och uppmanade regeringen att ”stötta EU-kommissionens förslag, men samtidigt att säkerställa att någon procent av de tidigare kvoterna bibehålls exklusivt för småskaligt kustfiske för humankonsumtion”.

Och i en debattartikel i Norrländska Socialdemokraten skriven av norrländska fiskproducenter och lokalpolitiker, uppmanas regeringen att ”verka för att stoppa det storskaliga industrifisket” men ”behålla en kustkvot för det småskaliga fisket”. 

Garnfiskarna Dennis och Anders Bergman i Norrsundet i Gävlebukten har sett strömmingen försvinna från sina fiskeområden under många års tid. I ett reportage i Aftonbladet säger de att de är välkomnar EU-kommissionens förslag – även om det skulle innebära att de själva måste sluta fiska.

– Ja, för det gör att beståndet blir starkare på sikt. Även om det blir ett tapp för oss under ett par år så måste överfisket regleras. Vi har inget att förlora, säger Dennis Bergman till tidningen.

* Östersjöcentrum har sökt landsbygdsminister Peter Kullgren för en kommentar om Sveriges position inför kvotförhandlingarna men inte fått svar.
 

Text: Henrik Hamrén