Torsk. Foto: Tobias Dahlin /Azote

Baltic Eye-forskaren Gustaf Almqvist kommenterade den nya flerårsplanen i Aktuell hållbarhet torsdagen den 23 juni. Här är texten i sin helhet.

Den nya flerårsplanen för fisket i Östersjön, som i dag formellt antas av Europaparlamentet, kommer att kunna ge yrkesfisket både stabilitet och möjligheter att planera sin verksamhet mer långsiktigt. Förhoppningsvis kommer den också att göra det svårare för medlemsländernas fiskeministrar att fortsätta sätta fångstkvoter som vida överskrider de vetenskapliga rekommendationerna.

"Den nya planen är en ganska rudimentär och begränsad skapelse"

Samtidigt går det inte att bortse från att den nya planen fortfarande är en ganska rudimentär och begränsad skapelse jämfört med de visioner och ambitioner som fanns när hela arbetet med att ta fram en ny förvaltningsplan påbörjades. Under processens gång har visionerna och ambitionerna gradvis malts ned av olika särintressen vid förhandlingsborden.

Ekosystembaserad förvaltning av havets resurser är ett vitt begrepp. Och än mer komplicerat att genomföra i praktiken. Själva kärnan i en sådan förvaltning handlar om att ta hänsyn till hur olika organismer och företeelser hänger ihop och interagerar med varandra; under ytan, på land och i samhället i stort. Och det är just i den grundläggande och väldigt viktiga ansatsen som den nya Östersjöplanen brister.

Till exempel täcker den hur vi ska förvalta de kommersiella arterna torsk, sill och skarpsill– men tar ingen hänsyn till hur dessa arter biologiskt interagerar. Vidare saknas grundläggande aspekter, såsom frågor om havsplanering, speciella habitat och skyddsvärda och hotade arter. Planen skulle kunna ha blivit en viktig komponent i detta men i stället lämnas nu alla dessa frågor helt till andra regelverk och direktiv, såsom Havsmiljödirektivet. Inte heller tas några ekonomiska hänsyn till andra intressen än yrkesfisket, vilket knappast speglar dagens växande ekonomier inom bland annat turism och fritidsfiske.

Hur blev det så här?

Att ta fram regionala förvaltningsplaner för det kommersiella fisket har länge varit en viktig hörnsten i EU:s gemensamma fiskepolitik. Eftersom Östersjön anses vara ett bra förvaltat och vetenskapligt väl undersökt hav började arbetet där först.

Ett noterbart misstag var att redan från början slå fast att Östersjöplanen skulle bli ett slags blåkopia för alla kommande förvaltningsplaner i övriga EU-vatten. Det skapade stark oro hos flera av medlemsländernas representanter, särskilt de utanför Östersjöregionen. Skulle fisket i deras vatten på sikt komma att dikteras av villkoren som gäller i Östersjön?

Oron ledde till stark oenighet mellan EU-institutionerna (kommissionen, parlamentet och rådet). Till slut tillsattes en krisgrupp, och resultatet blev det vi ser i dag: en överdiplomatisk och urvattnad uppgörelse, i vilken endast brottstycken av de ursprungliga ambitionerna finns kvar.

Den kanske viktigaste följden av det interna bråket under arbetsprocessen blev att den nya förvaltningsplanen tappade mycket av sin regionala anpassning. Mycket tyder på detta beror på att krafter som representerade andra havsområden än Östersjön motarbetade alla förslag som de inte ansåg skulle passa deras egna fiskeförvaltningar i framtiden.

Kompromissandet ledde även till att en av Östersjöplanens mest centrala delar – tillämpningen av begreppet Maximalt hållbart uttag (MSY) – urholkades.

"MSY ska användas som en måttstock"

MSY ska användas som en måttstock för hur mycket som får fiskas och hur stora fiskbestånden bör hållas för att kunna kallas hållbara. Men en fungerande måttstock måste ha tydlig skala, som går att förhålla sig till. I den slutliga förvaltningsplanen, som i dag klubbades igenom, finns nu olika skalor för fiske på MSY-nivå, baserade på lägstavärden, medianvärden och högstavärden. I praktiken riskerar man därför att öppna för fiske ”omkring” MSY i stället för ”på” eller ”under” MSY.

Att fiska ”under” MSY är att föredra av en mängd anledningar. Dels skapar det en buffert mot plötsliga och stora variationer i miljön, orsakade av exempelvis mänsklig aktivitet eller klimatförändringar.

Dels minskar det riskerna för ett så pass intensivt fiske att storleksfördelningen hos viktiga arter förändras, vilket kan leda till att deras beteende och roll i ekosystemet ändras på ett fundamentalt sätt.

Sist men inte minst är fiske under MSY-nivå oftast det mest långsiktigt lönsamma alternativet för fisket eftersom det leder till att det blir fler fiskar i havet, och därmed också mindre arbetskrävande och kostsamt att fiska upp dem.

Värt att notera är dock att Europaparlamentet förstod vikten av detta, och kämpade hårt för att begränsa fisketrycket till ”under” MSY. Utan deras starka förhandlande skulle dagens plan sannolikt ha tillåtit ett ännu större fisketryck.

I dagsläget saknar planen någon som helst instruktion om hur och vilka bestånd som ska prioriteras ur ett ekosystembaserat perspektiv. Det riskerar att öppna för en huggsexa mellan Östersjöländerna, som är olika ekonomiskt beroende av olika arter. Vissa länder prioriterar ökat fiske på exempelvis torsk, medan andra prioriterar att få fiska sill eller skarpsill.

För att underlätta dessa förhandlingar är det därför mycket viktigt att planen kompletteras med vetenskapligt underlag om konsekvenserna av att prioritera fisket på vissa arter framför andra, både ur ett ekonomiskt och ett ekosystemperspektiv.

De goda idéer och ambitioner som redan har gått förlorade en gång riskerar att förloras igen. Och igen. I havsområde efter havsområde

Så gick det alltså för Östersjöplanen. Och visionen om att skapa en blåkopia för resten av EU lever kvar. För närvarande tas det fram nya förvaltningsplaner även för andra områden, bland annat för Nordsjön. Dessvärre tycks dessa bli lika begränsade – eftersom de följer upplägget i Östersjöplanen. Därmed riskerar de goda idéer och ambitioner som redan har gått förlorade en gång, att förloras igen. Och igen. I havsområde efter havsområde.

För att hindra en sådan utveckling bör de nya planerna värna en mer regionaliserad anpassning – och hålla fisket under MSY-nivå för att skydda de svagare bestånden. Det kommer att bli särskilt viktigt i områden som Nordsjön.

Vår nya Östersjöplan kommer att genomgå en mindre revidering redan om tre år. Det blir ett gyllene tillfälle att fixa en del av det som hittills har gått snett. Genom att då öppna för en betydligt större revidering blir det möjligt att inkludera många av de ekosystembaserade aspekter som ännu saknas.

Vi har en plan. Och det är bra. Den är visserligen begränsad – men kan bli bättre.

Text: Gustaf Almqvist