Silll. Foto: Oceana.

De nya moderna trålarna tar upp enorma mängder fisk. Över tretusen ton strömming har de dragit upp i år utanför Stockholms skärgård.

Det lokala kustfisket tar i jämförelse upp en bråkdel; en trehundrasjuttiondel hittills i år för att vara exakt, enligt en artikelserie i tidningen Mitt I. De lokala kust- och husbehovsfiskarna äter eller säljer strömmingen direkt som mat medan trålarnas fångst mals ner till billigt fiskmjöl som används som foder åt andra djur, bland annat i laxodlingar.

Nu höjs allt fler kritiska röster, som pekar ut det storskaliga industrifisket som dels ett fördelningsproblem och dels en viktig del i en allmän hållbarhetsdiskussion. Samtidigt menar forskare att det också är ett stort ekologiskt problem, som hotar artrikedomen och mångfalden i skärgårdens kustvatten.

Skärgårdens motor

Strömming är en otroligt viktig liten fisk. Och väldigt vanlig. Den har försörjt befolkningen längs kusten sedan urminnes tider. Inte bara människan, utan hela ekosystemet är anpassat till att strömmingen och deras yngel finns inne i skärgården under sommarhalvåret.

När det blir dags att leka samlas strömmingen i stora stim och simmar in till kusten. Efter dem följer rovfisken; torsken, om det finns någon, och lax, säl, tumlare och mängder av sjöfåglar följer med och frossar på dem. Inne i skärgården ansluter gädda och gös till den stora festen.

 – Leken sker på grunt vatten, ofta i vegetationsbälten, berättar Joakim Hansen, som är marinekolog och kustexpert. Även då är rovdjuren där och frossar. Många festar sedan på all rom, bland annat spigg.

 – Kopplingen mellan strömming och storspigg är extra intressant, säger Joakim Hansen. Arterna kan både konkurrera om föda och äta varandra. Just nu undersöker vi i hur stor utsträckning strömming påverkar storspigg och om en minskning av stor strömming kan ha bidragit till den kraftiga ökningen av storspigg de senaste åren.

Storspiggens ökning har fått stora konsekvenser i skärgården eftersom de äter tidiga livsstadier av gädda och abborre. De äter även algbetande smådjur, vilket förstärkt övergödningssymtom med exempelvis stor förekomst av trådformiga påväxtalger.

Ett eller flera bestånd?

Frågan är om det spelar nån roll att stora mängder strömming fångas precis utanför inloppet till Stockholm. Det finns ju massor av strömming i Östersjön. Om det blir ledigt kommer väl nya stim och leker i vår skärgård?

– Det är inte alls säkert, säger fiskforskaren Henrik Svedäng. Många fiskar har visat sig göra som den mer kända laxen, alltså återvända till samma lekplats som föräldrarna använde. Då bildas avgränsade lekbestånd, som är väldigt känsliga för överfiske.

Enligt Henrik Svedäng fick vi den insikten lite försent när det gällde torsken på västkusten.

– Det visade sig att det var olika lekbestånd i varje fjord. Fisket var för hårt och fjordtorsken försvann. Nu finns bara spillror kvar, säger han.

Klart är att fiskeförvaltningen hanterar Östersjöns strömming som ett bestånd. Klart är också att många forskare anser att det finns flera olika bestånd, som sällan eller aldrig leker tillsammans.

– Vi vet att det finns flera genetisk distinkta bestånd av strömming i Östersjön, säger Linda Laikre, som arbetar med populationsgenetik på Stockholms universitet. Exempelvis finns tydliga skillnader mellan höst- och vårlekande strömming. Det finns också unika anpassningar hos Östersjöströmmingen som inte finns hos Atlantsillen.

– Däremot är det ännu inte klarlagt exakt hur många olika lekbestånd som finns i Östersjön, säger hon. Men tidigare studier tyder på att lokalt kan vissa strömmingsbestånd vara genetiskt känsliga.

Flera forskningsstudier planeras också för att öka kunskapen om strömmingens lekbeteende.

Ersätts strömmingen som fiskas upp?

Det går alltså ännu inte att säkert förutse de ekologiska konsekvenserna av ett hårt fiske på strömmingen på väg in i Stockholms skärgård. Forskningen har ännu att ta reda på om det är frågan om ett specialiserat lekbestånd, eller om de stora mängder lekande strömming som under våren trålas upp av industrifisket kommer att ersättas av andra strömmingar.

Svaret blir avgörande för hur strömmingen bör förvaltas, och i förlängningen också för hur strömmingens framtid kommer att utveckla sig – i Stockholms skärgård och även i andra områden längs ostkusten.

– Frågan är om vi kan riskera att vänta på tydliga bevis på att lokala bestånd är på väg att försvinna. Det kan återigen bli försent, säger Henrik Svedäng.

Text: Annika Tidlund

Läs mer

Fakta om strömmingen i Östersjön, genetik och råd till förvaltningen

Artikelserie om trålarnas fiske i skärgårdens (MittI), del 1

Slut på strömming i skärgården (Vetenskapsradion Klotet)