Fig. Torskkvoter, karta, Sverige. Illustration: Azote.

De flesta känner nog redan till att EU:s fiskeministrar i höstas stoppade allt riktat torskfiske i Östersjön nästa år. Mindre känt är att de också beslutade om att stoppa allt storskaligt fiske i södra Östersjön under tre så kallade lekstängningsperioder. Perioderna med totalt fiskestopp är:

• 1 februari – 31 mars i ICES delområde (SD) 23
• 1 juni – 31 juli i SD 24
• 1 maj – 31 augusti i SD 25-26

Syftet är att skydda torskens lek. Under dessa perioder tillåts endast fiske av fartyg som är under 12 meter och fiskar med passiva redskap (ej trål) på max 20 meters djup.

ICES delområden (subdivisions, SD) i Östersjön. Illustration: Azote.

– Torsken i södra Östersjön är i ett eländigt skick, så ur torskens perspektiv är alla begränsningar av fisket nog positiva just nu, både för att öka överlevnaden och öka tillgången på föda. Sedan kan man ifrågasätta om det är rätt att införa fredningsperioder som mest drabbar det småskaliga lokala fisket, säger Henrik Svedäng, fiskeforskare vid Östersjöcentrum.

"Områdesskyddet får en rejäl utsträckning"

Henrik Svedäng, docent och forskare vid Östersjöcentrum.

En stor majoritet av all torsk i Östersjön finns i dag i de områden där det längsta fiskestoppet äger rum.

– Under sommarmånaderna leker torskarna i det östra torskbeståndet i Bornholmsbassängen i SD 25. Det är bra detta område skyddas under lektiden och att områdesskyddet får en rejäl utsträckning den här gången, säger Henrik Svedäng.

Enligt honom bidrar fiskestoppen till mer än att bara freda torsken från fiske. Det finns starka indikationer på att torskens dåliga tillväxt och försämrade kondition i södra Östersjön bland annat kan kopplas till födobrist. Sedan ungefär tio år tillbaka är bestånden av torskens viktigaste bytesfiskar, sill och skarpsill, betydligt tätare i norra Östersjön än i södra där torsken håller till.

– Det är rimligt att anta att den minskade förekomsten av bytesfisk bidrar till att torskarna i det östra beståndet är magra och växer dåligt, säger Henrik Svedäng.

Industrifisket tar upp mest sill

Runt 40 procent av det totala sillfisket i Östersjön bedrivs i SD 24-26 där torsken håller till. Att minska fångsterna av sill och skarpsill i dessa områden under 2020 skulle öka torskens tillgång på bytesfisk och sannolikt gynna torskens kondition och tillväxt, menar Svedäng.

Samtidigt tror han inte att de nuvarande lekstängningsperioderna är bästa sättet att nå dit.

– Det största uttaget av sill och skarpsill i södra Östersjön görs av det storskaliga industrifisket där fångsterna går till fiskmjölsindustrin. Det fisket bedrivs huvudsakligen tidigare på året, innan fiskestoppet träder i kraft, säger han.

"Katastrof för turistnäringen"

Under sommarmånaderna är det framför allt det småskaliga fisket som står för sillfångsterna. Detta har lett till en hel del kritik från bland andra beredningsindustrin i södra Skåne, som menar att sommarens fiskestopp blir ”en katastrof för turistnäringen”. En stor del av de lokala fångsterna går till humankonsumtion och turister förväntar sig att äta lokalt producerade sillamackor och silltallrikar.

Henrik Svedäng har stor förståelse för kritiken av att fiskestoppen så ensidigt slår mot lokala och mer småskaliga fiskeverksamheter.

– Personligen tycker jag att det hade varit lämpligare att minska industrifiskets fiskekvoter i södra Östersjön under hela året, med det uttalade syftet att förbättra födosituationen för torsken, säger han och fortsätter:

– Och även ur klimat- och energisynpunkt är det mindre effektivt att låta sillen ta omvägen via fiskmjölsfabriken och laxodlingen än att låta den hamna i munnen på en gång.

Text: Henrik Hamrén

Läs mer

Läs mer om Henrik Svedängs forskning

Havs- och vattenmyndigheten om nästa års fiskestopp i södra Östersjön

Policy brief: Minska sill- och skarpsillsfisket nästa år – för torskens skull

Analys: Torskfiskestoppet - ett kvitto på en misslyckad fiskeförvaltning