Debatten om industrifisket av sill och strömming fick nytt bränsle när organisationen Marine Stewardship Council (MSC) i förra veckan meddelade att fisket av sill, strömming och skarpsill i nästan hela Östersjön (förutom i delområde 22-24) blir MSC-certifierat.

Nyheten väckte starka reaktioner, inte minst på sociala medier. Många ifrågasatte hur detta fiske – som de menar hotar både det småskaliga kustfisket och de kustnära ekosystemen – kan betraktas som hållbart.

– Det är mycket känslor inblandade, säger Linnéa Engström, programdirektör för MSC.

Hon förstod att det skulle komma kritik, men anser att många tycks ha fått certifieringsförfarandet om bakfoten.

– Det har till exempel förkommit påståenden om att vi är ett företag och att det är vi som gör certifieringen. Men så är det inte. Vi är en ideell och icke vinstdrivande organisation som har utvecklat en certifieringsstandard för hållbara fisken. Sedan kan vilket fiske som helst försöka certifiera sig mot den standarden, säger hon.

Ingen hänsyn till diskussion om trålgränsen

MCS-certifieringen bygger på tre huvudprinciper: fiskets uttag ska vara hållbart över tid, inte göra irreversibel åverkan på ekosystemet och ha en god förvaltning. Certifieringsprocessen för det pelagiska i Östersjön påbörjades redan för fyra år sedan då fiskeorganisationer i Sverige, Danmark, Tyskland och Lettland skickade in en gemensam ansökan. "Därefter har processen skötts av en oberoende certifieringsbyrå, som har utvärderat och certifierat fisket utifrån vår standard", säger Linnéa Engström.

Många menar att detta fiske inte alls är hållbart, med risker för både ekosystem och lokala bestånd. Hur ser du på det?

– Man måste komma ihåg att MSC-certifieringen är vetenskapligt driven. Den tar hänsyn till lagar, regler och den vetenskapliga kunskap som finns. Vad säger ICES? Vad kan vetenskapen med säkerhet säga i dag? Något annat kan en sådan här certifiering inte ta hänsyn till. Den kan inte ta hänsyn till en diskussion om att flytta ut en trålgräns, eller en diskussion om huruvida sillen och strömmingen består av olika delbestånd eller inte, säger Linnéa Engström.

Vetenskapens bristande kunskaper om till exempel olika delbestånd av strömming innebär en osäkerhet. Är inte det ett skäl till att göra det svårare att bli certifierad?

– Det är svårt när det inte finns något mer handfast från ICES att stödja sig på. Men generellt är det så att om det finns det en osäkerhet leder det oftast till att det införs en rekommendation eller ett villkor för certifieringen, som sedan följs upp årligen. Och i certifieringrapporten finns all dokumentation av källor och hur man har resonerat vid olika överväganden.

Oroväckande tecken för sillen

Enligt Internationella havsforskningsrådet ICES ligger de flesta sill- /strömmingsbestånden i Östersjön inom säkra biologiska gränser. Fångstrekommendationerna tar inte hänsyn till eventuella lokala populationer, eftersom dessa inte anses vetenskapligt bevisade.  

Samtidigt pekar forskningen på flera oroande tecken – till exempel att sillbeståndet i ligger under referenspunkten för hållbar återväxt, att medelvikten för strömming i Bottenhavet har minskat samtidigt som fiskarna blir könsmogna allt tidigare, samt att nedgången i det lokala strömmingsfisket sammanfaller med ökat industrifiske i norra Östersjön.

– Så länge ICES inte sätter ned foten och ger tydliga besked och rekommendationer kan MSC inte införa dem i certifieringen, säger Linnéa Engström. Sill och skarpsill är arter som är väldigt viktiga för ekosystemet. Ett problem som är tydligt kopplat till det pelagiska fisket är interaktionen mellan sill, skarpsill och torsk. Och det har man tagit med i övervägandena när man har certifierat, säger hon.  

Även om ICES tar upp interaktionen i sina rekommendationer ges inga klara konstateranden eller råd kring hur uttaget av sill och skarpsill påverkar torskens födosituation.

– Men på denna punkt har det pelagiska fisket fått en rekommendation i sin certifiering, som säger att de måste bidra till forskningen om hur denna interaktion ser ut.

Vad betyder det?

– Det betyder att certifieringsbyrån varje år kommer att fråga företagen från de olika staterna hur de har bidragit till detta. Har ni låtit forskare komma ombord på båtarna? Har ni haft observatörer ombord? Hur jobbar ni med den här frågan? Sedan gör man en bedömning om åtgärderna är tillräckliga för att få behålla MSC-certifieringen, säger Linnéa Engström.

Hon betonar att MSC-certifieringen inte innebär ett villkorslöst ”carte blanche” för det pelagiska industrifisket.

–  Ta till exempel frågan om bifångst av tumlare. Även där har de fått ett villkor som innebär att de varje år måste visa hur de jobbar med detta och att de har en handlingsplan för att undvika bifångst av tumlare, säger hon.

"Tråkigt att fångsterna går till fiskmjöl"

Det pelagiska sill- och skarpsillsfisket är det största och mest lönsamma fisket i Östersjön i dag. I princip all fångst blir till fiskmjöl och foder till framför allt norska laxodlingar. "Allt fiske bör vara hållbart, även foderfisket. Sedan tycker jag personligen att det är tråkigt att fångsterna i det här fisket går till fiskmjöl. Samtidigt ser verkligheten ut så för närvarande. Det finns en marknad för fiskmjöl. Det är klart att man kan vara kritisk till att det finns en marknad som driver på det här, men det är så det fungerar", säger Linnéa Engström.

MSC är ju främst en märkning för konsumenten i livsmedelsaffären. Om fångsterna mest går till fiskmjöl, varför vill de då ens bli certifierade?

– Dels vill de gärna sälja mer till humankonsumtion. Sedan är det ju också så att laxodlarna i Norge har stor press på sig att allt deras foder ska vara MSC-märkt. Det finns en stor efterfrågan på MSC-märkt foder, säger Linnéa Engström.

Som EU-politiker stred du för ett mer hållbart fiske och var till exempel kritisk till systemet med individuella överförbara fiskerättigheter. Hade du sett annorlunda på den här certifieringen om du fortfarande jobbade som politiker?

– Som grön politiker hade jag en roll, nu har jag en annan. Det handlar om kunskap. Jag vet mycket mer om MSC och standarden nu som jag inte visste som politiker. Jag hade säkert varit kritisk. Men det hade varit utan fog eftersom programmet är ambitiöst och skapar förändring på riktigt.

En del menar att MSC-certifieringen ger fisket en legitimitet som gör det svårare att kritisera. Vad tänker du om det?

– Jag kan förstå det argumentet. Samtidigt kan jag inte riktigt se hur det kan vara dåligt att det här fisket nu årligen kommer att granskas en oberoende tredje part, och har fått villkor i sin certifiering som kommer att följas upp. Hädanefter kommer det årligen en rapport som noggrant tittar på det här fisket. Och innehållet i den kan ju användas som hävstång i olika sorters opinionsbildning, även av dem som är kritiska.

Text: Henrik Hamrén

Läs mer

Pressmeddelande: Sveriges största fiske MSC-certifierat

MSC-certifieringen av sill, strömming och skarpsill i Östersjön (slutrapport)

Baltic Eye: Ekologiska risker med strömmingsfisket

Baltic Eye: Regeringen saknar bevis för industrifiskets påverkan i skärgården

Sportfiskarna: Skrämmande utveckling för strömmingsfisket i Bottenhavet

ICES fångstrekommendationer för nästa års sillfiske i Centrala Östersjön