Strömmingarna i Bottniska viken har blivit färre – inte mindre
Strömmingsbeståndet i Bottniska viken har sjunkit till kritiska nivåer. Det talas om att strömmingarna har blivit mindre och inte växer som de ska. Men framför allt är det antalet strömmingar som har minskat. De senaste 10-12 åren har antalets strömmingar i beståndet mer än halverats. Och det är framför allt de äldre individerna som har försvunnit.
Det råder ingen tvekan om att strömmingsbeståndet i Bottniska viken är illa ute. Lekbiomassan har minskat kraftigt under det senaste decenniet och ligger nu vid gränsvärdet (Blim) då beståndet riskerar att kollapsa.
Lekbiomassa mäts i vikt och styrs av två saker: antalet lekmogna fiskar i beståndet och de individuella fiskarnas vikt. 2 000 lekmogna halvkilosfiskar utgör samma lekbiomassa som 200 femkilosfiskar.
Frågan för strömmingsbeståndet i Bottniska viken är om lekbiomassans nedgång beror på att strömmingarna har blivit mindre – eller på att de har blivit färre.
Rasade i vikt – för 20 år sedan
Lokala kustfiskare och surströmmingsproducenter i Bottniska viken har länge larmat om brist på strömming i allmänhet och stor strömming i synnerhet. De menar att det storskaliga industriella pelagiska trålfisket har utarmat beståndet genom att ta upp alldeles för mycket strömming i utsjön innan den kommer in till kusten för att leka.
Inom fiskeriförvaltningen görs en delvis annan analys.
– Det är märkligt att inte strömmingen växer som den gjort tidigare och att vi inte har så stora strömmingar längre, sa till exempel landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) till SVT Nyheter Gävleborg inför kvotförhandlingarna i EU:s ministerråd för några veckor sedan.
Även Internationella havsforskningsrådet (ICES) betonar just vikt- och tillväxtsproblematiken i sina vetenskapliga råd för nästa års fiske. ICES skriver bland annat att lekbiomassans nedgång de senaste åren ”i synnerhet” kan kopplas till en viktminskning hos beståndets äldre strömmingar:
“It is likely that this downward revision in SSB is related to the downward revision of recruitment and stock numbers in 2021–2022 and (in particular) the lower body condition of the older herring. The reasons for the decline in weight-at-age are not understood and it is partially accounted for in the forecast.”
Det stämmer att strömmingarna i Bottniska viken har tappat i medelvikt – men den stora minskningen inträffade för ungefär 20 år sedan.
I början av 2000-talet rasade medelvikten bland framför allt de äldre fiskarna i beståndet. Mellan 2004 och 2005 tappade strömmingar som var tio år eller äldre uppemot 20 gram i medelvikt. En trolig orsak var att kräftdjuret vitmärla, som är viktig föda för strömmingen, decimerades kraftigt i Bottenhavet under samma tid. Efter några år stabiliserades dock medelvikterna och har sedan dess varit relativt konstanta.
Mellan 2020 och 2021 sjönk medelvikten ganska kraftigt i de flesta åldersklasserna, och låg kvar på den nivån under 2022. Dessförinnan hade medelvikterna dock ökat under flera år. Jämfört med de medelvikter som strömmingarna hade år 2010 är skillnaderna mot de medelvikter som noterades 2022 relativt små – ett eller ett par gram – i de flesta årsklasserna.
Antalet strömmingar har halverats
Något som däremot inte betonas i årets kvotråd från ICES är att antalet strömmingar i Bottniska viken har minskat mycket kraftigt under det senaste dryga decenniet. Enligt data i ICES beståndsuppskattningar handlar det om en halvering av antalet fiskar i åldrarna 1 till 20+ i beståndet från runt 60 miljarder individer till dagens 31 miljarder individer.
Den största nedgången syns bland äldre (och större) strömmingar, från sex år och äldre.
Antalet riktigt gamla strömmingar, 16 år och äldre, har minskat med cirka 80 procent, från 260 miljoner individer (2010) till cirka 50 miljoner individer i dag.
Under samma period decimerades antalet 11- till 15-åriga strömmingar med 76 procent, från cirka 1 miljard till drygt 240 miljoner. Antalet 6- till 10-åringar minskade med 60 procent och antalet 1- till 5-åringar med 40 procent.
Under det senaste decenniet har antalet strömmingar minskat betydligt kraftigare än vad fiskarnas vikter har gjort. Ändå väljer ICES att betona medelvikten i sina senaste kvotråd?
