Vi var runt 40 personer från olika delar av samhället; riksdagskansliet, olika myndigheter, länsstyrelser, organisationer, företag och även privatpersoner, som samlades på Scandic Klara på Slöjdgatan 7 i Stockholm för att lyssna på föredrag och diskutera hur turism och en levande havsmiljö kan samexistera.

I det här inlägget får du en kort sammanfattning av vad som sas, tillgång till föreläsarnas presentationer i pdf-form och några andra länktips.

Max Vretborn, Havs- och vattenmyndigheten (HaV)

Max Vretborn, Havs- och vattenmyndigheten (HaV).

– Turism är den marina näring i Östersjön som växer absolut snabbast, sa Max Vretborn, utredare vid Havs- och vattenmyndigheten (HaV) som inledde frukostseminariet.

I sin presentation redogjorde Max Vretborn för HaV:s pågående arbete med att försöka bedöma hur havet mår och påverkas av den ökande marina turismen.

– Marin turism är dessutom mycket konkurrenskraftig jämfört med många andra näringar. Det finns en tydlig politisk vilja att utöka denna sektor, man ser att det finns stor potential, sa han.

Samtidigt finns det en annan tydlig politisk agenda för Östersjön, som handlar om att leva upp till havsmiljödirektivet och skydda havsmiljön.

Enligt strategierna för Blå tillväxt i Östersjön ska den marina turismen och rekreationen öka, med allt vad det innebär av båttrafik, bad, fritidsfiske och annat nyttjande av havets resurser.

– Men om vi ska uppnå havsmiljödirektivets mål måste samtidigt belastning på ekosystemet minska. Därför är det väldigt viktigt att förstå vilken roll turismen har och hur den påverkar havet, konstaterade Max Vretborn.

Ladda ner Max Vretborns presentation

Sofia Wikström, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Sofia Wikström presenterade pågående forskning kring hur ökad trafik med fritidsbåtar påverkar undervattenängar och andra viktiga undervattensmiljöer.

En betydande del av den marina turismen är kopplad till båttrafik. Östersjöcentrums Sofia Wikström presenterade pågående forskning kring hur ökad trafik med fritidsbåtar påverkar undervattenängar och andra viktiga undervattensmiljöer.

– Vi ser tydligt att om det är mycket trafik så blir vattnet grumligare och mindre ljus når ned till botten. Detta drabbar växtligheten, särskilt i naturligt vågskyddade områden. De arter som drabbas hårdast är små och korta växter som inte kan växa upp mot ljuset, till exempel kransalger.

Vid intensiv trafik i grunda vågskyddade områden syns överlag glesare vegetation vid botten och ökad risk för att arter försvinner.

– Hur stora effekterna är varierar mellan olika studier, och beror på hur många båtar som trafikerar området, hur många som ankrar där och vilka arterna i området är, sa Sofia Wikström

Undervattenängarna är ekologiskt viktiga miljöer; förutom att de fungerar som skyddade barnkammare för många fiskar och andra organismer binder de bottensedimentet och bidrar till klarare vatten. Dessutom kan de lagra stora mängder organiskt kol, vilket bidrar till att minska klimatförändringarna.

– Vi vet att ängarna är ekologiskt viktiga, barnkammare för fisk, att de kan binda bottensedimentet, och att de kan lagra mycket organiskt kol och därmed minska klimatförändringarna, sa Sofia Wikström.

Mot bakgrund av den politiska strävan att öka den marina turismen i Östersjön påminde Sofia Wikström att det finns flera åtgärder för att ändå minska båttrafikens slitage på undervattensmiljöerna. Man kan till exempel införa hastighetsbegränsningar och ankringsförbud i vissa områden.

– En annan åtgärd, som än så länge är ovanlig i Sverige, är att införa tillträdesbegränsningar i särskilt i känsliga miljöer, sa hon.

Enligt Sofia Wikström är de vetenskapliga rönen om fritidsbåtarnas påverkan på havsmiljön egentligen inte så förvånande.  effekterna från båttrafiken att likställa med det slitage vi ser på naturen på land  

– Om många människor rör sig på ett och samma ställe på land ser vi ett slitage på naturen. Det samma gäller i havet. Men skillnaden är att vi inte ser slitaget på havet eftersom det sker under vattenytan. Min bild är att det talas mindre om detta slitage än om exempelvis båtbottenfärg och båtarnas toalettutsläpp. Därför vill jag lyfta frågan, sa hon.

Ladda ner Sofia Wikströms presentation

Läs Sofias blogginlägg om samma ämne

Britta Eklund, ACES, Stockholms universitet.

Britta Eklund, ACES, Stockholms universitet.

Frukostmötet avslutades med en annan aspekt av båttrafikens påverkan på havsmiljön.

Britta Eklund, forskare vid institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi vid Stockholms universitet, berättade om sin forskning kring båtbottenfärger och vad man kan göra för att minimera dess effekter på havets organismer.

Bland annat har hon och hennes forskarkollegor tagit fram ett instrument som med röntgenflourescens kan mäta gifthalter i färgen på ett båtskrov.

– Vi har gjort drygt tvåtusen mätningar, och har hittat gifter på många båtskrov. Det vi mätt är framför allt tenn, koppar och zink. Men vi har i dag inga riktvärden för hur dessa siffor ska bedömas. Vilka båtar ska anses ha mycket gifter på sig?

Enligt Britta Eklund arbetar myndigheterna dock på att ta fram riktvärden.

– Men det enklaste sättet att undvika föroreningar är att helt enkelt sluta måla skroven, konstaterade hon.

– Det finns många alternativ, till exempel olika tekniker för borstning och rengöring, sa hon.

Ultraljudssändare, båtskrovsdukar och uppställning på land är andra åtgärder som hjälper båtägaren att undvika havstulpaner och annan påväxt på båtarna.

Ladda ner Britta Eklunds presentation