Foto: Henrik Hamrén

"Marina skyddade områden är en global angelägenhet. I Östersjön har 30 % av livsmiljöerna förstörts eller försämrats de senaste fem åren. En stor del av denna förstörelse vet man är orsakad av mänsklig verksamhet, därför är det här ett mycket viktigt ämne, och det blir bara viktigare ju mer tiden går."

Så inledde Henrik Hamrén det seminarium med samma rubrik som ovan som Östersjöcentrum arrangerade inom ramen för Östersjödagarna i Almedalen 2016. Syftet med seminariet var att lyfta behovet av att se över innehållet i det skydd av marina havsmiljöer som finns. Och att inte bara sikta på att skydda fler områden.För vad att ett skydd ska vara värt sitt namn krävs mer än bara en stämpel på ett papper.

Sofia Wikström som är forskare vi Östersjöcentrum vid Stockholms Universitet presenterade forskning som tyder på att det är en bit kvar tills vi har ett skydd som lever upp till behovet av att skydda Östersjöns biologiska mångfald.

Skyddet av havsmiljöer ligger långt efter skyddet av skog

Till att börja med har arbetet med att skydda havsnatur länge legat långt efter det arbete som gjorts på land. Men nu har marint skydd blivit en prioriterad fråga både i EU och i Sverige. Det har medfört att skyddet ökat ganska mycket på kort tid. I Östersjön och Kattegatt har andelen skyddad havsnatur ökat från strax under 4 % till över 12 % på tio år. Samtidigt som det finns en stark politisk vilja att fortsätta skydda fler havsområden i Sverige har vi inte kommit lika långt med innehållet i skyddet.

Det pågår verksamheter som fartygstrafik, yrkesfiske eller muddring i över 80 procent av Natura 2000-områdena

Många mänskliga verksamheter tillåts i skyddade områden

Vilka mänskliga verksamheter, vilket utnyttjande av havet är vi tvungna att begränsa för att uppnå målet att skydda arter och livsmiljöer? I dagsläget tillåts många mänskliga aktiviteter i skyddade havsområden. Som exempel kan nämnas att det pågår verksamheter som fartygstrafik, yrkesfiske eller muddring i över 80 % av de lite drygt 300 svenska områden som skyddas med EUs naturvårdslagstiftning Habitatdirektivet (Natura 2000-områden). Vi vet inte alltid i vilken utsträckning de här mänskliga aktiviteterna står i konflikt med målen att skydda de marina havsmiljöerna och att bevara biologisk mångfald.

Bottentrålning och rovfiske i skyddade områden

Men en aktivitet som forskning tydligt visar ställer till med problem är bottentrålning. Denna fiskemetod som pekats ut som ett av de stora hoten mot känsliga sällsynta och hotade arter i svenska vatten förekommer i svenska skyddade områden.

En annan aktivitet som kan vara ett problem är det stora uttaget av rovfisk som lett till minskande mängd rovfisk i vissa kustområden. Rovfisken har en mycket viktig roll i havets ekosystem och när rovfisken minskar kan det leda blomningar av snabbväxande fintrådiga alger, vilket försämrar livsmiljöerna för många arter, som till exempel rovfiskarnas yngel. Tidigare har sådana blomningar av fintrådiga alger kopplats till övergödningen. Nyare studier visar dock att förlust av rovfisk kan ge lika stor ökning av trådalger som övergödningen. Det indikerar att starka rovfiskbestånd är en förutsättning för friska kustmiljöer.

Vad gör Hav och Vattenmyndigheten?

Efter Sofia Wikströms problemformulering beskrev Lena Tingström från Hav och Vattenmyndigheten den nya åtgärdsplanen för marina skyddade områden. Det är länsstyrelserna som inrättar skyddade områden, men HaV kan stötta länsstyrelserna i det arbetet och har även verktyget att reglera fisket, förklarade Lena.

Handlingsplanen innehåller bland annat förslag på att utöka skyddet i existerande fiskfredningsområden, liksom behov av mer kunskapsunderlag och uppföljning.

I den efterföljande paneldiskussionen deltog även Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent, Stockholms län och Emma Nohrén, riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson, Miljöpartiet, under moderering av Östersjöcentrums vetenskapsjournalist Henrik Hamrén.

Prioritering av havsmiljöer, kunskapsökning och uppföljning efterfrågades av panelen

En av de saker som kom upp i diskussionen var att det är ett stort problem att länens arbete med skyddade områden är helt fokuserat på skog. Henrik C Andersson efterfrågade tydliga direktiv uppifrån att marint områdesskydd måste vara en del i linjeverksamheten på länsstyrelsernas naturvårdsenheter och inte som nu bedrivas i projektform.

Flera paneldeltagare lyfte också  hos politiker och beslutsfattade om ekologiska samband i havet och om sambanden mellan land och hav.

Ytterligare en fråga som lyftes fram var behovet av uppföljning av det marina skyddet. I dagsläget vet vi ofta inte om skyddade områden verkligen uppfyller målen att skydda arter och livsmiljöer. Vet vi inte det har vi svårt att utforma skyddet på ett bra sätt men även svårt att motivera för exempelvis fiskenäringen att det är nödvändigt att begränsa verksamheter i ett skyddat område. Att hitta ekonomiska resurser för att följa upp den växande mängden skyddade områden är därför centralt för att skyddet ska kunna bli effektivt.

Här kan du se seminariet i sin helhet

Text: Mona Wallin