Hanna Sjölund. Foto: Henrik Hamrén.

– Vi har skickat ett brev till samtliga miljöministrar i de åtta EU-länderna runt Östersjön. Skälet är att EU:s miljöministrar träffas den 5 mars för att diskutera plaststrategin för första gången. Inför det mötet vill vi särskilt lyfta frågan om marin nedskräpning i Östersjön, säger Hanna Sjölund.

Vi uppmanar Östersjöländerna att utnyttja detta tillfälle och driva på för kraftfulla åtgärder.

Varför just den frågan?

– Den ökande mängden plastskräp i havsmiljön är ett stort och växande problem. Samtidigt ser vi att plaststrategin erbjuder stora möjligheter att minska den marina nedskräpningen i Östersjön. Det vore synd att inte ta tillvara på dem. Därför uppmanar vi Östersjöländerna att utnyttja detta tillfälle och driva på för kraftfulla åtgärder.

Vilka åtgärder föreslår ni?

–  Vi har valt att fokusera på tre områden i strategin: engångsplast, medvetet tillsatt mikroplast och kemiska tillsatser. Alla tre bidrar i dag till nedskräpningen och är viktiga att reglera för att få en säkrare havsmiljö.

Det finns många stora utsläppskällor för plastskräp. Varför just dessa tre?

– Det stämmer att det finns andra källor. Partiklar från slitage av bildäck är till exempel en stor källa, som måste åtgärdas. Men den här gången vill vi fokusera på tillsatsaspekten och nedbrytbarheten vilket är viktiga delar i plaststrategin.

Varför det?

– Även om vi begränsar tillförseln av plast genom ökad återvinning kommer det alltid att komma ut plast i miljön. Därför är det också viktigt att göra något åt nedbrytbarhet och skadliga kemikalier – och förhindra att de kommer ut i miljön via plasten.

Vad menas med "medvetet tillsatt mikroplast"?

– Det gäller till exempel om olika sorters kosmetika, krämer och andra hudvårdsprodukter där man tillsätter mikroplast vid tillverkningen för att få fram olika egenskaper. Det kan vara för att få en viss konsistens eller en skrubbande effekt. Efter användning hamnar en del av den mikroplasten i havet.

Det spelar mindre roll vilka material mikropartiklarna är gjorda av, det viktiga är om partiklarna är nedbrytbara eller inte.

Hur ska man förhindra att det sker?

­– EU-kommissionen har faktiskt gett i uppdrag till den Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA att undersöka möjligheterna att förbjuda alla produkter med tillsatt mikroplast. Och då menar man verkligen alla produkter! Om ett sådant förbudsförslag kommer, som ministrarna ska rösta om, är det viktigt att det blir tydligt. Vårt huvudbudskap är att det egentligen spelar mindre roll vilka material mikropartiklarna är gjorda av, det viktiga är om partiklarna är nedbrytbara eller inte.

Angående engångsplast talas det ju redan mycket om att minska användningen och återvinna mer...

...Räcker inte det?

– Vi lyfter fram en viktig aspekt; nämligen att så kallad ”nedbrytbar” plast är ett relativt begrepp. Många av de plaster som i dag kan vara nedbrytbara i miljön bryts ned betydligt långsammare i Östersjöns kalla, mörka och bräckta vatten jämfört med i exempelvis Medelhavets salta, ljusa och varma vatten. När våra miljöministrar till exempel ska förhandla om vilka plaster som ska få användas för att tillverka engångsplast är det viktigt att de känner sin närmiljö och vet vad som kan brytas ned just här.

Man bör se till att begränsa användandet av dessa problematiska tillsatser redan från början, när plasten tillverkas.

Det sista ni tar upp är kemiska tillsatser i plast. Hur ska ministrarna agera i den frågan?

– Inom plastproduktionen används en stor mängd olika kemiska tillsatser. Det är allt från färger till ämnen som gör plasten hård eller mjuk. Vissa av dessa blir problematiska när plasten hamnar i naturen eller ska återvinnas. Visionen i plaststrategin är att sådana substanser ska fasas ut, men förslagen fokuserar på återvinningsprocessen, det vill säga att man ska hitta sätt att isolera och ta bort de substanserna först när plasten återvinns. Vår poäng är att man bör se till att begränsa användandet av dessa problematiska tillsatser redan från början, när plasten tillverkas.

Text: Henrik Hamrén