– I rådet syftar ICES i och för sig bara på de senaste åren, sedan 2020. Men jag kan hålla med om att formuleringen ”i synnerhet” gör det möjligt att kanske övertolka betydelsen av lägre vikt vid ålder och kroppskondition. Antalet fiskar i beståndet har givetvis stor påverkan på lekbiomassan, säger David Gilljam, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och en av de forskare som tagit fram underlaget till den beståndsuppskattning som ligger till grund för ICES kvotråd.
Vad har haft störst betydelse för lekbiomassans nedgång i Bottniska viken – fiskarnas individuella kroppsvikter eller antalet fiskar i beståndet?
– I nuläget kan vi inte slå fast vilken som är den främsta faktorn. Jag skulle säga att det är en kombination av båda som har bidragit till den nedgång i den totala lekbiomassan, säger David Gilljam.
Enligt honom är det viktigt att definiera vilken period av tidsserien man tittar på.
– Beroende på när man tittar har de olika faktorerna lite olika vikt relativt till varandra, säger han.
Ökade fångster - försämrad kondition
Från början av 1980-talet till mitten av 1990-talet växte lekbiomassan kraftigt. Under 1990-talet fördubblades samtidigt fisketrycket och fångsterna ökade från drygt 30 000 ton till omkring 60 000 ton.
Runt millennieskiftet sjönk medelvikten på strömming drastiskt för att sedan plana ut på nya lägre nivåer. Därefter fördubblades fisketrycket ytterligare en gång och fångsterna steg från 60 000 ton till som mest 120 000 ton.
– Sedan sänktes fisketrycket igen, och de senaste 3-4 åren har det varit fångster på omkring 70 000 ton per år. Trots det fortsätter lekbiomassan att minska. De senaste åren har vi dessutom sett rekordlåg kondition hos strömming, säger David Gilljam.
Kondition är strömmingarnas motsvarighet till body mass index (BMI) och är ett mått på strömmingarnas vikt utifrån deras längd, inte deras ålder. Konditionsindex för större strömmingar (16-20 cm långa) i Bottenhavet sjönk till rekordlåga 0.47-0.53 under 2021. Men redan året därpå ökade konditionen igen, till 0.51-0.58. Och de senaste provtagningarna av yrkesfiskets fångster visar att konditionen ökade ytterligare under vintern 2022/2023. Samtidigt har konditionen för strömmingar i flera andra längdklasser ökat under senare år.
Är det inte rimligt att anta att lekbiomassans nedgång främst beror på att det finns färre strömmingar i beståndet nu jämfört med tidigare?
– Antalet individer i beståndet har definitivt minskat kraftigt. Men återigen, för att kunna svara på den frågan så bra och heltäckande som möjligt, för att kunna ge hela bilden av hur mycket olika faktorer påverkar, behöver vi undersöka det mer i detalj och titta både på fiskets effekter och sådant som förändringar i havsmiljön och födotillgången, säger David Gilljam.
Många menar att läget för strömmingen är så akut att det krävs åtgärder nu.
– Jag håller med om att vi måste göra något med en gång. Vissa förändringar i Östersjöns miljö kan vi påverka men det innebär väldigt långa processer. Fisket är något vi kan påverka här och nu, från ett år till nästa, säger han.
Fiskeridödligheten fördubblas
Tidigare i år föreslog EU-kommissionen ett stopp för allt riktat sillfiske i Bottniska viken och centrala Östersjön nästa år. Ministerrådet, däribland minister Peter Kullgren, avvisade kommissionens förslag och beslutade istället om en fångstkvot på 55 000 ton strömming i Bottniska viken.
Det innebär en minskning med 31 procent jämfört med i år – men betyder också att fångsterna hamnar på samma nivå som i början av 2000-talet. Och en viktig skillnad är att beståndets lekbiomassa i dag bara är hälften så stor som den var då.
– I praktiken innebär det att fiskeridödligheten, alltså den andel av beståndet som dödas av fisket, kommer att vara ungefär dubbelt så stor nästa år jämfört med vad den var för 15-20 år sedan, säger David Gilljam.
Det har gått rejält utför för strömmingen i Bottniska under dessa år. Vad talar för att det skulle gå bättre den här gången?
– Inte mycket. Det ser mörkt ut för strömmingen. Risken för att lekbiomassan hamnar under den kritiska nivån Blim nästa år är alldeles för stor för att fortsätta fiska.
Så fisket borde ha stoppats?
– Jag anser det. Enligt ICES är risken för att hamna under Blim nästa år högre än fem procent och då ska vi inte fiska mer. Ur mitt perspektiv finns det inte så många andra sätt att tolka det som står i förvaltningsplanen.
Text: Henrik Hamrén
Senast uppdaterad: 22 november 2023
Sidansvarig: Östersjöcentrum