Fyra nautiska mil (7,4 km) ut från ostkustens löper en trålgräns. Den är osynlig för ögat – och i många fall också för fisket.

Innanför trålgränsen finns flera så kallade trålområden eller inflyttningsområden där fartyg under 24 meter fortfarande ofta får tråla. Och i område 2:2 – från norra Öland till Trosa skärgård (se karta) – kan även Sveriges största pelagiska trålfartyg få dispens för att tråla sill/strömming, med 16 millimeters maskstorlek och utan särskilda fångstbegränsningar.  

Mellan 2014 och 2020 beviljade Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i snitt 4-5 sådana dispenser per år. Motivet är att det saknas vetenskapliga belägg för att storskaligt trålfiske innanför trålgränsen skulle ha negativa effekter på sill/strömmingsbestånden just där.

Saknar data för en riskanalys

I fjol, när debatten om det storskaliga sillfisket rasade som värst, fick forskarna på institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) i uppdrag av HaV att bland annat göra en preliminär riskanalys av ”påverkan på fiskebestånd /…/ av att stora fartyg (över 24 meter) ökar sitt fiske i inflyttningsområdena”.

I september svarade SLU på flera av frågorna; bland annat om fångster- och fiskeansträngning och användandet av 16 millimeters maskstorlek i trålen. Men någon riskanalys av det storskaliga trålfisket innanför trålgränsen fanns inte med.

– Vi hade en dialog internt och med HaV om vilka data vi skulle kunna använda för att göra en sådan analys, men till slut kom vi fram till att det inte finns tillräckliga data och fakta för att genomföra den, säger Joakim Hjelm, chef för SLU Aqua.

"Fel hur de än gör"

Det senaste årens svenska silldebatt har mestadels handlat om en enda sak: huruvida det storskaliga trålfisket hotar att slå ut lokala delbestånd av sill/strömming eller inte. Enligt Joakim Hjelm saknas det vetenskapliga fakta för att kunna svara på den frågan.

– Vi kan varken bevisa eller motbevisa det, säger han.

– Men i dialogen med HaV diskuterade vi också ett nytt projekt för att undersöka förekomsten av lokala populationer eller delbestånd, som kan ge oss en vidare inblick i denna komplexa fråga.

På HaV:s tillståndsenhet tolkades svaren från SLU som att det inte spelar någon roll om det storskaliga trålfisket sker innanför eller utanför trålgränsen. Då hade redan västkuststrålarna Lövön (43 meter) och Polar (61 meter) fått sina dispenser.  

Enligt Joakim Hjelm kunde HaV ha låtit bli att ge dispenser, av försiktighetsskäl.  

– Samtidigt blir det fel hur de än gör, om de tillåter eller inte, eftersom det inte finns tillräckliga vetenskapliga fakta för att styrka beslut i någon riktning, säger han.

Lokala kustfiskare larmar om brist på sill/strömming. Det talas om risker för att delbestånd slås ut. Hur ser du på det?

– Jag tänker också att det finns en risk. Ju närmare kusten dessa stora båtar kommer, desto större är risken att de fiskar på specifika kustnära delbestånd. Men i nuläget vet vi inte tillräckligt om förekomsten av olika delbestånd och hur man skall skydda dom på bästa sätt, säger Joakim Hjelm.

Kunde ni inte ha skrivit det i ert svar? Och åtminstone givit en mer generell bedömning av riskerna med att ge dispenser?

– Fiskar man så dör fisk. Det är inget konstigt. Om man slutar fiska kommer bestånden att tillväxa. Men Sverige har ju bestämt att vi kan fiska, och förvaltningen har bestämt hur detta fiske skall bedrivas. Det är i den ringhörnan vi befinner oss. Då måste vi förhålla oss till de premisserna och kunna ge starka och faktabaserade argument i vår kontakt med förvaltningen, säger Joakim Hjelm.  

Ni ger inte råd utan att kunna bevisa dem fullt ut?

– Jo, vi ger råd i många olika situationer men våra råd eller underlag måste bygga på vetenskaplig grund. Det handlar om trovärdighet i olika sammanhang. Vår klient i det här fallet är inte samhället eller allmänheten, utan vi förhåller oss till fiskeriförvaltningens mål och frågeställningar. I detta fall frågade HaV om råd och sen är det deras sak att omsätta detta till praktisk förvaltning.

Men på frågan om ökat storskaligt fiske innanför trålgränsen gav ni ju inget råd alls den här gången.

– Den frågan har vi redan besvarat i tidigare underlag, säger Joakim Hjelm och hänvisar till de underlag som togs fram inför beslutet att flytta ut trålgränsen år 2004.

– Vi gav råd till Fiskeriverket, som då hade förvaltningsansvar, om att flytta ut trålgränsen av försiktighetsskäl för att minska risken för olika kustfiskbestånd, säger han.

Ska det tolkas som att ni egentligen inte tycker att man ska fiska med stora fartyg innanför gränsen?

