Skärgårdsfiskarnas varningar om brist på strömming i Stockholms skärgård har startat en politisk diskussion om det storskaliga industrifisket som sker tidigt på våren, strax innan strömmingen går in mot kusten för att leka. (se karta)

Regionpolitiker från Centerpartiet och från Miljöpartiet, samt riksdagsledamoten Elin Segerlind (V) och EU-parlamentariker Fredrick Federley (C) anser att Sverige bör agera för att flytta ut trålgränsen från fyra till tolv sjömil från kusten.

Krävs samråd med Finland och Danmark

För att kunna flytta ut trålgränsen måste Sverige kalla till samråd med Danmark och Finland, som också har rätt att fiska i svenska kustvattnen längs ostkusten, samt med EU-kommissionen och rådgivande nämnden för Östersjön (BSAC). Om länderna enas krävs därefter ett formellt godkännande från EU.

Hittills har regeringen och landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) sagt nej till att initiera ett sådant samråd och hänvisar bland annat till att det inte finns vetenskapliga underlag för ett sådant beslut.

– I dag saknas vetenskapliga belägg för ett orsakssamband mellan lägre fångster i näten hos det kustnära fisket och att det pelagiska fisket trålfiskar, säger Markus Selin (S), riksdagsledamot och ansvarig för fiskefrågor.

Mer konkret, vilka vetenskapliga bevis är det som krävs?

– Vissa forskare menar att andra orsaker inverkar på tillväxten av sill och strömming, bland annat övergödning, kraftigt ökad sälpopulation, sämre vattenkvalitet och en ökad spiggpopulation. En vetenskaplig evidens för att trålfisket är det som direkt orsakar lägre fångster hos det kustnära fisket skulle behövas, säger Markus Selin.

Mängden strömming i skärgården har minskat kraftigt, enligt rapporter från lokala fiskare, vilket kan få stora ekologiska effekter på det marina ekosystemet. Samtidigt pågår ett omfattande fiske på den strömming som annars skulle ha sökt sig in i skärgården.

Räcker inte det som orsakssamband för att åberopa försiktighetsprincipen?

– Strömmingen leker främst på grunda områden och strömmingens lekområden i Sverige är skyddade från trålning då de till största delen leker innanför trålgränsen, säger Markus Selin.

Fast i det här fallet fångas ju sillen innan den kan ta sig innanför trålgränsen för att leka.

– Det storskaliga fisket på pelagiska arter som sill/strömming och skarpsill bedrivs i huvudsak från november till mars då fisken ansamlas inför lek. Ibland kan enskilda fiskefartyg på enskilda resor fiska i närheten av trålgränsen, men i huvudsak sker det storskaliga fisket ute till havs.

Enligt Markus Selin är det oklart om en utflyttad trålgräns skulle gynna kustnära strömmingsbestånd, eller vilka andra effekter det skulle ge.

– Havs- och vattenmyndigheten, som jobbar med frågorna, har beställt biologiska underlag som ska ge bättre kunskap i frågan, säger han.

Diskussionen om biologi triggar

Havs - och vattenmyndigheten (HaV) ansvarar för förvaltningen av de svenska fiskbestånden, och delar regeringens uppfattning om att det ännu saknas tillräcklig kunskap för att fatta beslut om att flytta trålgränsen. Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) har därför fått i uppdrag att analysera och samla den kunskap som finns. Deras rapport väntas komma inom några veckor och ska även titta på hur industrifiskets fångstdata har utvecklats över tid.

– Diskussionen har handlat mycket om biologi. Och det triggar många. Men det finns också ett socioekonomiskt hänsynstagande som är minst lika viktigt. De biologiska, sociala och ekonomiska aspekterna ska balanseras mot varandra. Som expertmyndighet måste vi ta hänsyn till allt det, säger Fredrik Arrhenius.

Sill/strömming i centrala Östersjön förvaltas fortfarande som ett bestånd, och enligt ICES ligger det beståndet inom säkra biologiska gränser.

– Ur det perspektivet, och inom fiskeripolitiken, spelar det mindre roll var fisken från det beståndet tas upp, säger Fredrik Arrhenius.

Väcker starka känslor

Fredrik Arrhenius har förståelse för att dagens situation väcker starka känslor. Under perioden januari till april i år tog industrifisket upp drygt 3 160 ton strömming. Under samma period fick Stockholm läns småskaliga yrkesfiskare tillsammans totalt 4,4 ton. Samtidigt varnar bland annat länsstyrelsen Stockholm för att bristen på strömming i skärgården får katastrofala följder för det marina ekosystemet.

– Men om det har att göra med att det är ett lokalt delbestånd eller om det bara har att göra med att en mindre mängd strömming kommer in eftersom den fiskas innan den kommer in – det är svårt att veta när vi inte har den kunskapen, säger Fredrik Arrhenius.

Kopplingen mellan industrifiskets uttag under våren och minskningen av strömming inne i skärgårdenär alltså fortfarande en öppen fråga?

– Vi har bland annat bett SLU Aqua att analysera om uttaget av sill har visat någon minskning i kustnära områden i Östersjön, säger Fredrik Arrhenius.

Huruvida strömmingen i skärgården är ett lokalt delbestånd – och alltså riskerar att fiskas bort – eller om det kontinuerligt tillförs ny strömming från resten av Östersjön kommer SLU Aqua inte att kunna besvara i sin rapport. För att bevisa ett lokalt delbestånd krävs omfattande ny forskning.

– Frågan om delbestånd är pudelns kärna. Om forskningen tog fram den kunskapen skulle vi vara tacksamma och agera efter det. Om det visar sig att det finns ett lokalt bestånd till Stockholms skärgård, och det finns kanske säkert fler i så fall, då måste det också förvaltas på ett annat sätt, säger Fredrik Arrhenius.

– Men i dagsläget har vi inte den kunskapen.

Acceptera även obevisade samband

Argumentet om brist på vetenskaplig kunskap har mött hård kritik under våren. Många menar att det redan finns tillräckliga bevis för att använda försiktighetsprincipen och flytta ut trålgränsen. En av kritikerna är fiskeforskaren Henrik Svedäng vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

– Industrifisket efter strömming för foderändamål är omfattande och har ökat i norra Östersjön. Samtidigt sker en stark nedgång i det lokala strömmingsfisket. Vi vet sedan tidigare att den vårlekande strömmingen delvis är lokal, med begränsade vandringar. Sannolikheten är därför stor att det är de lokala fiskbestånden som har fiskats ned, säger han.

Grunden för fiskeriförvaltningen är att också kunna acceptera vissa samband i naturen, som kan vara svåra att bevisa i varje enskilt fall, menar Henrik Svedäng.

– Överfiske sker och har skett på många bestånd världen över. Att öka uttaget på lokala bestånd med begränsad utbredning är särskilt riskabelt. Önskar man ha ett hållbart fiske bör man reagera snabbt om fångstnivåer inte längre kan upprätthållas ens med en större ansträngning än tidigare, säger han.

Text: Henrik Hamrén

Läs mer

Försiktighetsprincipen talar mot storskaligt trålfiske

Ekologiska risker med strömmingsfisket

Debatt: ”Fantasilöst av ministern om industrifisket i Östersjön”

Replik: ”Samråd och vetenskap behövs för att flytta trålgränsen”

Slutreplik: ”Självklart måste en flytt av trålgränsen gälla alla”