Almedalsveckan var i år nedbantad till i praktiken tre dagar, med ungefär hälften så många evenemang som under rekordåret 2019.

– Det var egentligen mycket mer lagom, säger Ellen Bruno, omvärldsanalytiker på Östersjöcentrum som var på plats. Nu hann man faktiskt vara med på de flesta marina evenemang och arrangörerna slapp konkurrera om publiken. Politikerna och företagen var på plats, men nyhetsbyråernas stora tält saknades liksom många av civilsamhällets organisationer. Trenden med stängda dörrar och exklusiva rundabordssamtal är dock fortsatt stark. De drar tyvärr många makthavare ifrån de öppna mötena. 

Almedalsveckans miljöseminarier dominerades av vindkraft till havs, energifrågorna och en del diskussion om hållbar mat och krisberedskap. Ett seminarium arrangerat av SLU handlade om fisk och marint skydd. 

Blått kol och klimateffekter i klimatbudget och havsförvaltning

Christoph Humborg från Östersjöcentrum och Michael Gilek från Södertörns högskola inledde med att hålla varsin presentation. De påpekade att blått kol – alltså kol i havsmiljön – idag inte finns med i klimatrapporteringar. Klimatförändringarnas effekt på haven har också ofta försummats i havsförvaltningen. Detta trots att havets bottnar skulle kunna utgöra en betydande kolsänka och att en klimatanpassad havsförvaltning kan bidra till att flera miljömål uppfylls.

 – Hur mycket kol som binds och frigörs från svenska kustområden beror på vilken typ av område det är och på områdets status, berättade Christoph Humborg. Våra preliminära beräkningar visar att övergödning och minskad biodiversitet har stor effekt på kolbalansen. Genom att minska övergödningen kan vi också minska metanutsläppen från kusterna, och därmed få kustområdena att bli en naturlig kolsänka istället för en källa till klimatutsläpp.

Därefter hölls en paneldiskussion under ledning av Ellen Bruno. Deltagarna i panelen var Anna-Karin Nyström från Naturvårdsverket, Mats Svensson, Havs- och vattenmyndigheten, Emma Nohrèn (MP), ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet samt Daniel Westlén, statssekreterare hos klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).

Budskapen från dessa politiker och myndighetsföreträdare var att när det finns mer kunskap om blått kol så ska det förstås tas med i klimatberäkningarna. Alla noterade också kopplingen till övergödningsfrågan och fick menade att den kunskapen var viktig för förvaltningen.

– Krav på klimatrapportering av blått kol bör komma från FN och EU så alla länder gör likadant, sade Daniel Westlén. Men först behövs bättre kunskap om hur stora bidrag det handlar om. 

Se på Blått kol-seminariet här

Hur ska marin miljöövervakning möta åtgärdsbehoven?

Långa tidsserier av miljödata utgör den vetenskapliga grunden för förståelse av storskaliga förändringar i havet. Utan tillräcklig kunskap kan inte samhällets behov av kostnadseffektiva åtgärder för ett friskare hav mötas. Nu hotas miljöövervakningen av nedskurna anslag och konsekvenserna av det diskuterades under detta seminarium.

Mikael Krysell, chef för miljöövervakningsenheten vid Havs- och vattenmyndigheten inledde med att berätta vad data från miljöövervakningen används till och vilka åtaganden och lagkrav som Sverige måste uppfylla.
 – Det skulle behövas minst 300 miljoner per år för att uppfylla alla krav på akvatisk miljöövervakning. Det är långt ifrån nuvarande nivå på 120 miljoner, så därför har vi behövt ta till både osthyvel och tårtspade i de nedskärningar som krävts. 

Agnes Karlson under seminariet. Foto Östersjöcentrum

Agnes Karlson, från Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, pratade därefter om forskar- och utförarperspektivet på miljöövervakningsprogrammet Kust och Hav. 
– Det är viktigt att vara konservativ för att kunna påvisa förändringar över tid. Helt rätt av Havs- och vattenmyndigheten att bevara de långa och unika tidsserierna som vi har. För att förstå storskaliga processer och kunna skilja mänsklig påverkan från naturlig variation så krävs miljöövervakningen. Det finns inget annat underlag.

Budskapet både från forskare och myndigheter var att de långa tidsserierna måste värnas samt att budgeten skulle behöva ökas istället för att som nu, minskas. Detta med tanke på ökande kostnader, ökande krav från EU, samt klimatförändringarna som nu går fort.   

Lyssna på miljöövervaknings-seminariet här

Policy Brief: Bevara och utveckla miljöövervakningens långa tidsserier