Den rörlevande havsborstmasken Sabella är en av de arter som har minskat. Foto Wolljuergen /Wikimedia Commons

I veckan har svenska media rapporterat att två tredjedelar av alla arter på Sveriges västkust har försvunnit på ett århundrade.

Nyheten bygger på en nyligen publicerad forskningsstudie där forskare från Svenska artprojektet har återupprepat en storskalig inventering av bottenlevande växter och djur i Skagerrak och Kattegatt som genomfördes på 1920- och 30-talet den dåvarande museichefen på Göteborgs Naturhistoriska museum, Professor Jägerskiöld. Tack vare att Jägerskiölds inventering är så väl dokumenterad har nutida forskare kunnat återvända till samma provtagningsplatser och samla in djur och växter med liknande metoder.

Och resultaten från inventeringen får en verkligen att haja till. Sextio procent, dvs nästan så mycket som två tredjedelar, av arterna som Jägerskiöld hittade återfanns inte i den nya inventeringen.

Det betyder inte automatiskt att dessa arter har försvunnit från området. Det är svårt och tidsödande att undersöka havsbottnen och även om Svenska artprojektets inventering är ovanligt omfattande täcker den bara in en bråkdel av havsbottnen. Så en del av arterna kan mycket väl finnas kvar, även om forskarna inte lyckades hitta dem.

Men att det var så många arter som inte återfanns indikerar ändå att arter har försvunnit, åtminstone lokalt. Många av de arter som hittades hade också blivit mer ovanliga sedan Jägerskiölds tid. Och i den nya undersökningen hittades i genomsnitt bara hälften så många arter per prov, vilket betyder att den biologiska mångfalden på en kvadratmeter havsbotten verkar har minskat dramatiskt.

Så även om vi inte vet om så mycket som två tredjedelar av arterna verkligen har försvunnit så tycks det ha skett en reell minskning av antalet bottenlevande arter på svenska västkusten.

Den nya forskningsstudien kan inte visa varför arter har minskat eller försvunnit. Men forskarna bakom studien kommer med några möjliga förklaringar. Många av de arter som minskat allra kraftigast är bräckliga arter, exempelvis rörlevande havsborstmaskar, som vi vet är känsliga mot störning av bottnen genom trålning och andra aktiviteter. En ny forskningsstudie visar att Skagerrak och Kattegatt tillhör de havsområden i Europa som bottentrålas mest intensivt. Men forskarna pekar även på övergödningen av havet och klimatförändringar som möjliga förklaringar till att arter minskar.

Det har helt enkelt hänt mycket i havet på de knappt hundra år som har gått sedan Jägerskiöld dokumenterade rikedomen av djur och växter på västkusten. En förändring vi ser väldigt lite av, men som nu har kunnat dokumenteras av forskare.

Och en förändring med okända konsekvenser. Man kan ju verkligen fundera på vad som händer när så många arter minskar eller försvinner från ett ekosystem. Förändras systemets funktion? Blir det mer sårbart för förändringar i miljön, exempelvis stigande havstemperatur? Det vet vi inte idag. Men vi vet att havets bottenmiljöer är lite fattigare än för hundra år sedan.

Text: Sofia Wikström