Nu har den presenterats - livsmedelsstrategin och dess handlingsplan med ett första åtgärdspaket. Sverige har inte haft ett förslag på livsmedelsstrategi på minst tjugo år och behöver verkligen en långsiktig vision för hur svenskt jordbruk ska utvecklas, så den var välkommen. Men en första läsning reste flera frågetecken.

Strategin handlar mest om produktions- och lönsamhetsökningar utan att tydligt ta sin utgångspunkt i ekosystemens bärkraft. Visserligen nämns att relevanta miljökvalitetsmål ska nås men sedan lyser miljöresonemangen med sin frånvaro. Detta är knappast hållbart.

Tyvärr är det detsamma i handlingsplanen. Där har orden ökad produktivitet bytts mot ökad produktion i inledningen. Ökad produktivitet handlar om att producera mer med färre resurser, vilket är klokt ur såväl ekonomisk som ekologisk hållbarhet, medan ökad produktion inte säger något om hur resurser som mark och vatten påverkas.

Det hade varit klokt om det i strategin och handlingsplanen tydligt slogs fast att ökad produktion ska ske med hållbart resursutnyttjande.

Att dagens dominerande produktionsformer belastar ekosystemen på ett ohållbart sätt är ingen nyhet. Därför hade det varit klokt om det i strategin och handlingsplanen tydligt slogs fast att ökad produktion ska ske med hållbart resursutnyttjande. Dessutom borde handlingsplanen innehållit förslag på hur man ska adressera de problem som redan finns med övergödning, föroreningar i mark och vatten och utarmning av biologisk mångfald.

Strategin lyfter inte Östersjöfrågor alls men säger något allmänt om övergödning som problem. I handlingsplanen återfinns inte heller övergödningsfrågan annat än möjligtvis indirekt genom att vattenhushållning, markbördighet och jordarnas produktionsförmåga ska värnas. Men återigen – det är produktionsfrågan som är i centrum och miljöeffekterna nämns inte.

Fisk är en viktig del av matfrågan och måste därför i högre grad ingå i Sveriges strategi för livsmedel.

Ett förslag i åtgärdspaketet har tydlig bäring på Östersjön – handlingsplanen för vattenbruk. I samverkan med en rad olika aktörer tog myndigheterna fram en handlingsplan för att öka vattenbruket i Sverige för ett tag sedan. Nu ska den sättas i sjön. Det måste givetvis göras utan att fler fiskodlingar ger ökade förluster av näringsämnen, fler rymlingar eller andra negativa effekter. Om det blir så kvarstår att se. Den vilda fisken i bland annat Östersjön diskuteras knappt i strategin och tas inte upp i det här åtgärdspaketet. Fisk är en viktig del av matfrågan och måste därför i högre grad ingå i Sveriges strategi för livsmedel.

Något annat som kommer att påverka Östersjön är det nya åtgärdsprogrammet för animaliesektorn. I det första åtgärdspaketet som presenterades finns ett uppdrag till jordbruksverket att utforma ett rådgivningsprogram á la Greppa näringen för animaliesektorn.

En sådan ny, välkommen satsning måste på allvar adressera även animalieproduktionens miljöproblem, till exempel risk för läckage av växtnäring till omgivande vatten när stallgödsel inte hanteras optimalt, samt höga djurkoncentrationer i relation till spridningsareal.

Om övergödningsfrågan ska lösas måste balansen mellan växtodling och djurhållning på regional/lokal nivå öka. Att gynna ”mixed farming” är ett steg på vägen, vilket även FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) numera lyfter fram.

Den svenska strategins mål för ökad ekologisk produktion är viktiga verktyg för att få en starkare koppling mellan växtodling och djurhållning eftersom en större andel ”hemodlat” foder krävs i ekoproduktion. Låt oss hoppas att målen överlever riskdagshanteringen!

Text: Gun Rudquist