Det visar sig att Alan Alda har gått och blivit vetenskapskommunikatör. Och en rätt framgångsrik sådan dessutom.

Som gästprofessor på amerikanska Stony Brook University’s School of Journalism har han ägnat de senaste tio åren åt att lära forskare att kommunicera bättre genom att bland annat använda improvisationsteater och olika skådespelartekniker.

Engagemanget kommer från hans tio år som programledare för numera nedlagda programmet Scientific American Frontiers på PBS. Där fann han ett universum av fantastiska och livsviktiga historier, som bara väntade på att bli berättade för världen. Men tyvärr var forskarna inte särskilt goda historieberättare.

Men, säger Alan Alda, efter att ha intervjuat drygt 700 forskare: även om alla forskare inte är supervassa berättare bär de allra flesta ändå på en stark och sann passion för vad de gör. Och det är just den passionen som måste släppas lös - inte bara i labbet utan även i kommunikationen utåt.

Passsionen går att locka fram, menar Alan Alda. Knepet för att få en tillknäppt och medieskygg forskare att berätta om sin forskning på ett friare, med passionerat och personligt (och särmed  mer begripligt) sätt är  att ställa rätt frågor. Våga ställa de dumma frågorna och våga visa ditt sårbara inre jag, säger Alan Alda. På så sätt ger du forskaren en chans att knyta an till dig med sitt sårbara inre jag.

Enligt Alan Alda är närheten det centrala. Berättaren och mottagaren måste  ”koppla upp sig” mot varandra. Precis som i skådespeleri. Och i verkliga livet.

Ps: Om du inte har tid att se hela samtalet, gå in efter ungefär 50 minuter och få lite konkreta tips och visdomsord.

Text: Henrik Hamrén