– Vi har inte sagt uttryckligen att det ska vara stora eller små båtar. Egentligen spelar det ingen roll om det är en stor eller en massa små som fiskar, det viktiga är att man begränsar uttaget och framför allt inte ökar det, säger Joakim Hjelm.

Underlagen togs fram för 16 år sedan. Är det inte helt nya förutsättningar i dag?  

– Det är nya förutsättningar, men vi har fortfarande ingen ny vetenskap, inga nya data. Och det är det vi nu ska försöka ta fram.

"Lätt att vara efterklok"

Trålområdena innanför trålgränsen längs Sveriges kust härrör från 2003/2004, när dåvarande Fiskeriverket gjorde översyn av trålgränsen och flyttade ut den till nuvarande fyra nautiska mil för att skydda lekande och uppväxande bestånd. Syftet med trålområdena/inflyttningsområdena var att ge lokala kustfiskare en chans att trålfiska sill/strömming.

– På den tiden hade man inte samma kunskap som i dag. Allt det här med beståndsstruktur och delpopulationer diskuterades inte. När det fanns mycket sill i Östersjön var det ingen fråga. Nu har vi indikationer på att populationen går ner och att storleken på fisken minskar. Då lyfts frågan. Och som så ofta annars är det lätt att vara efterklok, säger Mats Svensson, chef för avdelningen för havsförvaltning vid HaV.

Skulle ge mer fisk till humankonsumtion

I de nya föreskrifterna (FIFS 2004:36) infördes även en möjlighet att göra undantag för större trålfartyg i trålområde 2:2 – ”om det kan tillåtas från fiskevårdssynpunkt”. Ett av huvudskälet var att det hade startats en ny mottagningsanläggning i Västervik, Scandic Pelagic, som satsade på att leverera sill/strömming och skarpsill till humankonsumtion både i Sverige och till konservfabriker i Baltikum.

– Tanken var att kunna avsätta mer till humankonsumtion. Men så blev aldrig fallet, troligen på grund av för låg efterfrågan, säger Mats Svensson.

Scandic Pelagic i Västervik lades ned i december 2020. I en tidigare artikel berättar fabrikens dåvarande vd Peter Sjöholm att nedläggningen framför allt berodde på två saker: dels att det blev allt mer ont om storvuxen sill/strömming, dels att de stora trålfartygen från västkusten kom in i bilden.

– De kom in med väldigt mycket mer last, 700 till 800 ton. Vi kunde möjligen klara att hantera de sista 100 tonnen till humankonsumtion. Resten gick till foder, berättar Peter Sjöholm.

Fabriken tvingades fokusera på att leverera foder till den danska minkuppfödningsindustrin. Och när den sedan började dala för två-tre år sedan blev det till slut inte längre lönsamt för Scandic Pelagic att fortsätta.

Ett fiske under politisk press

Mycket talar för att HaV kommer att vara restriktivare med att bevilja dispenser framöver – om det alls kommer in några nya ansökningar. Hittills har inga storskaliga trålfartyg sökt dispenser för 2021.

Till viss del beror det sannolikt på att fabriken i Västervik lades ned vid årsskiftet. Samtidigt är det storskaliga pelagiska trålfisket i Östersjön under stark press, både i den allmänna debatten och på politisk nivå. Nyligen meddelade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i en debattartikel att partiet kommer att lägga fram förslag i riksdagen om att bland annat stoppa dispenserna för de stora trålfartygen innanför trålgränsen.

Samtidigt fortsätter politiker, forskare, organisationer och lokala fiskare att driva kravet om att flytta ut den svenska trålgränsen för att skydda sillen/strömmingen och det småskaliga kustfisket.

Inflyttningsområdena ska ses över

I HaV:s förslag till uppdaterat åtgärdsprogram för havsmiljön 2022-2027 ingår bland annat att ta fram den kunskap som behövs för en översyn av trålgräns, trålområden/inflyttningsområden och dispenser för trålfisket innanför fyra nautiska mil.

HaV har också fått ett särskilt uppdrag av regeringen att utreda hur fiskeregleringarna kan utvecklas för att skydda kustlekande bestånd av sill/strömming i norra Egentliga Östersjön. Uppdraget ska redovisas i mars 2022, och tills dess ska bland annat en genetisk undersökning av sillens/strömmings populationsstruktur genomföras, samt utökat provfiske för att ta reda på hur sillen rör sig mellan kust och utsjö.

– Vi kommer att initiera en översyn av trålgränsen och då ska vi även titta på inflyttningsområdena. I översynen kommer vi att se över hur mycket dessa inflyttningsområden nyttjas och dess eventuella påverkan på lokala bestånd, säger Mats Svensson.

Text: Henrik Hamrén

Läs mer

Industritrålare tillåts fiska även innanför den svenska trålgränsen

Regeringen saknar bevis för industrifiskets påverkan i skärgården

Policy brief: Minska det kustnära trålfisket för att skydda Östersjösillen

Q&A om sill/strömming (SLU)