Skyddade områden och minskade näringsutsläpp i nya EU-strategier

2020.06.09: Två tunga EU-dokument som kan ha stor påverkan på havsmiljön presenterades nyligen efter flera förseningar. Strategierna som rör biologisk mångfald och livsmedelsproduktion innehåller mycket positivt, men saknar samtidigt några viktiga pusselbitar, konstaterar forskare och omvärldsanalytiker vid Östersjöcentrum.

Färgsprakande blåmusselbank i Östersjön
Foto: Camilla Lienart

Med den europeiska gröna given (Green Deal på engelska) siktar EU på att bli världens första klimatneutrala kontinent. Den här färdplanen för en hållbar ekonomin inom EU innehåller flera strategier för olika områden och två av dem presenterades nyligen, efter flera förseningar. Det gäller strategin för biologisk mångfald och strategin för livsmedel – den så kallade Farm to Fork, F2F (Från-jord-till-bord på svenska).

Strategierna har under vintern föregåtts av färdplaner, där kommissionen ringat in de viktigaste frågorna, öppna för alla att kommentera. Därefter har arbetet fortsatt bakom lyckta dörrar, men då och då har utkast till strategierna läckt ut. Strategierna har försenats bland annat av omständigheterna kopplade till corona-pandemin och på grund av att kommissionens olika direktorat inte kommit överens sinsemellan.

Bägge de nya strategierna behandlar frågor kopplade till havsmiljön; vattenbruk, fiske och pesticider. De blå näringarnas roll för livsmedelsproduktionen och dess inverkan på biologisk mångfald poängteras. Man lyfter också fram att EU:s fiskepolitik måste genomföras fullt ut och att ekonomiska verktyg behövs för att ställa om till mer hållbar produktion.

– I F2F är det mest lovande att kommissionen nu betonar den cirkulära ekonomin. För jordbrukets del yttrar det sig i att strategin erkänner att överskott av växtnäringsämnena kväve och fosfor skapar problem som måste hanteras, säger Östersjöcentrums policychef Gun Rudquist, som följt arbetet med strategierna.

Hur jordbruket inom EU utvecklas är avgörande för Östersjöns miljö, eftersom läckagen av näringsämnen därifrån i hög utsträckning bidrar till övergödningsproblemen i havet. I den nya strategin sätter kommissionen som mål att minska näringsförlusterna med 50 procent till 2030. Man tror sig kunna nå detta genom att tillämpa existerande lagstiftning och att i samråd med medlemsländerna bestämma vilka reduktioner som krävs för att målet ska nås. Det nämns att gödsling ska vara balanserad och att integrerad växtnäringsplan ska utvecklas.

– Strategin pekar också på problemen med djurtäta områden men nöjer sig med att lyfta fram precisionsjordbruk som en lösning, det vill säga bättre tekniker vid bland annat gödselhantering. Det som lyser med sin frånvaro är mål eller åtgärder för att minska djurtätheten i läckagekänsliga områden, säger Gun Rudquist.

Östersjöcentrums policychef Gun Rudquist. Foto: Henrik Hamrén

Vattenbruk i fokus

Farm to Fork behandlar också vattenbruk mer detaljerat. Strategin slår fast att detta är en viktig näring att utveckla och att den har innovationspotential.

– Det finns en EU-vägledning för hållbart vattenbruk, som anges som utgångspunkt även om det nämns att den måste ses över. Kommissionen avser också att ta fram en särskild strategi för algodling, berättar Gun Rudquist.

Bekämpningsmedel, pesticider, hanteras i bägge de nya strategierna. Målet är att minska användningen och riskerna med pesticider radikalt – med 50 procent till 2030. Pesticider diskuteras både utifrån dess negativa effekter på biologisk mångfald och dess inverkan på människors hälsa.

– Hur det ska gå till att minska riskerna nämns däremot inte, utan en handlingsplan är nästa steg, säger Gun Rudquist.

Marina skyddade områden utökas

En av de stora nyheterna i biodiversitetsstrategin är att de marina skyddade områdena ska utökas kraftigt, från dagens 10 procent till 30 procent av havets yta. 10 procent av ytan ska ha ett strikt skydd. Fiskeriförvaltningsåtgärder måste införas i alla marina skyddade områden där det krävs för att uppnå bevarandemålen och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga råd.

– Det låter som en tydlig ökning av ambitionen att skydda havsmiljön, säger Sofia Wikström, marinbiolog vid Östersjöcentrum. Men vilken effekt det får beror på hur skyddet utformas. Det finns forskning som visar att en del av dagens marina skyddade områden i Europa ger ett rätt svagt skydd i praktiken. En viktig uppgift blir att formulera ambitiösa bevarandemål som omfattar allt som går att skydda, inte bara några utpekade habitat eller arter.

Marinekolog Sofia Wikström.

När det gäller restaurering av hotade miljöer ska bindande mål sättas upp under nästa år. Även här är det viktigt att ta ett helhetsgrepp om bevarande av viktiga habitat och djurarter och att knyta an restaurering till begränsning av skadliga aktiviteter, menar Sofia Wikström.

 – Vissa ekosystem har möjlighet att återhämta sig genom att man helt enkelt minskar påverkan från övergödning och fiske. Ibland går det att påskynda återhämtningen med aktiv restaurering, det har forskare bland annat kunnat se för sjögräsängar. Men viktigt är ändå att restaurering kombineras med att man upphör med den påverkan som gör att miljön blivit hotad, säger hon.

Handlingsplan för fisket på gång

Kommissionen avser också att senast 2021 föreslå en ny handlingsplan för att bevara fiskeresurser och skydda marina ekosystem. Vid behov kommer åtgärder att införas för att begränsa användningen av de fiskeredskap som är mest skadliga för biologisk mångfald, inklusive på havsbotten.

– Jag hoppas att handlingsplanen kan bli ett sätt att föra fiske- och havsförvaltningen närmare varandra. Ett hållbart fiske är en nyckelfråga för att vi ska kunna uppfylla åtagandena i natur- och havsmiljödirektiven, säger Sofia Wikström.

På denna sida