Torskfisket i Östersjön står inför stora utmaningar. Bestånden är i dåligt skick och de få trålfiskare som finns kvar har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Alla är överens om att något måste göras. Frågan är bara vad.

Under det välbesökta riksdagsseminariet, anordnat av Östersjöcentrum, Naturskyddsföreningen och Länsstyrelsen i Skåne, blev det tydligt att visionen om ett hållbart och ekosystembaserat fiske i Östersjön är så mycket mer än en renodlad miljöfråga. Att anpassa fisket efter havets förhållanden får stora konsekvenser även på land, och kanske framför allt för kustsamhällena.  

– När fisket försvinner så försvinner också hamnarna längs vår kust, sade Johan Wagnström vid Länsstyrelsen i Skåne.

"Vid vilket pris genererar en torsk högre värde för samhället om den får stanna kvar i havet?"

Enligt honom är dagens låga kilopriser på färsk Östersjötorsk en av de främsta orsakerna till att trålfiskarnas ekonomi går i botten.

– Jag hör om fiskare som bara får 6,50 kronor per kilo för torsken de landar. Med sådana priser är det omöjligt att få lönsamhet i fisket. Kanske måste vi och våra politiker börja fråga oss: Vid vilket pris genererar en torsk högre värde för samhället om den får stanna kvar i havet?

Att yrkesfisket får så låga kilopriser beror till stor del på att Östersjötorsken i dag är liten och i dålig kondition, samt att det är svårt att konkurrera med de stora mängder torsk som fiskas upp i framför allt Barents hav.

– Det finns nästan inga stora torskar kvar i Östersjön. De flesta individerna är i dag verkar inte bli större 30-35 centimeter, säger Gustaf Almqvist, marinekolog och fiskepolitisk expert vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Fisket med bottentrål har en betydande inverkan

Den skeva längdfördelningen leder till ökad konkurrens om föda inom torskbestånden – och ju mindre föda som finns tillgänglig desto sämre växer fisken. Miljöfaktorer som syrebrist och döda bottnar spelar visserligen stor roll för torskens försämrade status. Ytan av syrefattiga områden har femfaldigats i Östersjön under de senaste 20 åren. Men enligt Gustaf Almqvist har även fisket med bottentrål en betydande inverkan.

– Den stora skillnaden mellan bottentrålning och fiske med passiva redskap, som exempelvis garn och krok, är att trålen tar all fisk från en storlek och uppåt. Med passiva redskap går det att bedriva ett mer selektivt fiske som lämnar kvar fler större individer i havet, säger han.

Bottentrålningens effekter blir särskilt tydliga om man jämför med förhållandena i Öresund, där det råder trålförbud sedan 1932. Där är den genomsnittliga torsken i dag 47 centimeter lång och väger 1.06 kilo. I Östersjöns största torskbestånd, det östra beståndet utanför Bornholm, är genomsnittstorsken bara 38 centimeter och väger 570 gram.

– En bättre fördelning med torskar i olika storlekar över större delar av Östersjön skulle gynna både beståndens utveckling och fiskenäringen, men det kräver en mer långsiktig och ekosystembaserad fiskeförvaltning. Och en bättre balans mellan bottentrålning och fiske med passiva redskap. menar Gustaf Almqvist

Så gott som allt kommersiellt fiske efter torsk i Östersjön bedrivs i dag med bottentrålning. En reglerad övergång till ett ökat fiske med passiva redskap skulle kunna leda till ett växande småskaligt fiske, vilket i sin tur skulle kunna ge fler aktiva fiskare – och mindre fångster per båt.

"Vi kan inte bara vänta på att torsken kommer tillbaka"

Lönsamheten är en knäckfråga även för det småskaliga fisket. Enligt forskaren Sara Königson vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har mängden sälskador på nätfångad torsk ökat kraftigt på västkusten, vilket får betydande ekonomiska konsekvenser för den enskilde fiskaren. Hon och hennes kollegor jobbar därför sedan många år med att ta fram olika sälsäkra fiskeredskap för kustfisket, som exempelvis nätburar.

– Vi kan inte bara vänta på att torsken kommer tillbaka. Om kustfisket ska kunna utvecklas behöver vi ta fram nya fiskeredskap och även reglera sälpopulationen genom skyddsjakt, säger hon.

Samtidigt måste det småskaliga fisket också bli mycket bättre på att utnyttja fiskens förädlingsvärde, påpekar Rune Wikström som själv är småskalig fiskare, restaurangägare och tidigare moderat riksdagsledamot.

– Av en torsk på två kilo får jag ut ett kilo filé. Den delar jag upp i fem portioner, som jag sedan säljer på restaurangen för 200 kronor styck. Det ger mig ett kilopris på 1 000 kronor för torskfilén. Vilket är betydligt högre än marknadsvärdet på 6,50 kronor för hel torsk, säger han.

"I dag fiskar vi på förskolebarn som redan har fått ungar"

Hur ska då framtidens torskfiske i Östersjön se ut? Flera olika intressen står mot varandra. Och från vetenskapens håll är det tydligt att havets ekosystem inte längre mäktar med ett för hårt exploateringstryck.

– I grunden handlar det om vilka förväntningar vi har och vilka mål vi sätter, konstaterar riksdagsledamoten Emma Nohrén (MP).

– Vad är ett friskt hav? Vad är ett bra torskbestånd? Många av oss tänker säkert på hur det var när vi själva var barn. Men om man jämför med hur det var på 60-talet ser det helt annorlunda ut nu. Då var torsken till exempel mycket större och äldre när den blev könsmogen. I dag fiskar vi på förskolebarn som redan har fått ungar. Frågan är vad vi jämför med och vad vi vill ha, säger hon.

Emma Nohrén efterfrågar också en större tydlighet för hur fisket ska bedrivas för att uppnå de målsättningar man kommit överens om, såsom att främja det småskaliga fisket och Östersjökustens fiskesamhällen.

Utifrån rådande situation, och det faktum att fisket påverkar så många olika delar av samhället, blir framtidens fiske ytterst en fråga om prioriteringar – som i många fall måste avgöras på politisk nivå.

– Det pratas inte tillräckligt om fiske i riksdagen, säger riksdagsledamot Lars Tysklind (L).

Enligt honom hamnar andra aspekter av jordbruks- och miljöpolitiken alltid högre upp på dagordningen, medan fisket pliktskyldigt kläms in i slutet av beslutsprocesserna.

– Det är olyckligt, för när det gäller fisket i Östersjön måste vi politiker hitta lösningar och fatta de långsiktiga besluten.

Text: Henrik Hamrén