Vetefält. Foto: Ihar Leichonak/Mostphotos

Det pratas mycket om Farm to Fork-strategin i EU-sammanhang nu. Vad är det egentligen?

– Farm to Fork, ofta förkortat F2F, är EU:s föreslagna strategi för hållbar livsmedelsförsörjning. ”Från jord till bord” är den svenska översättningen av begreppet, men det uttrycket används också flitigt av Lantmännen, vilket kan vara förvirrande. I februari förra året presenterade EU-kommissionen en så kallad färdplan för den här strategin och gav medborgarna möjlighet att kommentera den genom ett öppet samråd, något som bland annat vi på Stockholms universitets Österjöcentrum tog chansen att göra. I maj 2020 presenterade sedan kommissionen förslag på fler detaljer i strategin. Nyligen har kommissionens förslag behandlats av Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling (AGRI) och av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (ENVI) och bägge säger sig vara nöjda.

Hänger det här ihop med Green Deal?

– Ja, EU:s Green Deal, eller Gröna given som det kallas på svenska, är ett initiativ av EU-kommissionen för att göra EU klimatneutralt till år 2050. Gröna given täcker in åtgärder inom många olika områden, till exempel energi och transporter, men Farm to Fork är en del och det som ses som flaggskeppet när det gäller livsmedelsproduktion.

Vad innebär strategin då?

– EU-kommissionens förslag till strategi syftar till att göra livsmedelssystemet rättvist, hälsosamt och miljövänligt och åtgärdsförslagen riktar sig till livsmedelskedjans alla delar, inklusive konsumenterna. Strategin avser täcka mat både från land och vatten, men har inga förslag för fisket utan pratar mest om vattenbruk.

– Det som är särskilt intressant för oss som jobbar med Östersjön är att strategin slår fast att man ska främja mer hållbara metoder för att hantera växtnäring. Målet är att minska näringsförlusterna med minst 50 procent och själva användningen av växtnäring med 20 procent till år 2030. För att uppnå detta föreslås bland annat att den miljö- och klimatlagstiftning som finns idag ska implementeras i sin helhet i medlemsländerna och att de ska identifiera vilka åtgärder som krävs för att man ska nå målen. De ska också tillämpa en mer balanserad gödsling och hantera näringsämnen som kväve och fosfor bättre under hela processen. Växtnäringsbalanser på gårdsnivå betonas som ett viktigt verktyg, tillsammans med bättre metoder för hantering av gödselmedel på gården.

Är strategin bra för Östersjön?

– Att minska näringsförlusterna från jordbruket är avgörande för att minska övergödningen, som många betraktar som det största miljöproblemet i Östersjön, så det är mycket bra att man sätter upp konkreta mål för växtnäringsanvändning. Många aktörer, bland annat vi på Östersjöcentrum, stödjer dessa viktiga delar av strategin, men vi har också belyst vissa svagheter. Vi ser till exempel inte att man tar itu med det problem som finns idag med alltför många lantbruksdjur (nötboskap, får, grisar och så vidare) i vissa regioner i relation till tillgänglig åkerareal. När djurtätheten blir för hög produceras mer stallgödsel än vad man kan sprida på åkrarna på ett korrekt sätt. Risken är stor att gödselgivorna blir för höga och läckaget till omgivande vatten ökar. Effektiviteten i utnyttjandet av näringsämnen blir med andra ord för låg

Hur har diskussionen gått om strategin?

– Debatten varit intensiv sedan strategin presenterades förra året har och det har gjorts många försök att urlaka den på innehåll. Elva av EU:s medlemsländer tog till exempel fram en gemensam deklaration där man bad att inga bindande mål skulle finnas med i strategin. Många av lantbrukets egna organisationer har stämt in i kören. Efter en lång och krokig väg är strategin nu färdigbehandlad i de utskott i EU-parlamentet som ansvarar för den – jordbruksutskottet och miljöutskottet. Medlemmarna i utskotten har förhandlat fram och tillbaka och hanterat omkring 2 000 ändringsförslag. Till slut enades de om en rapport där 48 kompromissförslag godkändes. Enligt omröstningsrapporten verkar det som om målen om minskade näringsförluster och minskad användning av växtnäring överlevde omröstningen. I pressmeddelandet från utskotten nämns inte det, men det står bland annat att bindande mål för minskning av bekämpningsmedel behövs och att medlemsstaterna bör införa sådana mål i samband med att de ser över sina strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP. Det ekologiska jordbruket betydelse för EU:s väg mot mer hållbara livsmedelssystem framhölls också.

CAP ja, EU:s gemensamma jordbrukspolitik görs väl också om nu?

– Ja, regelverket för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (Common Agricultural Policy, CAP), där bland annat stöden till jordbruket regleras, gäller för sju år i taget. En ny CAP ska börja gälla 2023 – två år försenat – efter åratal av förhandlingar. Processen försvårades den här gången bland annat av Brexit och migrationsfrågan, som gjorde att EU inte enades om sin långtidsbudget i tid, vilket i sin tur förhalade jordbruksförhandlingarna. Andra skäl till förseningen är att omfattningen och utformningen av de så kallade gröna stöden har debatterats flitigt. Nu är ramarna klara men varje land ska lämna in sina strategiska planer till kommissionen i december i år. Planerna ska ange hur man avser uppnå målen satta i CAP och fylla vissa delar av ramen med innehåll. så diskussionerna fortsätter på nationell nivå om bland annat stöd för växtnäringssåtgärder som en del av det så kallade landsbygdsprogrammet.

Hur påverkas CAP då av den nya livsmedelsstrategin?

– Det återstår att se. Processerna går ju inte direkt i takt. CAP är i stort sett fastlagd medan strategin fortfarande är ett förslag.

Vad händer med strategin nu?

 – Nästa steg är att Europaparlamentet ska rösta i plenum om utskottens rapport, något som förmodligen sker i oktober. Ur ett Östersjöperspektiv välkomnar vi utskottens framröstade rapport, som har starkare formuleringar än till exempel strategin för den framtida fiskeripolitiken. Rapporten är något av en önskelista på fiskesidan och täcker allt från ekosystembaserade tillvägagångssätt och återställande av kustekosystem till behovet av att fullt ut respektera marina skyddade områden. Nu återstår det att se om detta utmynnar i några praktiska åtgärder. Låt oss hoppas att både målen för minskning av näringsämnen och de högt satta målen för fiske- och vattenbrukssektorn överlever omröstningen i plenum i Europaparlamentet och fortsatta diskussioner i ministerrådet.

Text: Lisa Bergqvist