Skrivarstuga, eller editathon, definition ur Wikipedia:

Skrivstuga (även skrivarstuga[1]) är antingen en lokal förberedd för skrivande eller en skrivande sammankomst på en sådan plats. I betydelsen lokal motsvarar den andra ordbildningar kring lokaler för särskilda syften (jämför lekstuga, rökstuga och tvättstuga). I betydelsen sammankomst används ordet numera bland annat av utbildningsinstitutioner och inomföreningslivet. Ett alternativt ord för sammankomsten är det engelska lånordet editathon.

Det är dags för Baltic Eyes forskare att börja blogga

Tekniken är i princip på plats och vi har förberett oss någorlunda mentalt på att uppgiften är på väg. Men. Viljan och lusten att kommunicera sin forskning på nya sätt blandas lätt med en del oro.

En av de vanligaste farhågorna är att det blir ytterligare en arbetsuppgift som inte kommer att hinnas med. Och det finns en rädsla för att kommentarer ska vara hårda och elaka. I synnerhet finns det en rädsla för att forskarkollegor ska vara kritiska och inte dra sig för att säga det i det publika forumet som en blogg ändå utgör.

Det är sunt med en viss oro. Det signalerar att man tar uppgiften på allvar. Och eftersom ingenting är viktigare än trovärdigheten för en forskare så vore det ju mer konstigt om ingen ifrågasatte bloggandet. Men av de skäl som jag beskrev i mitt tidigare inlägg är det viktigt att vi tar oss över trösklarna och vågar ta det här steget.

Tid till kärnfull verksamhet

Visst är det en uppgift som kommer att ta tid, men min erfarenhet och vad jag läst mig till att andras erfarenhet är också, så förskjuter bloggandet snarare, än adderar, arbetsuppgifter.

Ett som är säkert är att bloggandet skapar en kommunikativ säkerhet som gör det enklare att uttrycka sig även i andra lägen. Dessutom kommer det inte bara att spara tid utan även förbättra möjligheterna för oss kommunikatörer på Baltic Eye att få en inblick i vad som händer inom Östersjönområdet ur ett forskningsperspektiv, vilket helt enkelt är kärnan i det som är vår verksamhet.

Tydliga riktlinjer för kommentarer

När det kommer till kommentarer, och tonen i dem, så vill jag bara säga att jag skulle kunna skriva en serie inlägg om det ämnet. Den rädslan är definitivt försåelig, och kanske till viss mån befogad.

Men att den finns där kännetecknar även ett problem som vi har med den kärnuppgift som vi på Baltic Eye har, och det är att göra forskningen mer tillgänglig. Och i det ingår, enligt mig, även träning i att uttrycka feedback på ett lite mer positivt och konstruktivt sätt. Det är alltför vanligt att man bara pekar på det som är fel och negativt. Det skulle hjälpa till att göra det lättare för fler att prova sina vingar utanför det akademiska rummet.

Jag skulle även vilja lägga till att vi som anses vara "de lärde" har ett ansvar att stå stadigt i en värld som stormar av hatkommentarer. Vilka är vi om vi lägger oss platt och låter de sociala forumen tas över av människor som inte ens reflekterar över hur det man säger tas emot av mottagaren? Eller ännu hellre förstår det men väljer ändå att slå till för att man vill ta sin chans att domdera?
På Baltic eyes bloggar kommer vi att ha tydliga riktlinjer för hur man får uttrycka sig. Och hur kollegor kan hjälpa till genom att stötta varandra. Opponeringar och granskningar i de akademiska forumen är en sak. Men hur vi agerar på vårt gemensamma öppna internet, det är mitt uppdrag, och där kommer jag att ta ansvar och backa upp mina kollegor.

Vi startade upp med skrivarstuga

Tanken med skrivarstugor är att samla alla skribenter i ett och samma rum. Ge tillfälle att dela kunskaper och erfarenheter med varandra om sådant som berör forskningskommunikation; publicism, teknik, rubriksättning, formuleringar etc. Skapa ett forum där det är högt i tak och öppet för kreativa tankar.

Vår vision är att hela teamet samlas kring ett stort härligt bullfat (fast fruktfat kanske ligger mer i tiden) och jobbar. Vi har samtidigt tillgång till allas kunskap och kompetenser och kan passa på att bolla även kommunikationsidéer. Det blir ett forum där kommunikatörer och forskare möts och producerar och lär av varandra på ett helt naturligt sätt.

Om frihet och skavsår

Att blogga är en uppgift som Baltic Eyes ledning tilldelar alla teammedlemmar. Det finns ett uttalat önskemål att det är något som alla ska göra, men det finns en frivillighet i vilken takt man vill komma igång, hur och hur mycket varje individ vill utnyttja möjligheten.

Alla är i olika stadier i sina projekt och har olika benägenhet att få in nya arbetsuppgifter i sin vardag. Bloggande är en arbetsuppgift som ofta har en förmåga att förändra lite hur man jobbar, det måste folk få tid på sig att vänja tanken vid.

En blogg har ju inte något egenvärde efter att utvecklaren har gjort sitt. Då är det ju bara lite kod som ligger i ett system. Det verkliga värdet skapas av innehavaren av kunskapen, tanken eller erfarenheten som den delar. Genom den kreativa processen förädlas det som delas. Ibland är det lite ovant att jobba med nya kreativa processer. Det är ofta som att ha ett skavsår, det gör ont i början, men till slut lossnar det.

Med reglebundna skrivarstugor tror jag att vi kommer att komma över skavsåret lite snabbare. Vi får väl se. Det var både produktivt och trevlig idag i alla fall.