Igår röstade Europaparlamentet, EP, om ett lagförslag om handel med gödselmedel. I en tidigare kommentar här på Baltic Eyes hemsida beskrev jag vad lagförslaget innehåller och hur det hänger ihop med övergödning och varför kadmium har blivit fokus för debatten. Läs mer här.

Hur gick det då i Europaparlamentet?

Vid en första anblick ser resultatet eländigt ut eftersom Kommissionens förslag till skärpning av gränsvärdena för kadmium inte antogs utan Europaparlamentet vill gå långsammare fram. Man sa ja till att skärpa gränsvärdet från 60 mg Cd/kg till 40 först om sex år och inte om tre som Kommissionen föreslog, och vidare till 20 först om 16 år istället för 12. Med andra ord längre tid för industrin att ordna med rening vid gruvbrytningen av fosfor.

Detta ter sig ju onekligen som ett bakslag. Men om man vet att starka krafter både i Europaparlamentet men framförallt utanför, inte ens ville acceptera 60 mg som gränsvärde utan önskade 80 utan skärpningar, så kommer resultatet i en annan dager. Om Europaparlamentet inte hade stått emot hade det inte varit möjligt för Sverige att behålla sitt nationella gränsvärde på 20 mg Cd/kg fosfor. Så med det i åtanke var det tur att det gick som det gick.

Att döma av olika personers vittnesmål som jobbat nära debatterna om gödselförordningen, har tongångarna varit höga. De som har verkat för lägre gränsvärden har kallats ”Putins lakejer” eftersom låga gränsvärden skulle gynna Ryssland vars fosformineral har naturligt låga kadmiumhalter.

Att kadmium skulle vara ett hälsoproblem har tydligen inte fått fäste i debatten, utan det har mest handlat om hur dyrt och svårt det vore för mineralgödselindustrin att rena fosforn. Gödselförordningens syfte att öka cirkulationen av näringsämnen har också hamnat helt i skymundan i debatten. Nu kommer ministerrådet att säga sitt om förordningsförslaget och sedan blir det förhandling mellan Kommissionen, rådet och EP – i bästa fall startar detta i år.